12 oktober 2021

En arbetsmyras tid är nu?

En gång i världen trodde jag att jag var kung? Inte kung i vanlig bemärkelse utan kungen över mitt liv och leverne. En sorts låtsats kung över min verklighet. Men den känslan gick ganska snabbt över. Tills den dag då man klev rakt in i arbetslivet då fanns det ingen återvändo? Då var det liksom kört med ledighetskommittéer. Det trodde man då sedan dess har mycket strömt vatten runnit under broarna. Många skepp har brunnit. Ett tag bytte man jobb som när man bytte kalsonger snudd på åtminstone? Bara för att man trodde att just det där jobbet var det enda rätta? Vilket det inte oftast var. En annan har jobbat allt ifrån plåtslagare till bokbindare via poolstädare på sjukan tidningsbud till stormarknadsbiträde till stressad lagerarbetare på vin & sprit. Till det nuvarande kneget som vaktmästare på kommunen. Resan dit har varit som en oändlig världsomsegling tills man tids nog börjar närma sig slutdestinationen. 

Mitt nuvarande jobb är det klart bästa hittills? Man känner sig verkligen både privilegierad uppskattad betrodd och behövd. Dessutom är man kung över sitt ansvar och moral även etik prestige och prestation inkluderas. Det kanske är för tidigt att nynna på den där schlager dängan dom sista ljuva åren? Närmare sanningen än så kommer man inte för tillfälligt men visst fanken närmar början man ändhållplatsen jobbmässsigtVisst är det ironiskt att summera att mitt nuvarande jobb är den klara favoriten under ett helt jävla arbetsliv.Liknandes en arbetsmyra som till slut finner sitt lugn och ro? En epok börjar se sitt obönhörliga slut om ett par år mellan tummen och pekfingret. Efter det så inleds sista fasen av dom sista ljuva åren.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

En av många små tankar: En lång långfredag?

"Förr i tiden i min barndom var långfredagen årets absolut tråkigaste dag ever, inga butiker var öppna inget överhuvudtaget var öppet s...