Eftersom man är svensk så är man född med svenskt midsommarväder. Man får den på köpet. Ett väldigt växlande och stundtals regnande sådan. Man har lärt sig att sånt hör till den svenska traditionen. En del utav charmen. Det bästa med regnet är att man slipper vattna potatislandet sånt hatar jag. Men oftast ett nödvändigt ont. Det här med traditionella saker sitter fast i vårt medvetande? Oftast djupt rotad. Råkar man nu förändra nåt av detta så blir det ett ramaskri utav dess like. Som att flytta midsommaren till en annan dag? Törs inte tänka ens den tanken? Vissa heliga saker ändrar man inte på? Nåde den eller dom? Man väljer sina krig. Som jag väljer mina duster med min uppnosiga tonåring.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar