In i det sista på gott och ont?

Dagens sista inlägg handlar om, att man aldrig kan vara riktigt förberedd? Oavsett hur mycket man förbereder sig? Det som händer händer? Ibland som en blixt från en klar himmel. Allting kan förändras på bråkdelen av 1 sekund. Alla förutsättningarna alla drömmarna, allting kan slås i krasch. Här och nu. På en millimeters sträcka. I den ovissheten formas vi utifrån omgivningen. Oavsett om vi vill det eller inte. På gott och ont. Har precis ätit mitt grekiska lantbröd, druckit mitt glas 0,1 procentiga jordgubbsyoghurt. På den fronten var jag så förberedd man kan bli.

När djupa tankar dränks i sanden?

Ett ihärdigt regnande ger mig även djupa tankar, som kan spreta iväg lite hit och dit? Vad händer om Sahara öknen fick vårt regn? Kan tänka mig världens största ler pöl? Eller om vi fick allt sand, varenda litet korn? Kan tänka mig ett landskap, med idel kamel och vattenhägringar bortom sans och förnuft? Detta regnande ger mig även nya perspektiv, om livets torrhet och bräcklighet. Egentligen är vi som fiskar på torra land. Fast vi inte vill erkänna det?

Min twittersjäl Kapten K. Krall konstaterar krasst. Doku. 30: (Allt finns i sjön utom samvetet?)

Snart serveras det fiskburgare, med kokt färskpotatis med en kall överjordisk god gurksås med drag i. Det gäller att variera kostintaget få bort det statiska. Eftersom jag är gammal i gården, så tror jag fortfarande på min barndoms tallriksmodell. Alla näringsämnen, på en och samma yta. Minska på både potatis och pasta. Köttet tänker jag inte alls dra ned på? Möjligtvis handla mer lokalproducerat. Mindre kebab och likvärdigt. Mat är livet bara man äter rätt och riktigt.

Min twittersjäl Kapten K. Krall konstaterar krasst. Doku. 29: (När låsta chanser öppnas upp?)

Att regnet har i stort sätt vräkt ned, större delen av dagen. Troligtvis en vädermässig mellandag? Såklart väntas det in om inte bättre väder men stabilare? Med den förhoppningen får vi leva med. Kanske kan man tycka att vädret har blivit sämre? Kanske inbillar vi oss att allt har blivit värre? Eller så är det så att det inte var bättre förr? För närvarande sitter vi fast i teknikens käftar. Vi är låsta i dess grepp, utan chans att ta oss ut. Helt klart är att vi är helt beroende av nätets makt. Ganska skrämmande och sårbart, kan jag tycka? Alternativet är att stå utanför tekniken? Okej, jag vill inte chansa.

Min twittersjäl Kapten K. Krall konstaterar krasst. Doku. 28: (Att gå i andras fotspår med förbjudna pengar?)

Att vissa av oss lever på stor fot för andras pengar. En del letar kryphål i lagar och förordningar. Medans jag dansar fattigmans dansen för dom hungriga dammråttorna. En säregen dans vars utsatta steg inte finns dokumenterad nånstans. Några super skallen av sig på vinst och förlust. Men några finner tröst hos sankte pär och hans gallions figurer. En del fastnar vid löpande bandet, vars produkter inte längre har någon efterfrågan? Dess värde har bleknat av nutidens tand. Ett sorgekapitel har här och med börjat skrivas.

Den dagen den sorgen?

Nya planer klubbade. Efter en korv med bröd lunch, bestämde familjerådet följande att. I morgon blir det jordbruksarbete. Punkt slut. Eftersom både ditten och datten råkar ha högre prioriteringar? Gråter knappast för det. Eftersom frugan snart skall valla runt sin gamla morsa. Till olika platser, så låter jag dom få göra det. Ser inga hinder för detta? Gråter knappast för det heller. Jorden är hemtagen, och bara väntar på morgondagens arbetsinsats. Den slumrande fågel fenix reser sig. Inget öga blir torrt efter den dagen? Jag lovar. Egentligen är regn ett perfekt tillfälle att varva ned på. Att bara ligga raklång, och fundera på livets alla meningar? På att äntligen få knyta ihop säcken. Även att hitta lösningen på den röda trådens virrvarrs liknande mysterium. Låter knappast som någon lätt match? Men ingen match är väl lätta?

Från myllan till bord?

Mycket riktigt nu kommer regnet. Det var bara en tidsfråga om när? Det låg i luften, om man så säger. Det finns såklart inget dåligt väder för en solskensbonde. Allt är inte bara sol. Det skall gudarna veta? Grönsakerna ska bara ned i myllan, så är det. Att ligga på tillväxt, om man så säger. Frugan är nu iväg och friserar sig, eller barra sig som jag säger. Efter detta konstnärliga tilltag bär det iväg. För att uträtta vissa saker och ting? Söndagar i min värld är en fridens dag. På alla sätt och vis. En återhämtningsdag, där mottot är ju lite jobb på så lång tid som möjligt. Eftersom mina kollegor jobbar inom vården, så är söndagar som vilken jobbdag som helst. Så är verkligheten, för många av oss.