Det ligger en hund begravd!

Tittar yrvaket upp ur sänghalmen. Utanför mitt fönster både regnar och blåser det. Snåla smått kalla vindar, smeker häcktopparna skonsamt. Hunden ligger bredvid han tittar på mig. Han undrar säkert om sin kiss runda? Eller så hoppas han säkert på, att jag skall glömma att rasta honom? Hoppas kan man ju alltid göra? Likaväl som jag hoppas på den där trissvinsten. Som lyser med sin frånvaro. Frugan ligger bredvid och gäspar hur stort som helst. Hoppas inte käkarna går ur led? Sånt där kan man ju aldrig veta? Sen blir det frukost med stort F. En sådan som alla delar måste finnas i.