Jakten på det där vi letar efter?

Jakten på min kommande superkropp går tappert vidare? Det har det gjort i nu årtionden med vissa dippar. Ett frenetiskt sökande efter den där perfekta balansen som flertalet söker efter. Den som alla normala individer borde sträva efter. Fan inte lätt det där som man skall prestera mellan mat träning nöje och onyttigheter. Hur lite eller hur mycket onyttigheter är frågan? Eller hur lite eller hur många drinkar man sveper? Är just den ledande frågan? Efter minus plus eller så i skrivandes stund kan jag tycka att min egna jakt börjar närma sig slutet? Eller snarare en början på att behålla min nuvarande vikt. Fan ingen lek det heller herregud misstagen  förr har varit som oskärpa diabilder även dom yttre inre omständigheterna. Samt omotivering den grava omognaden samt den lättsinniga latheten. Kan säkert rabbla upp ett grymt gäng till ge mig 3 sekunder till? Troligtvis lär man sig av den forna klantigheten eller så gör man det inte? 

Det mesta sitter som sagt i pannbenet enligt hörsägen vad fan vet jag? Så kan det vara? Ett jävlarenamma eller en spark där bak som ett alternativ är vad som behövs? Det här med onyttigheter, är en fråga för sig? Är sjukt svag för saltlakrits. Bland annat men minst lika svag för sura nappar geléhallon hallonbåtar ostbågar olika sorters choklad fugde salta nötter name it va fan händer. Allt sånt där skit får jag bara sjukt dålig karaktär utav. Men till min plus fördel är att jag bara en vanlig människa som vill finnas till? Känner man så är det så som att vinna WM i precis vad som helst till och i bridge om det kniper? Bara liksom köra på tills man kantrar. Nu jävlar dödar vi istopparna av sockerbomberna.