Att man liksom guldgrävarna ständigt söker nya marker. Nya visioner. Hitta nya sätt att förverkliga sin eviga drömmar. Naturligtvis får man också räkna med ett och annat bakslag. Gräset kanske inte var grönare där, än vad det var där? Mina egna drömmar kommer säkert att landa någonstans? Vart vet jag inte riktigt än? Det kan vara här vara där? Eller nån helt annan stans. Eftersom man lever i nuet, är det här som gäller för stunden. I morgon är en helt annan dag, med nya förutsättningar.
Riktigt skönt på altanen idag. Bäst att passa på, tydligen kommer det in nåt riktigt hiskligt skitväder. Under nästa vecka. Med gud vet vad i fråga om nederbörd? Allt ifrån blötsnö till hagelskurar. Nu är vi ju för hundan inne i maj, snälla nån. Snacka om att sätta vårt tålamod på prövningar. Vår jycke Dino vet hur man gör för att coola ned. Han har varit med förr. I och för sig, så har jag lärt honom allt jag kan? Och lite till.
Att till slut kanske någon knackar dig på axeln? Och berättar för dig hur verkligheten ser ut på riktigt? Det vill säga den krassa verklighet som existerar utanför vår fyrkantiga bubbla? Javisst finns det en sådan värld? Som vi alla vet om, men kanske inte vill kännas vid? En kall och ogästvänlig sådan. Ett kompakt mentalt ingenmansland? Som man förtränger, och lämnar åt sitt öde? Så kan det visst det vara? Ibland vaknar man upp kallsvettig. Ibland inte.
1 Maj denna i vanliga fall så demonstrativa dag. Blir idag dock en blek skugga av sitt forna jag. Inga talare inga skallande folkmassor. Kort sagt ingenting som skränar jobb åt alla, jämställdhet, likavärde? Eller vad det nu kan vara? Men inombords protesterar man såklart hela tiden, mot olika saker. Som gör vårt samhälle tungrott. Igår var det valborg, en således fridens tillställning. Ingen vårbrasa, ingen stökig turbulens, inga skränande ungdomar. Åtminstone inte i min omgivning. Men sill och färskpotatis blev det allt. En ganska lagom skön tillställning så länge det varade.
Att vissa delar suger mer än brukligt. Medan andra delar inte gör nåt alls? Varken suger eller tuggar. Så kan det vara i dom bästa utav världar. I min värld härskar mellanläget, det mitt emellan bra och dåligt. Ett vakuum tillstånd, av gud vet vad? Endast dom bästa segrar? Så var det i alla förr. Då körde jag med den omvända olympiska filosofin. Det viktigaste var inte att delta utan att vinna? Vem fan minns tvåan? Inte jag i alla fall. Den som blev tre i kvarters mästerskapet, minns jag mycket väl. Det var jag som fick en taskig start. Sedan kroknade jag som en härsken ostbåge.
Upplever en tisdag med knorr på svansen. En bra dag på jobbet liksom. Från start till mål. Idag firar vi närkingar närkedagen, enligt tradition ska man äta 9 bitar sill eller sushi. Sista tisdagen i April. Det hela bygger på en småländsk förlaga. Som infaller på en torsdag. Men dom äter prinsesstårta. Själv tänker vi beställa från en ett välkänt sushi hak här i Örebro. Med gratis hemkörning. Riktigt riktigt okej. I kväll går vi närkingar in i 4:de semi final matchen mot Växjö. Naturligtvis tror vi närkingar på bra dag på jobbet? Hugget som stucket liksom.
Att jorden fortsätter rotera trots allt skit. Trots all jävelskap och elände. Men ändå finns det hopp, bakom nästa krön? Måhända ett halmstrå men ändå. Hoppet finns där, för den som vill greppa det. Min rotation fortsätter ändå pågå, åtminstone under min livstid? Trots att den indiska mutationen, sätter myror i skallen på folkhälsomyndigheten. Deras problematik är att deras vision, börjar sjunka som Titanic. Snacka om att krocka med toppen av ett isberg.
"Gårdagens 1 Maj var som vanligt ett sorts rop på hjälp om det orättvisa i vårt samhälle, i ett samhälle där dom sociala klyftorna är s...
