Pratade med en granne om den skenande miljöförändringen som eskalerar ett snäpp varje år. På min tid sa grannen som är i min ålder då var vinter vinter 20 minus snö i massor och skare, snön låg kvar till framåt april i värsta fall. Nu för tiden får vi vara glada om vi får någon snö överhuvudtaget för snö kommer det men frågan blir om den ligger kvar och hur mycket av den vita varan? I framtiden får vi nog räkna med två årstiden en torrare och en blötare, precis så som vår del av världen hade det för miljoners år sedan allt går i cykler.
...fotstegen krymper som förlorade istappar på den grusade gången dom långa suckarnas gång. Den vattniga blicken etsar sig fast som en gammaldags nåltavla, en nåldyna fullsmetad av gårdagens förlorade intryck...
Hur vi än gör för att förbättra klimatet så kan det vara försent som ett klot med respirator som kippar efter andan. På sikt med framtidens teknik kanske man kan åstakomma en dräglig tillvaro för dom som anammar den tekniska utvecklingen? Känns som om min generation är den sista med dom gamla kunskaperna som ett gäng vilsna dinosaurier på villovägar.
...Ålderdomen kom den sågs men förlorade som ett torrt sprött fnöske. I backspegeln fanns livet som det en gång var. Ett inombordligt skratt som fastnade i halsen. Är det här slutet på eran eller början på någonting annat?...
I min gryende generation förväntas inga under ske dom har redan skett för sekler sedan. Som en dragracingbil som bromsar ned efter 300 meter. I framtiden kommer man att vara beroende av sin omgivning för att kunna prestera underverk. Typ som att gå på muggen utan rullator, bara det är en liten seger i det stora hela.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar