30 maj 2021

Mitt alter ego Kapten K. Kralls funderingar. Doku. 56: (När moduler inte är som dom brukar vara?)

Konstaterar att alla linjer knappast är raka. En del är faktiskt böjda inte så där strömlinjeformade som jag vill ha dom. Som att gå vilse i ett tomt rum. Som att öppna en dörr som inte leder nåt vart. Sedan kan man tycka och tänka om vad framtiden har i sitt sköte? Eller så vill vi inte veta det? Min kloka mormor sa alltid, att det är lätt att vara efterklok. När man borde vara klokare före? Hur sant är inte det påståendet.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Dikt från roten. Di.47: Hjärtats hemlängtan.

Jag törstar efter något jag ännu inte känner, en kärlek som river murar och tänder stjärnor i det fördolda. En hunger som inte låter sig mät...