Dagarna rullar på som lossnade stenar från ättestupan, det man skulle göra idag skjuts upp till imorgon eller någon annan ädel dag? Trots detta rullande faktum har jag faktiskt åstakommit mängder av göromål som kanske inte var planerade vilket gör mig till en människa utan fyrkant som ok. Bra göromål levereras till belåtenhet och bossen läs min fru är nöjd, så länge som hon är nöjd är världsordningen i orubbat bo.
...Alla kan inte bygga berg inte äns ett stenrös av rang. I bästa fall en grushög av makadam i ett dike bortom någonstans uti etern? En topp av krav och förpliktelser bortom sans och förnuft. Kvar blir endast en obeskrivlig hög av ditt gamla forna jag, som ett gulnat kort vars bäst före datumet har gått ut...
Att vara en del av det fungerande samhället kräver sin man eller kvinna, som ett drivande kugghjul i ett välsmort maskineri. Där varje köttslig länk bildar en helhet av männsklig närvaro. Från det du vaknar i ottan drivs du av lagar om vett och etikett tills du lägger dig i skymningen. En del faller ut från den gängse ordning och blir till ett utanförskap där rättigheterna begränsas tills det blir dags att släppas tillbaka i ekorrhjulet.
...I mig bor en clown vars mascara har runnit bort, och blir till en transparent mask utan fyllnadsmaterial. Ett tomt skal som eventuellt fylls i på andras bekostnad. En dyster skepnad vars år har tynat bort och bildar fåror av livets kräftgång. Ett stycke mänskligt alster som har dåtiden uppgraderad för framtiden...
I en annan sorts verklighet kanske jag är den där killen som alla kommer ihåg en proper en utan skrupler och rutten grund. I dom bästa av världar omges jag av skönsjungande änglar som minns mitt namn och existens. Det är nu som jag vaknar upp och finner allt bara vara en ångestblöt dröm, som kanske aldrig skulle bli drömd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar