Sitter på läsidan i solen ingen vind i ryggen, känner mig som kungen över alla här? Åtminstone nu för när solen går i moln. Är jag en vanlig döing igen? Läppar på ett glas vin och inbillar mig att jag är odödlig? Men i nästa veva blir jag påmind om att livet är som ett plan som åker på startbanan? Så länge det är kvar på marken lever man? En kort stund av ovisshet mellan punkterna A och B. En minimal transportsträcka sedan är allting över? Fyller på mitt andra glas och känner livet komma tillbaka igen. Än finns det hopp.
.jpg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar