Tack och lov för sånt?

Alla är vi olika har olika syn på umgänge och så vidare. Några är översociala andra undersociala asociala, medans jag ligger nånstans där emellan? Ibland beroende på sinnesstämning. Sådan är jag och min personlighet. Take it or leave it. Vill inte bo i nåt kollektiv eller dela sommarstuga med typ svärmor eller någon annan. Det där med sommarstuga och svärmor är ett kapitel för sig. Ni anar inte? Men ett avslutat sådant tack och lov för det. Det bästa med mig är att jag väljer när jag skall vara översocial i valt sammanhang. Likaså att jag väljer min umgängeskrets, några gamla beprövade polare några nya spännande. Som gillar det jag gillar. Som sagt i rätt sammanhang känns det fan så förlösande.