En livets resa?

Det där med skolan dess utövare de många coacherna alla mentorer och metodiker är superintressant. Min dotter går för närvarande i mellanstadiet på en privat skola. En skola som vi gemensamt tycker var skitbra. En skola fjärran från den kommunala skolan och fjärran från den kommunala mentaliteten. Där vi tyckte att lärarna inte höll måttet. En del var dessvärre inte behöriga. Över lag en häpnadsväckande väldigt låg kompetens. Även maten var i dåligaste laget. En bra och näringsriktig mat ska man väl kunna kräva av den kommunala skolan? Ett barn är i skolan ungefär lika länge som jag är på jobbet. Skulle inte jag ha en näringsriktig matlåda skulle helt klart mina arbetsuppgifter bli lidande. 

Kanske inte på kort sikt men säkert på en längre. Som sagt man måste föda kroppen med bränsle för att den skall kunna orka med långa dagars kneg. Faktiskt ganska logiskt. Den där nya skolan har en strikt inlärningsmetodik bland annat praktiseras den så kallade Singapore modellen i matte. Singapore ligger dessutom långt framme i världen med matematik kunskaper. Där har Sverige mycket att både lära hämta och utveckla. På nyheterna rapporteras det om fortsatta våldsinslag. Om blåljusbrott om alla kriminella aktiviteter lite varstans. Sammantaget har det nog aldrig varit så här mycket skit under så kort tid. Egentligen så undrar man lite smått vart allt barkar det här hän? Tyvärr verkar dom sämre ekonomiskt ställda samhällen krackelera med ett jävla brak. Med det följer såklart upptrappade oroligheter även avtrubbat drogrelaterat våld härskar för närvarande. Den sträva utsattheten även klassklyftorna ökar dramatiskt som en skenade lavin. Kvar blir bara ett gäng hjälplösa som inte får sin vardag riktigt att gå runt.