På nåt konstigt sätt känns det som om samhället, håller på att öppnas upp. I små etapper i väl valda delar. Ett smygande fenomen. Uteserveringarna är som förr lika knökfulla lika bågnande. Skrålande människor i olika åldrar, som sjunger bort den elaka coronan i glada vänners sällskap. En sorts kollektiv självbevarelsedrift. Efter mina 2 vaccinsprutor den sista i februari börjar man fundera på när man blir kallad för påfyllningsdosen? För en sådan lär väl behövas? På nåt konstigt sätt känns det som man är invaggad i en falsk säkerhet? Där minsta felsteg kan få förödande konsekvenser? Fake news som parar sig med desinformation och mytomaniska farhågor?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar