Det här med personkemi kan vara jävligt viktigt. Ibland helt avgörande för en fortsatt relation. Funkar man inte så gör man inte. Man väljer inte sina svärmödrar, så enkelt är det. Ibland har jag haft tur ibland inte. Eftersom jag är en person som inte vill låtas styras av en typ svärmor. Då kan det bli konflikt, vilket blir rena rama Kuba krisen ett krigiskt svineri vid grisbukten. Eller som innehållet i en burk med kokta grisfötter i gelé. En personkemi kan flätas samman där tvåenigheten blir ett träd. Men inte i mitt fall, där man istället får hålla andan och fingrarna i kors och hoppas att inte svärmor hälsar på? Låter som en komedi men en väldans tragikomisk sådan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar