Ett liv bland mullrande åska?

För tillfälligt mullrar åskan, den dånar och lever rövare. Himlen drar ihop sig som till ett murket russin. Det klibbiga fläktar tillfälligt, men syret är under all kritik. Herregud det vi nu upplever är regn och åter regn. Ett plus i kanten är att grundvattnet fylls på, ett minus är att humöret närmar sig moll strecket. Ingen balans där att prata om. Extremvädret fortsätter att gäcka oss på gott och ont. Fram tills för några dagar sedan var det kanonfint. Nu verkar ett kompakt lågtryck ligga för ankare, över vår beskärda del utav detta avlånga land.

Att leva med asfalt och drömmar?

När jag växte upp så var mormor min fasta punkt och trygghet. Tillbringade mycket tid hos henne och morfar. På tal om min morfar så jobbade han fram till 1975, då han gick i pension. Han var en stolt och plikttrogen verkmästare i asfaltbranschen. Där han la asfalt och vidare, så fick hans familj följa med. Som ett resande sällskap, som tillfälligt slog ned sina bopålar lite här och var. Som en asfalt rallare. Till slut hamnade dom i Närke metropolen Örebro. Som till slut blev en permanent plats i tillvaron. Han var stolt och berättade att han, minsann inte hade varit sjuk en enda dag under sina 40 år i asfaltbranschen. Numera ser livet betydligt annorlundare ut, nu är ,man sjuk när man är sjuk. Annars får man inte jobba.

Att leva i nuet 2.0?

Mina barn blir stora mina vänners barn blir också stora? Herregud vart har åren tagit vägen? Minns själv när jag fyllde 18 eller så gör jag inte det? Jag fyllde 18 i nådens år anno1978 då såg världen helt annorlundare ut. Mycket flower power mycket av allt om man så säger, men eftersom man är en överlevare går man vidare. Typ mot framtiden vi går eller så? Eftersom man var och är både punkare och hårdrockare så levde man bara för dagen, som som om den vore den sista? Snacka om att leva i nuet 2.0.

En längtan bland annat?

Ibland önskar man sig bort nån annanstans än här? Till en plats bortom här och nu? Till en oas fylld av lust och fägring stor, ett tillhåll för drömmarnas inverkan. Men riktigt så funkar det inte? Mitt liv just nu i skrivandes stund är dock en fridens plats, kliniskt fritt från jobb och jämmerdalar. En fredad plats, där familjen finner ro och längtan. Nu är det som det är, då våra utlandsplaner ligger i malpåse. Det ända vi skall göra i en obestämd tidsrymd är att förflytta oss inom behörigt avstånd, till en plats bortom stress och ofrid. Till ett ställe där själen kan bada naken, där man kan dricka grogg med näcken. Samt spela fyrmanstwist med skogens älvor.

I vått och torrt ur allas synvinklar?

Det såg mörk ut för ett ögonlock med lyckan vände. Tjejerna fick återigen åka ut och rida trots lite blöta både här och där. Lite regn skadar inte tjejerna för dom har fullt upp med byggnation av hagar och dylikt. Det är inte bara ridning som gäller, utan även allt där omkring. På så sätt byggs helheten upp ur allas perspektiv. Dotterns ridlärare är väldigt karismatisk ur alla synvinklar, och lär ut allt som innefattar alltet. Tror nog min dotter har fattat galoppen. Vi blev begåvade med ytterligare ett regnväder, nån enstaka skur som blötte ned allt och alla. Nu känns det som om vi har fått vår beskärda del av regnets krafter? Eller inte?

När nödlösningen får styra verkligheten?

Tillfälligt smolk i bägaren? Ridningen är lagd på is? Varför vet jag inte? Troligtvis inte idag men väl i morgon? Då får man plocka fram plan B. Den planen är minigolf i Hästhagen, ett friluftsområde i Örebro. Där man i stort sätt han göra allt inom rimliga gränser? Snart dags för lunch vilket blir i vårt fall färsk pasta med köttfärssås. Problemet är att allt måste hända inom tiden man är vaken. Händer inte så blir det grus i maskineriet. Vilket händer nu? Då plockar man fram helt andra planer för att starta upp maskinen igen. Nödlösningar är en del av verkligheten. Så kan det vara ibland.

När lugna trallar blir stilla lunkar?

Efter 1,5 vecka har man så kommit in en lugn trall? En stilla lunk i periferin. Man gör bara det som är absolut nödvändigt, resten sparar man åt framtida öden? Faktiskt ganska skönt. Jycken är den enda som behöver ut med jämna mellanrum. Vilket är helt okej. Det där med att ladda batterierna är en förutsättning för fortsatt jobb. På tal om jycken så har han blivit värsta mamma grisen. Frugan kan inte ens gå en meter utanför ramarna, förrns jycken gnäller. Vilket är en bieffekt av frugans hemmajobb. Till hösten väntas andra jobbtider för min bättre hälft. Men jycken är förvånadsvärt anpassningsbar, han finner sig i det mesta. En trogen vän alla dagar i veckan.