Min twittersjäl Kapten K. Krall konstaterar krasst. Doku.9: ( När verkligheten biter i det sura äpplet? )

Att verkligheten inte är sådär jävla supercool som du vill tro? I din värld existerar säkert enhörningar och fagra kvinnor/män på blommiga ängar? Egentligen är våran riktiga verklighet förlagd på en jävla mörk bakgata. I nån sunken förpassad bakgård i en förort, på en plats där inte ens gud vill vistas på? Just på en sådan plats har mitt liv funnits på. I en avlägsen forntid bortom tid och rum. Men fortfarande i mina bästa stunder, kan jag se enhörningarna beta av maskrosknopparna vid utedasset.

När svängdörrar bjuds?

Det som är bra med fredagar, är att man kan gå hem. Lämna sina arbetsuppgifter på kneget. Stänga dörren om sig. Och där stannar det. I det fallet är man sjukt priviligierad. Eller så har man jobbat, till sig den positionen. I afton bjuder köket på kycklingstaco med allt ingår. I kökets personalstyrka ingår jag. Som är länken, mellan bra eller haveri? Mellan kaosfaktor och himmelrike? Annars så har den här dagen bjudit på ett väder? Nog om detta ytliga ämne.

Min twittersjäl Kapten K. Krall konstaterar krasst. Doku. 8: (Bakom varje osynkad sak finns ett om?)

Min twittersjäl Kapten K. Krall konstaterar krasst. Doku. 8: Att i dagsläget finns det ingenting som slår ett vågrätt läge. Inte ens kravlös sex? Att ligga passé och chilla chict på en ekvator mässig nivå. Dricka "gud vet vad" i dräpande martini glas och sjunga gamla osynkade julsånger. Som ingen ens visste fanns? Men det gjorde jag. Gjorde en osynkad Kapten Krall, för kung och fosterland. Sådan är jag. Annars har vi käkat en mix av allt som vi hade kvar? En kombination av gud vet vad, och lite till. Men tillsammans med denna säregna upplevelse, frambringade jag en hel helt sjuk magisk stund. Som troligtvis hamnar i nån historiebok? Om den som skriver in den, har " alla hästar inne"? Vem satsar på den?

Min twittersjäl Kapten K. Krall konstaterar krasst. Doku.7: ( I tidsbubblans blommiga fyrkant)

Idag kan man lugnt säga, att man har levt i tidsbubbla? Från morgon till sen eftermiddag har tiden stått liksom stilla. Den har visserligen vibrerat något? Men generellt sätt är det som att simma i en vakuumpress. Där alla möjliga sinnen vänds ut och in. Huller om buller om vart annat. Till separata delar slits loss och landar på sin rätta plats? Visst låter det sjukt psykadeliskt? Det är precis vad det är är? Länge leve den visionen.

Min twittersjäl Kapten K. Krall konstaterar krasst. Doku. 6: ( Solgudarnas hemvist!)

Att solen gör underverk, med våra vintertrötta själar. Är minsann ingen överdrift. Med dom blåisiga venerna som börjar tinas upp. Det rödmosiga anletet som krampar i sin etruskiska kamp efter solen verkningar. Det vackra vädret gör att det pirrar till på vissa sektioner. Vissa mer andra mindre? Det är helt naturligt påstod en läkare i området. Klart att är det är för tusen vår?

När hjältar blir gamla?

Idag grattar vi såklart våran eviga hockeylegend Börje Salming som fyller 70 bast. En ikon som man aldrig trodde skulle åldras? Men tji fick jag. Personligen associerar jag såklart med denna fantom. Som i min ungdom var en hjälte utöver det vanliga. Men alla skall vi den vägen vandra. Vissa snabbare vissa långsammare. På den fronten är vi alla lika. Snart blir det dags för brunchen. Min dotter äter inte frukost utan satsar istället alla kort på brunchen. På helgerna skippar vi det inrutade mönstret. Vi faller in i ett avslappnat tillstånd av välbehag. Länge leve vår familjära filosofi.

Twittersjälen Kapten K. Krall konstaterar krasst. Doku. 4-5. ( Från revbensknäck till apliknande konster?)

Doku.4:

att den här morgonen kar varit innehållsrik? Innehållit både ett knäck på revbenen. Ett ryck i moralen. Ett stänk i etiken. Med blandat kompott i alla delar. Det där med revbensknäcket, kan få förödande konsekvenser för kvällens övningar? Det vill säga att, mitt deltagande i periferin kan hamna i en plötslig solskugga? Kanske är det bra, men lika gärna svindåligt?

Doku.5:

Igår fick jag anropa apan i mig. Ibland blir den handlingen verklig. Som en trisslott med a-ha upplevelse. Man skall bejaka apsjälen, så långt det är möjligt. Vissa kanske inte tycker att sånt är lämpligt? Av en eller annan orsak? Kanske har det klientelet problem? Det är deras problem inte mitt. Sanningen att säga, är jag jävligt stolt över mitt andra jag. En urskogsapa, från en avlägsen dimension. Det gör bara mig större som människa? Min fru kan tycka att jag går för långt ibland?