En halv dag med svärmor!

Som sagt idag har vi haft svärmor här. Ingen lätt sak skall gudarna veta. Kanske blir jag också så där omständig när jag blir gammal? Eller så blir jag ännu värre? Hjälp i så fall. Ni vet hur det är? Det är för varmt det blåser i skuggan det är för kallt. Det flyger irriterande saker i luften. Man blir skrynklig av solen. Man skull smörjt i sig i morse. Egentligen så är just ingenting bra? Förutom då min excellenta grillning, som fick högsta betyg. Alltid något. Försöker hålla en så god min som möjligt. Att vara trevlig och svara artigt på tilltal. Kanske starta en lättare konversation, om så är möjligt. Vara diplomat på alla håll och kanter. Ingen lätt sak det där inte. Går hellre en tuff boxningsmatch.

Min twittersjäl Kapten K. Krall konstaterar krasst. Doku. 33: (I skuggan avlas drömmarna?)

Att man blir sjukt passiv i värmen. I stort sätt sittandes i skuggan smuttandes på en kall långdrink. Allt i din omgivning blir passivt. Till och med våran jycke, drar sig frivilligt in mot skuggan. Inga extrema hurtbullar som joggar, utom dom som måste ut och springa i den här tokvärmen. Kanske tränar inför nåt OS nån gång? Tja vad vet jag? Min joggingkarriär, tog slut innan den ens hade börjat? Varför då? Jo därför, att jag tycker joggning är så förbannat tråkigt. Men avgudar långpromenader i kuperad terräng. Vilket blir ganska ofta, eller när lusten faller på?

I värmen vi skrattade oss lyckliga?

Äntligen lite tryck på värmen. Runt 25 plus alla gånger. Haft svärmor här på lunch. Inte så himla kul som det låter. Bara frugan är nöjd, så blir jag nöjd. Alla blir vi väl gamla nån gång? Till lunchen blev det egengjorda hamburgare samt smala kabanoss korvar med extra kötthalt. Som jag el grillade. Små delikatess potatisar i luft fritösen. Faktiskt en helt okej lunch med andra ord. För närvarande är tjejerna iväg och rider. I nån timme eller så. Så nu har både jag och våran jycke Dino, njuta av lite egentid. Även sån lyx behövs ibland.

Jakten på sitt försvunna jag?

Kvällens sista inlägg handlar om att lägga sig tillrätta i sängen, på solsidan, i debatten eller rabatten? Eller lägga sig i framkant för att undvika skuggsidan, läsidan eller pålandsvinden? Kanske lättare sagt än gjort. Alla är inte i rampljuset hela tiden, vissa kanske undviker linsljuset. Eller går in i en mental källare för att finna sitt försvunna jag? Tja vad säger man? Hur som helst skall jag snart ut en sista gång med jycken Dino. Den obligatoriska kiss rundan. Sedan tänker både han och jag dra nåt gammalt över oss.

En cementerad dans på rosor?

Apropå det här med att det är lätt att leva? Så är det inte så många gånger. Absolut inte. Ibland kan det vara ett rent helvete, likaväl som det kan vara en yster dans på rosor. Livet är föränderligt liksom dess omgivning och förutsättningar. Ingenting är huggit i sten eller cementerat? Livet är som en flod som alltid flyter framåt. Ibland grenar den av sig, tar sig nya vägar. Öppnar nya dörrar slår in gamla. Finner gamla stiga som är värt att prova. Ingenting är vare sig givit eller självklart. Allt rullar på och vi följer med i dess ruljangs.

Min twittersjäl Kapten K. Krall konstaterar krasst. Doku. 32: (När myggen kommer in från kylan, står solen stilla?)

Att värmen kanske har kommit för att stanna? Nu blir det andra problem än regnrockar? Nu blir det myggspray hög solskyddsfaktor och solbrillor mot extrem UV strålning. Tja det är minsann inte lätt att leva. Kanske var det bättre förr? Möjligtvis var det ett jämnare väderläge? Idag lever vi i extremväder, som vi inte kan kontrollera. Nu skall man försöka undvika, att lyssna på domedagsprofeterna. Deras syn kanske är långt mycket mer deprimerande än någonsin förr.

Drömmen om midsommaren lever vidare!

Tänk ändå vad tiden går fort? Snart är det semestertider med midsommar och hela baletten. Med små grodorna sponken med fiol gnissel och spelmanslag. Hej o hå, och allt där omkring. Livat i holken och så vidare. Så var det förr när det begav sig. I år liksom i fjol blir det noll midsommar firande. Ingen offentlighet ingenting som kan skapa en större folkmassa mer än 8 pers. Det är som det är. Bara att gilla läget hur jävligt det än kan vara? Nån stans i bakhuvet säger en röst att läget blir bättre i framtiden? Vems framtid vilken framtid? Tja den som väntar på nåt gott, väntar sällan för länge?