Förr eller senare kommer man till den punkt i livet då man blir beroende utav andra människors godvilja. Av en eller annan orsak blir man tvingad till någon form av insats naturligtvis mot sin vilja, i grund och botten är man både stolt envis och skall klara sig själv så långt det är möjligt något annat finns inte på kartan. Den dagen kan komma i morgon eller någon annan dag i framtiden, hur som helst kommer man aldrig någonsin bli förberedd när stunden så väl kommer. Så att säga pang på rödbetan stunden är din gör vad du kan?
...I slutet av korridoren fastnade en mening i ett tummat dörrhantag. Den ryckte och ryckte och bönfallde om svar. I ljuset av neonblinkande lysrörs sken tappade jag fattning för någon sekund...
Man tror sig ha järnkoll på saker och ting, men kommer det till kritan vet man inte ett skvatt om ditten och datten. Man grottar ned sig i statistik och diagram för att ha kött på benen, men i verkligheten råder inga kontorsnissar eller paragrafsmadammer utan endast sunt förnuft.
...Från en smula vankas lusten fram. Ett råg från ett slitet tråg vattnas i munnen. När dammet har lagts sig spricker solen fram bortom molnens härlighet. Va vad det jag sa, allting faller på plats som i ett tetrisspel...
Även om det regnar finns det solglimtar i vardagen. Ett barns kluckande skratt ekar i horisonten. Domaren blåser i pipan föräldrarna dansar krigsdansen, medans linjemännen drar på smilbanden. En seger för vissa en förlust för andra ett spel där insatserna är låg ställda, men högt ställda på glädje gemensam och medmänsklig närvaro.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar