När djupa tankar dränks i sanden?

Ett ihärdigt regnande ger mig även djupa tankar, som kan spreta iväg lite hit och dit? Vad händer om Sahara öknen fick vårt regn? Kan tänka mig världens största ler pöl? Eller om vi fick allt sand, varenda litet korn? Kan tänka mig ett landskap, med idel kamel och vattenhägringar bortom sans och förnuft? Detta regnande ger mig även nya perspektiv, om livets torrhet och bräcklighet. Egentligen är vi som fiskar på torra land. Fast vi inte vill erkänna det?