Handplockade funderingar: Fyra. Om inlagda drömmar och rullande faktum.

Dagarna rullar på som lossnade stenar från ättestupan, det man skulle göra idag skjuts upp till imorgon eller någon annan ädel dag? Trots detta rullande faktum har jag faktiskt åstakommit mängder av göromål som kanske inte var planerade vilket gör mig till en människa utan fyrkant som ok. Bra göromål levereras till belåtenhet och bossen läs min fru är nöjd, så länge som hon är nöjd är världsordningen i orubbat bo.

...Alla kan inte bygga berg inte äns ett stenrös av rang. I bästa fall en grushög av  makadam i ett dike bortom någonstans uti etern? En topp av krav och förpliktelser bortom sans och förnuft. Kvar blir endast en obeskrivlig hög av ditt gamla forna jag, som ett gulnat kort vars bäst före datumet har gått ut...

Att vara en del av det fungerande samhället kräver sin man eller kvinna, som ett drivande kugghjul i ett välsmort maskineri. Där varje köttslig länk bildar en helhet av männsklig närvaro. Från det du vaknar i ottan drivs du av lagar om vett och etikett tills du lägger dig i skymningen. En del faller ut från den gängse ordning och blir till ett utanförskap där rättigheterna begränsas tills det blir dags att släppas tillbaka i ekorrhjulet.

...I mig bor en clown vars mascara har runnit bort, och blir till en transparent mask utan fyllnadsmaterial. Ett tomt skal som eventuellt fylls i på andras bekostnad. En dyster skepnad vars år har tynat bort och bildar fåror av livets kräftgång. Ett stycke mänskligt alster som har dåtiden uppgraderad för framtiden...

I en annan sorts verklighet kanske jag är den där killen som alla kommer ihåg en proper en utan skrupler och rutten grund. I dom bästa av världar omges jag av skönsjungande änglar som minns mitt namn och existens. Det är nu som jag vaknar upp och finner allt bara vara en ångestblöt dröm, som kanske aldrig skulle bli drömd.

Handplockade funderingar: Tre. Jämmerdalarnas olika nivåer.

 Det sägs att man skall leva i nuet här och nu att njuta av tiden som är och blir. Naturligtvis handlar allt om i vilket läge man befinner sig i under livsresans gång. Alla har inte förmågan av att kunna njuta om man är fattig eller sjuk, att oroa sig över både ekonomi krig och den allmänna oordningen i samhället. Klimatet i dagen samhälle är allt annat än okey, allt flera hamnar mellan stolarna i byråkratins obarmhärtiga kvarnar.

...Som i en krösmosad isvak rinner tiden sakta ut sekunderna blir till fiskmat i en ättestupa. Det hoppfulla bleknar bort som en gulnad selfie och bildar dåtidens avlagringar, ty glädjen domnar bort i stundens allvar...

Personligen lever jag för dagen och insuper vad den ger, som en westernsheriff med svajigt vapen som en krutdurk vars stubbin kan variera i längd. Oftast så är jag lugn som en filbuke utan kalas puffar som en honungsindränkt Nalle Puh som inte äns säger flasklock på beställning, ett maskerat mähä som inte blommar ut i något tomtebloss i onödan.

...Från det tomma rummet samlades tvivlens anhängare påhejade av det fulla samvetes klack. En bitvis yster kamp mellan kvalen de många valen och önskan om en snar lösning? Där moralens opersonliga väktare mutas till accepans. Ett diffust krig vars lösning smulas sönder som spröda vaniljdrömmar...

I dagsläget befinner vi oss i en verklighet full av korkade krig jämmerdalar och mutkolvar som skor sig på dom lättlurade. Där resultatet blir till en skrämmande läsning om makthavarnas empatilösa handlande. I en värld av buksvågrar mojitosstinna paragrafryttare i blanka okristna stövlar, där den lilla människan i periferin inte kan göra ett dyft åt situationen. Det enda man kan göra är att vända blad och hoppas att någon av idioterna svarar för sina handlingar?

Handplockade funderingar: Två. Ty efter regn kommer sol.

Förr eller senare kommer man till den punkt i livet då man blir beroende utav andra människors godvilja. Av en eller annan orsak blir man tvingad till någon form av insats naturligtvis mot sin vilja, i grund och botten är man både stolt envis och skall klara sig själv så långt det är möjligt något annat finns inte på kartan. Den dagen kan komma i morgon eller någon annan dag i framtiden, hur som helst kommer man aldrig någonsin bli förberedd när stunden så väl kommer. Så att säga pang på rödbetan stunden är din gör vad du kan?

...I slutet av korridoren fastnade en mening i ett tummat dörrhantag. Den ryckte och ryckte och bönfallde om svar. I ljuset av neonblinkande lysrörs sken tappade jag fattning för någon sekund...

Man tror sig ha järnkoll på saker och ting, men kommer det till kritan vet man inte ett skvatt om ditten och datten. Man grottar ned sig i statistik och diagram för att ha kött på benen, men i verkligheten råder inga kontorsnissar eller paragrafsmadammer utan endast sunt förnuft.

...Från en smula vankas lusten fram. Ett råg från ett slitet tråg vattnas i munnen. När dammet har lagts sig spricker solen fram bortom molnens härlighet. Va vad det jag sa, allting faller på plats som i ett tetrisspel...

Även om det regnar finns det solglimtar i vardagen. Ett barns kluckande skratt ekar i horisonten. Domaren blåser i pipan föräldrarna dansar krigsdansen, medans linjemännen drar på smilbanden. En seger för vissa en förlust för andra ett spel där insatserna är låg ställda, men högt ställda på glädje gemensam och medmänsklig närvaro.

Handplockade funderingar: Ett. Blinkande lyckor.

Det sägs att man aldrig blir profet i sitt hemland i mitt fall blir jag inte profet över huvudtaget? Att gå från vanlig medelmåttig skrivare till en hyllad person är lika svårt som att dra högst vinsten på lotteri. I min nya svit Handplockade tankar tänker jag presentera två korta tankar åt gången med lite funderingar runt omkring dessa alster.

...Plötsligt fann jag lyckan i en dörrkarm utan förvarning ett omen i det stora hela. En dörrkarm som vittnade om min existens på det stora hela. En ynnest av bagateller som inte går att förringa...

Man kan finna lyckan i stort sätt överallt det gäller bara att finna den och göra den till sin lycka. Det tragiska är att kanske inte alla ser lyckan i typ dörrkarmar, och därför passerar den revy för majoriteten. En gång hittade jag lyckan i en gammal strumpa jag hade när jag var barn, som låg och skräpade i en skamfilad kartong på vinden. Den påminde mig om att även jag var barn en gång i tiden för mycket längesedan.

...En tyst minut för livet en blund av empatins ånger. Den hissade flaggan halas ned för annat brustet liv. Det kala i alltet blir till en isstod i gläntan vars solen går ned men sällan upp i mörkret...

Dagens samhälle har både blivet hårdare kallare och mer omänsklig än någonsin förr, där saker som empati förståelse och medmännslighet är bristvara. Folk mår dåligt många blir omedvetet avtrubbade av allt våld runt omkring oss, vilket gör att vi får svårt att ta in sålla och sortera. Om framtiden vet vi lika lite om som det finns marsianer på Pluto?

Spridda tankar 89: Att balansera livet.

"Stormen Amy drog in över Sverige igår med buller och bång, vilket inte påverkade min region så himla mycket värst drabbade blev kan man säga som vanligt västkusten och södra Sverige. För att inte tala om allt förbaskade regnandet som påverkade oss högst negativt. Hur det än är så börjar vi nu märka av klimatförändringarna mer än någonsin förr. Naturligtvis så påverkar det oss i vårt handlande hur vi bemöter dom olika tvära vädermässiga humörväxlingarna. Kanske måste man bygga hus annolundare än förr man kanske måste förändra infrastrukturen för att minimera exempelvis översvämmningar? Framtiden kommer se helt annorlundare ut än nutiden?

Man kan göra mycket för att gardera sig, men allt sånt där kostar såklart hiskligt mycket pengar och någonstans måste man ta dom pengarna. Ni kan säkert gissa vilka som blir drabbade? Nästa vecka går vi in i nummer 41 som blir en kort vecka vad mig anbelangar vilket såklart är skönt, att ta ett välbehövligt break från vardagsstressen och förpassa sig till ett tillstånd av välbefinnande och harmoni. Just det där att kunna balansera jobb fritiden och familjen är själva poängen i kråksången."

Spridda tankar 88: Som man bäddar får man ligga.

"Det talas ibland om spridda skurar då kommer jag osökt in på politikernas opolitiska tuggande, där dom står i sina fina blanka kostymer och lovar guld och gröna skogar? Oftast blir det kattguld och kalhyggen där ekonomin skärs brutalt sönder med en slö osthyvel. Det finns en hel uppsjö av sanningar, vita svarta nödlögner halvsanningar nästan sanningar till någonting som liknar en sorts sanning med modifikation. Politikerspråket är som oftast inte är svenska för vanliga arbetare, utan på något sätt krånglar dom till alfabetet bokstäver så att inte majoriteten fattar ett dugg dom som fattar galoppen är kategorin välutbildad elit alltå minoriteten.

Nu skall man förvisso inte dra alla över en kam det finns arbetare som typ jag som i och för sig inte är det minsta politisk intresserad, men hänger med skapligt ändå i en snårig djungel av lagar normer och paragrafer. I det stora hela kan jag tycka att vi har fått det sämre i Sverige totalt sätt där fattigdom ökar liksom klyftorna i samhället, jämställdheten pausas och den svaga utsatta och sårbara människan hamnar oftast mellan två stolar."

Spridda tankar 87: Sannolikhetens magi.

"Ibland blir allt som man har tänkt sig men oftast blir det inte alls så, tanken kanske hamnar mitt i en salig soppa utan röda trådar. Eller så hamnar man rätt utan ledsagare? I min roll som professionell ledsagare utanför hemmets vrå är jag en skaplig betald vägvisare och handledare i en och samma person. Vilket uppskattas för berörda parter. Världen fortsätter att snurra trots galna krigsherrars sönderfall, trots övriga andra orosmoments inverkan. Allt förvärras eller förbättras inte det mesta är liksom status quo.

Idag är en sådan dag som går på halvfart på en cylinder som lunkar sig fram genom sekunder minuter och timmar, tills det blir dags för välbehövliga stopp längst vägen till mot sängen. Söndagar skall man helga som det står i skriften kanske inte dom de som jobbar delade turer idag, men vi andra såkallade dödgrävare kan chilla på livets gång så mycket vi orkar för att ladda upp duracellkaninen för ytterligare en tuff arbetsvecka i verkligheten på gott och ont."