En arbetsmyras tid är nu?

En gång i världen trodde jag att jag var kung? Inte kung i vanlig bemärkelse utan kungen över mitt liv och leverne. En sorts låtsats kung över min verklighet. Men den känslan gick ganska snabbt över. Tills den dag då man klev rakt in i arbetslivet då fanns det ingen återvändo? Då var det liksom kört med ledighetskommittéer. Det trodde man då sedan dess har mycket strömt vatten runnit under broarna. Många skepp har brunnit. Ett tag bytte man jobb som när man bytte kalsonger snudd på åtminstone? Bara för att man trodde att just det där jobbet var det enda rätta? Vilket det inte oftast var. En annan har jobbat allt ifrån plåtslagare till bokbindare via poolstädare på sjukan tidningsbud till stormarknadsbiträde till stressad lagerarbetare på vin & sprit. Till det nuvarande kneget som vaktmästare på kommunen. Resan dit har varit som en oändlig världsomsegling tills man tids nog börjar närma sig slutdestinationen. 

Mitt nuvarande jobb är det klart bästa hittills? Man känner sig verkligen både privilegierad uppskattad betrodd och behövd. Dessutom är man kung över sitt ansvar och moral även etik prestige och prestation inkluderas. Det kanske är för tidigt att nynna på den där schlager dängan dom sista ljuva åren? Närmare sanningen än så kommer man inte för tillfälligt men visst fanken närmar början man ändhållplatsen jobbmässsigt. Visst är det ironiskt att summera att mitt nuvarande jobb är den klara favoriten under ett helt jävla arbetsliv.Liknandes en arbetsmyra som till slut finner sitt lugn och ro? En epok börjar se sitt obönhörliga slut om ett par år mellan tummen och pekfingret. Efter det så inleds sista fasen av dom sista ljuva åren.

Det lackar mot jul?

En liten söndagsfundering: Befinner mig för närvarande någonstans i gränslandet mellan brittsommarens slut och höstens inträde. Där vädret blandas huller om buller mellan gud vet vad till någonting ospecificerat? Det har inte riktigt bestäms sig för vilken typ som gäller? Det får tydligen bli som det blir man kan ändå inget göra? Om dryga tre månader är vi mitt uppe i värsta julrushen. Dess glöggstinna epicentrum. På håll kan man om man anstränger sig lite höra tomtens hoande höra hans bultande hjärta inför bråda dagar. Alla traditionella attiraljer som skall fram på sina förutbestämda platser. Varje liten pinal vet sin värdighet luften andas både förväntan och förlustan. 

Barnen undrar såklart vad dom får i år kanske ett lagom paket med röda snören eller ett litet paket med stort hjärta? Minns själv jularna med största möjliga glädje hur vi alla samlades hos mormor och morfar som alltid var den självklara utgångspunkten. Med jullunchen Kalle Anka och ris a´la maltan sedan drog vi vidare för andra besök. Just den där dagen kunde vi inte slappna av hemma förrns sent på kvällen så var det! Idag söndag tänker vi göra i ordning hemmagjord all in pizza till lunchen. Fixa i ordning fläskkotletterna och matlådor till kvällen. Planera saker i rätt ordning är en viktig del av matlagningen. Annars så är just den här dagen en enda lång väntan mot den nya arbetsvecka som kommer.

När fredagen kommer?

Äntligen fredag det har man längtat efter sedan förra lördag men så kommer den. Efter en tung arbetsvecka kan man varva ned och pilla lite på datorn. En skön avkoppling innan fredagstacon kanske är det en klyscha att det är lag på att äta just tacon denna dag. Åtminstone i min familj har det blivit så, eftersom det är lätt geschwint det går snabbt enkelt dessutom är det gott.

Lite vin såklart därtill annars så blir inte den rätten komplett, i min värld är det liksom så. Vädret har hållit sig förvånadsvärt regnfritt men visst fanken är hösten här på riktigt med fallande ringlande gula röda löv . Det är ju så här det är vid den här årstiden då sommaren går i träda och allt förbereder sig för vinterns mardrömmar.

Mera perfekta torsdagar?

En helt perfekt torsdag både väder och Jobbmässsigt. Vädret var ett brett spektra mellan grått vitt och grötigt med nån gnutta sol däremellan. På jobbet var det som när man äter en efterrätts tallrik krusbärs kompott med mjölk, kort sagt det var en fantastiskt friktionsfri dag utan fnurror på trådarna. Det gick som ett tåg utan vare sig urspårningar och solkurvor.

Vad mera kan man begära utav dagen som är? Efter jobbet följde jag med tonårsdottern till stallet för ännu en ridlektion, jag börjar känna mig en del av stallet byggnation. Men vad gör man inte för sin älskade tonårsdotter? Även när hon ibland kallar mig för både det ena och det andra? Det hela jämnar så småningom ut sig och blir en hjärtlig familjär balans sånt gillas.

En onsdag med innehåll?

Denna onsdag har varit som ett uppdukat smörgåsbord där man har plockat utav godsakerna allt efter som. Från frukostens förrätt till lunchens gourmé fyllda delikatesser. Allt flyter på som det aldrig gjort nåt annat? Idag har mitt jobb bestått av flera delar såsom service omvårdad expertis jourhavande medmänniska medlare och ett tjog flera grejer.

En dag är inte den andra lik, det är bara innehållet som ändras? Den dagen som inte är den andra lik då är det nåt fel. Apropå vädret så har det hållit sig på den hyfsade sidan, det vill säga den sidan som inte regnar. Vi slog till med korv stroganoff och ris en rätt som det var sjukt länge sedan jag gjorde?

När sommaren är kort?

Sommaren är tiden då vintern inte existerar

den finns inte ens på kartan

inga förrädiska isfläckar som kan få din kropp att liknas vid en korkskruv.

eller en påtvingad snögubbes ekande inombords skrik

Sommaren är kort

intensiv men ett måste för själen

ett balsamikum ett elixir för ett tomt skört skal

men allt för kort för att bli bestående

en liten begränsad sträcka där allt händer på

allt maximeras som mängden smultron på ett strå

Sommaren är tiden då allt måste hända?

där allt ska hända och lite till

då fjärilarna parar sig i den varma fuktiga vinden

där tvestjärtarna de tvivelaktiga små liven förpestar för alla andra

där glassarna rinner planlöst ned på dom solvarma linnena

Men allt har sin tid som lindas in i små förutbestämda paket

i fyra olika paket som delas ut när det är dags

hårda mjuka kalla varma

allt har sin tid allt ställs på sin rätta ända

på sin givna kant som så många gånger förr

Sommaren som var blev historia till slut

oavsett vilken historia det blev

bra eller dålig? Pest eller kolera?

låter jag vara osagt?

hugget som stucket?

bara minnena kan överleva drömmarna om en ny tid

endast nuet kan förändra den tid vi lever i

Koka soppa på en spik?

Denna härliga tisdag har bjudit både på fint väder gnet jobb och svärmors kålsoppa. Just denna här första tisdagen i oktober månad brukar det av tradition vara höstmarknad på landet, men så icke i år på grund av ena och andra. Då bjuds det alltid på kålsoppa på marknadsplatsen istället får man koka egen soppa för hela slanten. Det funkar också. Som sagt nu har ju vårt samhälle öppnat upp allt mer igen, sedan kan man bara spekulera i ditten och datten?

Man kanske skulle gjort si eller så? Nu är det som det är och gilla läget, i annat fall får man bli eremit och flytta till skogen permanent. Det kanske inte är så jävla roligt i långa loppet därför att vi människor är ett flockdjur som vargarna, vi vill vara tillsammans kramas och hållas på. Så är det bara. Sedan finns det såklart asgamar som tycker om helt andra saker? Det får man kanske leva med.