Äntligen x två?

Äntligen hemma äntligen fredag började i tisdag att jobba efter min sjukdomsperiod. Körde på med sjukt mycket på fyra dagar. Känner mig nu ganska muck så här med facit i hand. Lite trött i pallet. Frugan tycker att vi ska äta tacos i kväll, jag tycker att hon definitivt har fastnat i fredags tacos träsket? Överraska mig och dräm till med rotmos och rimmat fläsklägg.

Eftersom jag är ensam man i min familj, så blev jag såklart nedröstad av både frugan och tonårsdottern. Så därför blir det tacos i afton. I vanliga fall älskar frugan rotmos och rimmat fläsklägg, men enligt henne så kanske inte den husmanskosten passar just en flashig fredag som denna? Herregud hur låst egentligen får man vara jag bara undrar?

När det vita helvetet kommer?

Regnet fortsätter ohejdat att vräka ned som om det inte hade gjort nåt annat? Kollosalla mängder på en gång då kan man räkna ut dess konsekvenser? Det är ju inga positiva sådana. Hösten är på gång på allvar nu är det bara en tidsfråga innan det där vita helvetet skall komma? För mig liksom kvittar det. Personligen fick det komma nån dag innan julafton som ligger kvar nån dag extra för barnens skull?

Sedan får resten komma ned efter nyår för ned kommer det såklart på ett eller annat sätt? Inte frågan om utan när? Blev riktigt förbannad på hockeyn i kväll, har blivit typ ledsen 2 matcher i rad. Riktiga jävla gråtkalas? Säsongen har bannemej bara börjat allt kan hända och händer hela tiden. Personligen så är jag blott endast en kugge i ett enormt maskineri en obetydlig men ändå en viktig länk som för mänskligheten vidare mot sina öden och äventyr?

Så mycket bättre?

Efter ett par dagars jobb efter min sjukdom känns kroppen skapligt bra? Kanske inte 100 men väl 85 % tillfriskande, resten av det bra kommer för varje dag som går. Cyklade hem i ett jävla makalöst regnväder himlen öppnade sig precis när jag satte mig hojen. Så jävla typiskt. Skippar köpet av trisslotten i afton. Bara att gilla läget och trampa vidare surt sa räven om rönnbären. Hemma väntade en färdiggjort makaronipudding på sin hungriga familj.

På tal om makaronipudding så har jag endast ätit den grymt delikata rätten ett par gånger från och till under dom senaste 30 år. Men helt klart en rätt som garanterat är med på min gourmé topp 5 lista. Frugan och tonårsdotter jobbar på med sitt tillfriskande, troligtvis nån gång i mitten av nästa vecka är dom på banan igen. Då är familjen fulltalig i business branschen efter ett par veckors frånfälle.

Herregud jag bara säger så?

Tydligen så vräker snön ned ohämmat i Övertorneå herregud säger jag bara, snart så får även vi hit det vita helvetet? Kanske kommer vintern snabbare nu än någonsin på grund utav klimatförändringarna? Det vill vi ju inte veta av? Men va fan det är ju bara att gilla läget eller dra by west nånstans. Hörde att väderleksrapporterna ska bli lite mera aggressivare med sina prognoser, där det negativa vädret får större fokus? Hur ska det bli i framtiden törs inte ens jag tänka den tanken? Annat var det i min barndom då hade vi verkligen fyra årstider pronto? Då var det ingen snack om saken.

Var det vinter då var det fan vinter på riktigt. Personligen så börjar jag känna mig allt bättre, men jag räknar med ytterligare ett par veckor för att hitta den där gamla goda formen igen. Tur att man har bra läkkött? Var ute en sväng med jycken Dino som gjorde det han skulle, han är lattjo för han lägger sig platt ned som rödspättan när han vill välja väg. Han är inte dum han inte, skulle inte tro det? I vissa lägen bräcker han lätt en nyckelpigas IQ.

Ingenting är speciellare än så?

 

Pappas egna hjärtegull...

Ägnar en stund åt min älskade dotter en speciell pärla bland obetydliga pärlor ett rosa moln bland dom svarta åskmolnen. Hon kom in i vårt liv som ett kärlekstecken för 12 år sedan. Idag är hon 12 år äldre plus 1 år extra, simsalabim så blev hipp happ tonårsdottern med rätt att terrorisera farsan. Fast hon gör det med glimten i ögat. Hon är mångt och mycket en direkt kopia av mig. Samma humor samma ironiska underton.

En icke optimal stridis som förblev pojke...

En dag i Mars -79 blev jag inkallad till militärtjänstgöring i Kristinehamn på 9 månader. På den tiden var det allmän värnplikt. En lekstuga enligt den kvinnliga befolkningen. Det sägs att det gjorde pojkar till män? Okej, men det är inte hela sanningen långt därifrån? Personligen så var jag fortfarande pojke när jag muckade fast typ 9 månader äldre. Men på sätt och vis blev det en kul och unik upplevelse. Idag finns det bara elitsoldater. Bilden är från Picasso statyn i Kristinehamn.

Glass i stora lass...

En underbar dag en sommar när det begav sig, ett enkel lass jordgubbsglass på en antik tallrik i ett melankoliskt solgass i bersån hemmavid. Kan det bli så mycket bättre än så här? Hennes älsklings gosedjur har glömt namnet fanns alltid med på borden, oavsett vad vi tyckte tänkte eller så? Den skulle bara var där pronto.

En ängels skira andetag...

Men även underbara dagar har sitt obönhörliga slut. Ett sånt slut var just den här dagen. En dag med aktiviteter staplade som solvarma smultron på ett grässtrå. Så mycket spring det fanns i dom små benen trodde man inte, men nån stans finns det ett stopp där motoriken vill vila för att ladda upp sig inför morgondagen.

Även måndagar har glimten i ögat?

 

Äntligen måndag som vi har längtat eller hur? Dessutom min sista rehabiliterings dag nu känns det som om man är på G. I morgon tisdag är man back in businessen igen efter en tids frånfälle. Kanske är vi bara med i matchen som rundningsmärken, där storpåvarna gör grovjobbet där småpåvarna gör skitjobbet. En sorts sanning med modifikation? Hur som helst så är det måndag, hur ogärna vi vill att det skall vara det? Valet vi har är att man lika gärna stryker måndagar ur almanackan?

En måndag av guds nåde...

                                                                     Sanningen finns där ute någonstans?...

 Eftersom det råkar vara måndag idag kanske man får för sig att reda ut vissas intelligens nivåer i brist av annat, ibland blir man mörkrädd av att så mycket skit snackas här och där utan någon som helst substans i vad som säljs. Rena rama rappakaljan skulle min gamla mormor ha uttrycks sig. Hon om nån hatade att folk inte stod för vad som sas, utan svepte in sitt resonemang i nån smarrig marängsviss. Bara bara luras, bara bara luras ser jag morfar framför mig sjunga. Gärna med lite whisky karaktär.

Avdelning fredagsmys...

Helt klart är att fredag är veckans bästa dag vad gjorde man utan fredagar? Tja en bra fråga med många frågetecken? I vår familj har vi fredagsmyset som ett heligt signum en frossar pakt som aktiveras efter ett viss klockslag. Numera är inte tacos ett självklart val utvecklingen har hunnit ikapp oss förlegade. Det händer oftast att man äter nåt otippat.

Örebro i mitt hjärta...

Det här med dialekter är intressant. Eftersom vi kommer från Närkes metropol Örebro, så går det inte att ta fel på vårat modersmål. En gång var vi vid ett stånd på Kiviks marknad, då den ståndaktiga säljaren bakom ståndet sade på bredaste skånskan ursäkta ni kommer väl från Örebro eller hur? Vi kunde inte annat än att erkänna, tydligen hördes det på flera kilometer håll när vi pratade. Vi kanske inte gjorde allt för att dölja det heller? Är man stolt så är man. Punkt slut!

Ögonblick med guldkant?

 

Det är nu lite över 3 år sedan vi hämtade hem våran ögonsten slash ögontjänare Dino, han kom från ett ställe i Säter. Egentligen ville jag inte alls ha någon hund har faktiskt alltid varit motståndare till det, istället hade jag ett gäng katter jag omgav med mig. Men då bodde jag såklart på landet där katterna kom som dom ville. Fick ett sms på jycken om var och när vi skulle hämta honom. Taktiken i från den övriga familjen sida var smått genialiskt att jag skulle smälta som ett stearinljus när jag såg på underverket? Så här i efterhand ångrar jag inte en sekund att jag gav med mig.

Jycken Dino i framkant...

Det där med hästar är min tonårsdotters enda och största passion här i världen än så länge? All vaken tid både ägnas och tänks hästar, hon är både involverad i ridskolan är medryttare på en kuse ett par gånger i veckan.  Eller rättare sagt så ofta hon vill, och ofta vill hon det. Det snackas om fodervärd? Min egna personliga merit på hästryggen är att jag red en gång i paddocken hemmavid utan vare sig hurrarop eller pressuppbåd. Kort sagt motsatsen till Nobel festen. Betyget från min tonårsdotter var förödande för mitt benhårda självförtroende. Min insats var bland det sämsta hon hade sätt ever i en paddock över huvudtaget. Så bra var jag?

                                                         John Wayne släng dig i väggen...

Min dotter har alltid vare en sann djurvän och värnat om deras väl och ve. Till och med minsta myra fyllde nån slags funktion i hennes ögon. Hennes nyfikenhet är större än någonsin. Ett tag vill hon alla dagar i veckan bli veterinär men nu verkar det som arkitekt har större prio för närvarande. Håll drömmarna vid liv för guds skull. Älskar  närkontakten med den där kotten en dag när det begav sig. Ett stabilt favvo kort.

Ett möte mellan två världar...

Min absolut sista rehabiliterings dag kommer att ägnas åt vila i alla dess tänkbara former. Emellan dessa former skjuter jag in nåt promenad pass med jycken. En helande mix mellan två goda ting. Annars blir det korvar som gäller till lunch nåt annat vore otänkbart?

         Korv i alla dess former är gott...