Faktiskt ärligt talat?

Sverige fortsätter att leverera olika valörer på OS medaljerna. Ganska imponerande av ett litet avlångt land upp i norr. Vi har spetsen och i viss mån bredden till fortsatta öden och äventyr. Kan inte skryta med att jag har suttit fastnaglat framför tvn. På sin höjd kollat sammandragen. Ärligt talat har sommarens tv tittande varit ytterst begränsat. Ungefär lika lite som en amöbas längdhopp? I vissa fall ganska omätbart. Vem vill se gamla trötta repriser, när man kan ta en drink i poolen? Rätta mig om jag har fel?

När mentala grejer skrattar eller gråter?

Vädret är fortfarande ett sorts mörker? På nåt sätt styr regnet allt vad jag säger gör och hanterar? Troligtvis en mental grej, det är lättare att skratta när solen skiner. Lättare att gråta när regnet strilar. Tjejerna har precis kommit hem i från ridningen, ett par tre timmar ut i kuperad terräng.

Ett djurlikt andningshål för tjejerna. Ett välkommet avbrott för mig. Alla har nytta av detta. Just i skrivandes stund sitter dom och käkar dumplings pratar och hästarnas vara eller icke vara? Själv har jag ätit 2 äggmackor och fortsätter filosoferar om ett liv efter detta?

Underbart är kort?

Idrott är kul och oväntat? Sverige fortsätter att sköra olika sorters medaljer, vilket är imponerat av ett så pass litet land. Vi råkar ju ha den där klicken eliten som ständigt levererar. Så länge dom är aktiva vill säga. Min egna idrottskarriär tog visst slut innan den ens hade börjat.

Skridsko eran tog ett abrupt slut redan 1964, då jag drattade på ändan och inte kunde sitta på 14 dagar. Efter den dagen la jag skridskorna på hyllan endast 4 bast fyllda. Kort men intensivt alltså. Friidrotts karriären tog lite längre tid liksom brottningen boxningen fotbollen och tennisen. Det var kul så länge det varade. Underbart är kort, sa visst Povel Ramel en gång.

Sverige är Sverige?

Fäller en liten tår när ingen ser på. Nu har vi kommit fram till den sista sommarmånaden. Efter den väntar gud vet vad? Även om september och till viss del halva oktober kan vara fina. Eftersom vi nu bor i ett land med 4 årstider, så är det bara att gilla läget?

Vad har vi för val mer än att flytta till söderhavet? Äsch det låter inget kul eftersom man är djupt rotad i detta avlånga land. Så skall det mycket till innan man gräver upp just den roten. Sverige är Sverige så är det liksom.

Mannen med kvalfyllda begränsningar?

Hahaha jag är mannen utan begränsningar utan samvetskval. Utan moraliska skrupler kort sagt utan någonting. Efter en lång tids frånvaro från denna till synes plattlösa sida, kommer jag tillbaka med full kraft. Måhända varje dag men knappast varannan?

Kanske nån gång som jag vässar hornen? Det är just nu som jag njuter som allra bäst, i ett läge som jag inte har ett skit att förlora? Det enda som jag kanske förlorar är troligtvis nått skälvande hårtos i baksidan av mina sladdriga lår. Hahaha visst är livet underbart?

När gränsen är nådd?

Nu har vi nått en gräns där bägaren håller på att rinna över? En sorts smärtgräns. Ett illavarslande symtom. Ett märke på vad som är rimligt, vad som är rim och ranson? Det kan i stort sätt vara vad som helst, mellan bäck fura tall? Mellan en vädjande betongsång till en härsken taggbusks symfoni. Nån stans där bland kråksången krackseleri sjunger näktergalen blekt, en näpen trudelutt för nån sorts bekräftelses skull? Herregud vi är tillbaka på ruta 1? Hjälp?

I bästa fall händer det saker?

I min värld regnar det typ varannan dag? Känns det som? Hälften vinst hälften nitlotter? Lite som rysk roulette? Som om det regnar torskar från skyn, och man råkar få en bamsetorsk i pallet? Herregud vilket smack? Pang på rödbetan! Men det regnar såklart inte varje dag i mitt paradis tro fan det, det är molnigt ibland också.

Då plötsligt träder molngudinnan fram och sveper sitt trollspö över mitt arma jag. Har jag tur kan jag få ett knippe chokladpraliner i belöning av varierad kvalité. I bästa fall en överjordisk supermacka med allting på. Sug på den karamellen om ni kan?