Idag går minsann inte skammen på torra land? Tvärtom den får gå bland åsk knallar och småspiks regn. Det där med skam och skuldkänslor är som sagt ett kapitel för sig? Det känns som om vi tar det en annan gång? Typ att i morgon är en annan dag? Eller nåt sånt? Ärligt talat kommer dagens regnstänk jävligt lägligt. Värmen var både kompakt och tryckande, vilket kan sätta vilket ostabilt psyke som helst i gungning. Dock inte mitt som är lika stabilt som en tandläkarstol.
Två veckor kvar att jobba sedan är det semester. Eller 4 veckors ledighet. Beroende på hur man ser det? Min semester är oftast utomlands men inte i år liksom förra året. Då myntades ordet hemester. Varför inte? Det finns mycket vackert och fantastiskt att upptäcka i Sverige. Herregud vilken ofantlig skattkista. Från Treriksröset till Smygehuk, bara man ger sig tid. Oftast åker man bara rakt fram från punkt A till punkt B och missar rubbet på kanterna?
Varmt så in åt helvete. Värsta värmeböljan. Synd att klaga men vissa gör det ändå. Alla kan ju inte gilla det. Personligen kan jag tycka att lagom är bäst. Nya lättare restriktioner öppnar upp ytterligare. Mera folk får träffas och samlas. Känns som om någon blåst faran över angående coronan? Fest har vi haft i dagarna 3, vilket känns i lem och led. Dessvärre självförvållat. Men va fan man lever ju bara 1 gång? Man kan ju missa konfekten? Eller så?
På det stora hela så har vi nog alla våra maror våndor, angående svärmödrar i alla dess former. På gott och ont! Lite win win känsla lite 50/50 feelings. Mina erfarenheter på den kanten är gedigen. Har nog över 40 års erfarenhet som merit. Nog pratat om svärmödrar, det finns faktiskt viktigare saker att orda om? Nämligen kvällens Sverige match mot Ukraina. Naturligtvis så vill mitt blågula hjärta att vi vinner? Fattas bara annat? I praktiken känns det inte lika enkelt. Efter matchens slut vet vi bättre i frågan`?
Det här med personkemi kan vara jävligt viktigt. Ibland helt avgörande för en fortsatt relation. Funkar man inte så gör man inte. Man väljer inte sina svärmödrar, så enkelt är det. Ibland har jag haft tur ibland inte. Eftersom jag är en person som inte vill låtas styras av en typ svärmor. Då kan det bli konflikt, vilket blir rena rama Kuba krisen ett krigiskt svineri vid grisbukten. Eller som innehållet i en burk med kokta grisfötter i gelé. En personkemi kan flätas samman där tvåenigheten blir ett träd. Men inte i mitt fall, där man istället får hålla andan och fingrarna i kors och hoppas att inte svärmor hälsar på? Låter som en komedi men en väldans tragikomisk sådan.
Naturligtvis så får mina medlemmar tycka och tänka precis som dom vill? Vad dom vill och hur dom vill? Självfallet är det så. Här på den här sidan kör jag lika delar gnällspiks tema som betonggrottans mörka bekännelser. Bara älskar att skriva om min överkomplicerade svärmor, som på nåt konstigt sätt biter sig fast som en elak överjävlig fästing i mitt medvetande. Suger ut den livgivande märgen i mitt inre. Låter som en mardröm i dagsljus, vilket det också är? För min frus skull håller jag medvetet en skapligt låg professionell profil nivå. Som håller närvarons arma huvud strax över vattenytan. Så långt så bra.
Tänker bara snabbt kommentera en läsares invända mot min svärmors problematik. Lägger inte ned nån större kraft på detta. För det första är inte min svärmor och jag bästa kompisar? Tänker så inte bli. Never change. För det andra har ingen med det att göra. Medlemmens trams om vördad, om hänsyn till frugan och gud vet vad? Om min dotter och så vidare. Blaha blaha. Herregud, jag skriver vad jag vill? Tänker från och med nu idag skriva mycket mer om min relation till svärmor. Som är lika dramatisk som det konfliktfulla förhållandet mellan masken och kroken. Håll till goda dom som vill.
S om alltid vi den här tiden så börjar man summera hur det här året har varit vad hade vi hade kunnat gjort bättre och vad blev sämre? Som...
