Det finns inget mer stressande än när man sitter i en taxi i en främmande stad och taxametern tuggar pengar för varje meter den tar. Det här är närmsta vägen säger den tuggummituggande chauffören glatt...eller hur säger jag och känner det här blir fan inte billigt? Vad som är billigt idag är relativt liksom det mesta är. En gång i tiden fick man en hel säck kolor för någon spänn. I den här kontantlösa världen vi lever i finns bara ettor och nollor. Allt annat finns numera på museum.
...som i en isvak rinner tiden ut sekunderna blir till tvivelaktig fiskmat i en ättestupa. Det hoppfulla bleknar bort och bildar dåtidens avlagringar, ty glädjen domnar bort i stundens allvar...
Konspirationsteorierna haglar när man påstår att vi inte är ensamma i det ofantliga superstora universum. Skulle lilla jorden som i jämförelse är som ett obetydligt gruskorn i Sahara vara det enda ställe i universum med sina miljarders bilijoners vintergataor och otaliga galaxer som det finns liv på? Personligen tror jag inte att det är så, men det är ju vad jag tror. Andra typ som myndigheter lägger locket på och vill inte kännas vid detta obekväma faktum.
...Bakom nästa krön finns just ingenting bortom den likaså. Förväntningarna tornar upp sig som tonerspel i ett korthus i en höststorm. En skör tråd oavsett färg näst intill obefintlig i sin linda binder ihop livet och döden här och nu...
På tal om annat så betar frugan just nu av ett gäng amerikanska snabbproducerade julfilmer varje vecka den ena mindre bra än den andra samma visa varje år vid denna tid. Oavsett vad jag tycker om dessa filmer så älskar frugan dom. Enligt mig så anser jag att har man sett en så har man sätt alla, på grund av av dom har en färdig mall för innehållet. Kille möter tjej eller tvärtom ett mått kärlek samt gulligull och relationsproblematik som till 100 procent löser sig i varje film.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar