Ett paradis inom räckhåll.

Mitt emellan himmel och helvete befinner jag mig i. Ett stycke paradis, utav guds nåde. Ibland pendlar jag liksom många andra, mellan båda platserna. Som en skenande jojo. Eftersom jag knappast är unik på något sätt. Inbillar jag mig att många balanserar på den där yttersta plankan. I hopp om att inte ramla ned i den bottenlösa avgrunden. I dessa svåra tider kravlar nog många, efter det där sista halmstrået. I hopp om att finna den? Ibland lyckas man ibland går det käpprätt åt helvete.