Varmt så in åt helvete. Värsta värmeböljan. Synd att klaga men vissa gör det ändå. Alla kan ju inte gilla det. Personligen kan jag tycka att lagom är bäst. Nya lättare restriktioner öppnar upp ytterligare. Mera folk får träffas och samlas. Känns som om någon blåst faran över angående coronan? Fest har vi haft i dagarna 3, vilket känns i lem och led. Dessvärre självförvållat. Men va fan man lever ju bara 1 gång? Man kan ju missa konfekten? Eller så?
På det stora hela så har vi nog alla våra maror våndor, angående svärmödrar i alla dess former. På gott och ont! Lite win win känsla lite 50/50 feelings. Mina erfarenheter på den kanten är gedigen. Har nog över 40 års erfarenhet som merit. Nog pratat om svärmödrar, det finns faktiskt viktigare saker att orda om? Nämligen kvällens Sverige match mot Ukraina. Naturligtvis så vill mitt blågula hjärta att vi vinner? Fattas bara annat? I praktiken känns det inte lika enkelt. Efter matchens slut vet vi bättre i frågan`?
Det här med personkemi kan vara jävligt viktigt. Ibland helt avgörande för en fortsatt relation. Funkar man inte så gör man inte. Man väljer inte sina svärmödrar, så enkelt är det. Ibland har jag haft tur ibland inte. Eftersom jag är en person som inte vill låtas styras av en typ svärmor. Då kan det bli konflikt, vilket blir rena rama Kuba krisen ett krigiskt svineri vid grisbukten. Eller som innehållet i en burk med kokta grisfötter i gelé. En personkemi kan flätas samman där tvåenigheten blir ett träd. Men inte i mitt fall, där man istället får hålla andan och fingrarna i kors och hoppas att inte svärmor hälsar på? Låter som en komedi men en väldans tragikomisk sådan.
Naturligtvis så får mina medlemmar tycka och tänka precis som dom vill? Vad dom vill och hur dom vill? Självfallet är det så. Här på den här sidan kör jag lika delar gnällspiks tema som betonggrottans mörka bekännelser. Bara älskar att skriva om min överkomplicerade svärmor, som på nåt konstigt sätt biter sig fast som en elak överjävlig fästing i mitt medvetande. Suger ut den livgivande märgen i mitt inre. Låter som en mardröm i dagsljus, vilket det också är? För min frus skull håller jag medvetet en skapligt låg professionell profil nivå. Som håller närvarons arma huvud strax över vattenytan. Så långt så bra.
Tänker bara snabbt kommentera en läsares invända mot min svärmors problematik. Lägger inte ned nån större kraft på detta. För det första är inte min svärmor och jag bästa kompisar? Tänker så inte bli. Never change. För det andra har ingen med det att göra. Medlemmens trams om vördad, om hänsyn till frugan och gud vet vad? Om min dotter och så vidare. Blaha blaha. Herregud, jag skriver vad jag vill? Tänker från och med nu idag skriva mycket mer om min relation till svärmor. Som är lika dramatisk som det konfliktfulla förhållandet mellan masken och kroken. Håll till goda dom som vill.
Alla är vi olika har olika syn på umgänge och så vidare. Några är översociala andra undersociala asociala, medans jag ligger nånstans där emellan? Ibland beroende på sinnesstämning. Sådan är jag och min personlighet. Take it or leave it. Vill inte bo i nåt kollektiv eller dela sommarstuga med typ svärmor eller någon annan. Det där med sommarstuga och svärmor är ett kapitel för sig. Ni anar inte? Men ett avslutat sådant tack och lov för det. Det bästa med mig är att jag väljer när jag skall vara översocial i valt sammanhang. Likaså att jag väljer min umgängeskrets, några gamla beprövade polare några nya spännande. Som gillar det jag gillar. Som sagt i rätt sammanhang känns det fan så förlösande.
På nåt konstigt sätt känns det som om samhället, håller på att öppnas upp. I små etapper i väl valda delar. Ett smygande fenomen. Uteserveringarna är som förr lika knökfulla lika bågnande. Skrålande människor i olika åldrar, som sjunger bort den elaka coronan i glada vänners sällskap. En sorts kollektiv självbevarelsedrift. Efter mina 2 vaccinsprutor den sista i februari börjar man fundera på när man blir kallad för påfyllningsdosen? För en sådan lär väl behövas? På nåt konstigt sätt känns det som man är invaggad i en falsk säkerhet? Där minsta felsteg kan få förödande konsekvenser? Fake news som parar sig med desinformation och mytomaniska farhågor?
"Begreppet Rom byggdes inte på en dag kommer oftas på tal då inte saker går så snabbt som man tänkt sig, i själva verket blir säkert al...
