Handplockade funderingar fyrtio: Ett gott slut och ett gott nytt.

 Som alltid vi den här tiden så börjar man summera hur det här året har varit vad hade vi hade kunnat gjort bättre och vad blev sämre? Som helhet globalt sätt så har världsbilden försämrats dramatiskt med fortsatt krig upptrappat nationellt våld och en grym omänsklighet som man inte äns kan drömma om, vår tillvaro har i praktiken gått från osäker till osäker 2.0 med en lam regering som inte verkar bry sig om medborgarnas säkerhet. Vårt samhälle har blivit till en krutburk som vi mot vår vilja är tvungen att leva i, omgiven av ostabila människor som kan göra just din dag till ett rent helvete om det vill sig illa.

Eftersom världen runt omkring oss är labil så formas även vi efter den med opolitiska makthavare som genom ett oväntat infall kan våldta ditt land utan någon som helst förvarning? När man själv var ung så kunde man gå nattetid genom stan utan att något hände nu för tiden törs man knappt lämna hemmet efter mörkrets inbrott, har man riktigt otur kan man träffa på någon eller några som inte böjer sig för att slå ihjäl just dig ibland utan någon som helst orsak. Det kan bara vara så banalt att just du är på fel plats vid fel tidpunkt och då är det kört det är ganska hemskt när man tänker på det.

Men just ikväll den här självande sista dagen på året så glömmer vi för en stund alla sorger och besvär som vi dagligen brottas med och lyfter fram det positiva som året har givit oss, på så sätt har vi fått en bra grogrund att bygga vidare på 2026. Problem är till för att lösas även dom mörka detaljerna kan ljusas upp till mer hanterbart syneve och sist vinner vår optimism som bär oss vidare mot ett för hoppningsvis stabilt och tryggt 2026. 

Med detta så vill jag önska alla som läser mina handplockade funderingar ett gott slut och en bra start på det nya året.

Handplockade funderingar trettionio: Skrålar ut skrålar in 25/26.

Då har vi således kommit fram till årets sista skälvande dag med allt vad den innehåller? Har man dessutom en skotträdd jycke som vi har så måste man noga planera varje promenad typ att gå mellan skottsalvorna, började med en riktigt lång promenad på morgonkvisten för att följa upp med en till efter lunch sedan ytterligare en på sen eftermiddag. Sista promenaden väntas bli långt efter midnatt när för hoppningsvis raketerna har tystnat så är i alla fall planen.

I vår familj blir det en klassisk tre rätters med en halv hummer med tillbehör till förrätt för att följas upp med läcker hummerpasta där vi gör en egen smakrik fond av hummerskalen till varmrätt för att avslutas med ett måste på nyårsbordet nämligen chokladpudding och vispgrädde vad kan då gå fel? I år tänker vi vara helt för oss själva och njuta av våran familjära gemenskap. I och med denna avslutat 2025 års tunga feta mat för att gå över till mera skaldjur och lättare mat.

Natten till nyårsdagen hotar meterologerna med ett kraftigt snökaos som skall dra in över min region med en tillhörande kyla vilket gör att det eventuellt inte smäller lika mycket som förväntas, men såklart har man mindre barn kanske man vill bränna av ett par tårtor innan läggdags? Hur som helst var det hiskligt många år sedan man själv brände av några fyrverkerier, numera anser jag att man kan lägga pengarna på annat än att se dom gå upp i rök.

Handplockade funderingar trettioåtta: En fråga om dagar kvar.

Stormen Johannes drog fram igår med stor förödelse som följd i Dalarna med omnejd, hos oss fick vi bara känna på en bråkdel av den men tillräckligt för att vibrera gatskyltarna. Fortfarande är det snöfritt i min region och kommer så att vara resterande av året, snön är som sagt någonannanstans än här vad mig anbelangar spelar det liksom ingen roll då jag inte är någon vintermänniska. Eftersom snön har uteblivit så får vi säkert vår beskärda del och lite till senare som en hemsk ketchupeffekt.

I morgon återgår man till ett par dagars jobb sedan är det dags för ytterligare en ledighet som är längre än den gångna julledigheten vilket är underbart, man betar av nyårshelgen med pompa och ståt och trettonhelgen för att sedan plocka bort julpyntet med dess tomtar och änglar och gå in i ett normalläge. Allt har sin tid sa alltid min kloka mormor som höll hårt på sina traditioner, men den tunga feta julmaten kommer jag verkligen inte att sakna förens troligtvis samma tid nästa år. Men i vår familj äter vi väl valda delar av julbordet till påsk, men sedan går man in i gröna vågen maten med sallad och dylikt.

Även i år blev alla berörda glada över sina julklappar och tomten gjorde sitt jobb med bravur och såg till att inga ögon blev torrbelagda. Även om julstämningen utomhus inte har varit 100 procentig så har den varit det inomhus med råge, frugans många tomtar i olika storlekar former och färger har bidragit till den inomhusliga magiska stämningen. Ända problemet för våran jycke Dinos skull är alla smällarna som briserar i tid och otid, enligt han är den här tiden den absolut värsta på hela året.

Handplockade funderingar trettiosju: Raketer på gott och ont.

Nu har man liksom betat av julhelgen med mycket möda och stort besvär det gick som förväntat, med handen på hjärtat kan jag konstatera att det är skönt att slippa den feta och tunga julmaten och gå in så småningom på den lätta marina nyårsmaten det ser jag liksom fram emot. Det enda kruxet är fyrverkerierna ur jycken Dinos synvinkel dom är han livrädda för, redan nu fyrar vissa tvivelaktiga kliental smällare under nattetid vilket är ett jävla otyg. Desto äldre hunden blir ju räddare blir han för höga ljud, så nyårsnatten går blandannat åt till att få jycken lugn och trygg.

I min ungdom var man inte rädd för fan själv man hanterade olika smällare som om man inte hade gjort nåt annat, alltifrån vanliga kinapuffar ettöres till storslagna raketer och smatterband ju högre det smällde desto bättre var det. Nu för tiden hör man knappast några raketer förutom dom som köps på svarta marknaden. Man kan tycker jag lägga pengarna på annat än att se dom gå upp i rök. Dom barnen som har fått vintersportgrejer förutom skridskor får vänta ett bra tag tills den förmodade snön kommer. Om den alls kommer vill säga?

I dag lördag kan vi äntligen sänka garden och gå in i ett dvalaliknande tillstånd av välbefinnande och verkligen få njuta av ledigheten full ut, det har varit folk hemma hos oss 2 dagar i rad det räcker minsann. Den enda fysiska aktiviteten idag blir att rasta jycken Dino och att gå från köket till soffan tur och retur kanske även en avstickare till muggen godisskålen och barskåpet. Summa summarum blir det en dag där lättjan dominerar och arbetet får snällt spela andra fiolen.

Handplockade funderingar trettiosex: Mitt i ett mellanspel.

Annandagjul och omgivningarna ligger öde det enda som har rört sig på morgonkvisten är jag och jycken Dino på våran första promenad i arla morgonstund. Förutom våran sköna uppenbarelse så ligger nog folk för ankare och slickar sina sår efter dom gångna juldagarna med många klappar mycket mat och dryck, en del fick säkert sina drömmar i uppfyllelse medans andra fick mardrömmar av olika slag? Hemma hos oss blev det en högst traditionell jul inga överraskningar inga nyheter utan allt var precis som det alltid har varit.

Så här på ålderns höst har man snöat in sig på att man vill ha julen på ett visst sätt, just på julaftonen har vi delat in den i olika plan alltifrån klapp i strumpan julfrukost julfika julmat Kalle Anka julklappsutdelning och slutligen en film med tillhörande snacks och alkoholhaltiga drycker vilket vi tycker blir till en perfekt dag. Magin bestod i att vi fick lite snö på julaftonen vilket bidrog till den juliga inramningen och inget öga blev torrt.

Mellandagsrean är i full gång med dumpade priser till hugande spekulanter egentligen skulle man köpa julklapparna nu istället för då och tjänat en slant, men affärsmännen vet minsann hur en slipsten skall dras för att få till mästa möjliga utdelning. Dessutom går vi in på det här årets sista skälvande dagar som försvinner en efter en tills nyårsaftonens fyrverkerikaskader.

Handplockade funderingar trettiofem: Grande finale: Julafton 2025.

Jag hade en önskan om en vit jul, på något sätt gick den önskan i uppfyllelse kanske inte några jättemängder snö men ändå så pass mycket att asfalten fägades vit nu för tiden får man vara glad för det lilla. Så här i juletider inträffar magin i olika former, men som allt annat så måste man tro på magins kraft för att det skall ske och verkställas. Denna julaftons morgon gick jag tidigt ut med våran jycke Dino i ett öde landskap, dom ända jag såg förutom några lösryckta harar var dom många bilarna till och från någonting?

Eftersom jag fortfarande har kvar mitt barnasinne i behåll på gott och ont enligt frugan som vill att jag skall vara vuxen en gång för alla, så undrar jag vad som döljer sig i klapparna under granen? Jag undrar fortfarande hur många klappar är till mig, den pirrande känslan kan ingen ta ifrån mig så länge som jag lever. Eftersom jag förväntas vara vuxen så är inte paketen det viktigaste utan själva känslan på julaftonen. Sedan gör det ju inte ont om man får något enstaka paket det liksom hör till.

Efter att ha blivit kommenderad till att städa badrummet så har jag nu gått ned i ett komaliknande energisparande läge där varje steg är slösande. Mitt jobb denna julafton är att valla hunden i omgångar att vara behjälplig samt att både vara en god värd och julklappsutdelare sånt tar på krafterna men var gör man inte för kärleken. Dagen har bara börjat nu är det bara en lång jobbig väntan till julklapparna, men först betar man av Kalle Anka vid tretiden sedan kan allt hända denna magiska dag.

Handplockade funderingar trettiofyra: I väntan på tomtens magi.

Konstaterar att det tusan mig har blivit lite kallare, när jag gick ut med jycken Dino i morse så var det -0,2 grader ute i skrivandes stund håller tempen fortfarande i sig och nattfrosten ligger prydligt kvar. Tror fortfarande inte på att det kommer någon snö i år och problemet blir att den kommer senare och ligger kvar längre. Summan av den bittra kardemumman blir att allt förskjuts våren blir obefintligt sommaren kortare hösten längre vintern blaskigare.

...jag ett vrak

en mänsklig härdsmälta med krav

ett stycke skenande reaktor på glid

som på havets botten kippar luft med plattfiskarna

spolierad och splittrad...

Kom precis hem från jyckens lunchpromenad i ett strålande såkallat vinterväder fortfarande nollgrader fast med en sol som gör sitt bästa i att vara i fokus. För min egen del spelar det ingen som helst roll om det kommer snö, men för naturens skull är det inte bra om det vita uteblir balansen blir rubbad och kugghjulen kuggar ojämt och allt blir ställt på ända. Dagens lunch är och blir ett mysterium i nuläget står det ingenting på menyn man tager vad man haver sa Cajsa Warg.

...cyklade till Salem 

varför vet jag inte?

Med lätt pakning och tunga öl

en högröd sol och ett blodrött face

med ett följe av lösryckt folk en samling klientel

en ansamling av märklig gemenskap

en diger loppcirkus utan direktör

fast med en falsk manege aktör på G...

Som sagt i dag är det den fjärde advent och vi går skynsamt in i den sista dallrande fasen till förväntansfulla julhelgen som vi står inför. En bråkdel av klapparna ligger redan under granen och väntar tills att någon förslagsvis då tomten skall dela ut dom, trots att man skrivit sin önskelista så vet man inte ett spår om vad man får det är ju det som är själva magin. Man önskar något och man får något och vad man får spelar ju egentligen ingen roll, huvudsaken man får något för det kommer säkert en dag där julklapparna uteblir helt och hållit.

Handplockade funderingar trettiotre: I väntan på nästa nivå.

Snön lyser med sin frånvaro medans regnet lyser med sin närvaro världen är liksom upp och ned, kanske är det så att vi blir tvingade att gilla läget fast vi inte vill det? Självklart vill jag inte ge er någon negativ bild av väderleken, men visst fan är vi på väg mot fel håll? Personligen är jag uppvuxen med kalla vintrar med massvis av snö, men blickar jag ut över den gröna regniga pulkabacken så får jag en tår i ögonvrån.

...råkade morsa på en fallen ängel

mosad till både kropp och själ

den verkade känna mig väl

men jag inte den

känner inga fallna änglar

förutom då min spruckna spegelbild

en personlig nidbild...

I det stora hela är egentligen människan en liten prick i sammanhanget men inte vilken liten prick som helst, utan en som kan kullkasta hela planeten genom ett tryck på en knapp som aktiverar undergången. Hur det än är så har världen blivit ond och ogästvänlig där klassklyftorna är större än någonsin förr, krasst kan man säga att dom rika har blivit rikare och dom fattiga fattigare.

...mot mångubbens skira siluett

får varulven i mig att bedarra

och bedyra min osvurna odödlighet 

i verklighetens ljusa rum

slåss jag mot mörka lömska skuggor

som attackerar mina dova dimmiga konturer

förloraren

får bli vargens sista buffé...

Även i år finns julgranen på sin givna plats med kulor i grenen glittret och allt det andra som ger helhetsintrycket. Även om inte julstämmingen infinner sig utomhus så finns den definitivt inomhus. Frugan är en mästare i att pynta och man gör ju det man är bäst på, min lott är att vara hantlangare diversearbetare och städare i en och samma person. Min passion ligger på ett helt annat plan men finner så klart glädjen i att frugan blir glad åt allt vad julens fröjder bär med sig.

Handplockade funderingar trettiotvå: Next level: Tredje advent.

Vaknar upp till det tredje adventsljuset frugan sitter i fotöljen som ett kapat ankare och väntar på min sköna uppenbarelse. Jycken Dino sover lika länge han för han vet att det hällregnar ute men som alltid så har nöden ingen lag, sagt och gjort tog vi på oss och gjorde vår klassiska morgonrunda. Som jag har sagt förr så är det ingen vidare julkänsla som infinner sig ute, men inne är det julkänsla så det dånar om det frugan är en fena på att aktivera jul 2.0 inget öga är torrt i det fallet.

...simmar omkring inuti en sal en sakral sak

i ett tomt skal utav en utdöd dinosurieval

jag hade inget val? Ingen möjlighet ingenting

ingen chans till att ta mig ut därifrån

jag hade förlorat ett säkert vad 

om livet med döden...

I mellan dom täta regndropparna skymtar jag dom outtröttliga fotbollsknattarna som jagar bollar för glatta livet, på håll ser det mera ut som avslagen kvartsfinal i vattenpolo. Enstaka föräldrar med händerna djupt nedskjunkna i regnjackorna hejar på sina barn att presterna det där lilla oväntade som ingen hade räknat med. Vädret denna tredje advent gör sannerligen ingen människa glad, allra minst min jycke Dino som hatar allt vad blöta är.

...sitter på en sylta i Stockholm

hänger med dom redan hängda

ser folket bli till suddiga figurer bli till luddiga filurer

genom dimmiga krökta fönster

räknar jag lyckliga kex

utom Marie min vän min bästis

finner inga finner alla unhappy

tar en bira tar en till

tar en prilla tar en shot och lite till...

Naturligtvis så undrar säkert alla vart vintern har tagit vägen? En del tror på ditten eller datten en del har andra vetenskapliga teorier om klimatförändringar och annat? Själv avvaktar jag med undergångspredikan med att inbilla mig att allt går i cykler till exempel att tro att nästa år får vi hiskligt mycket snö drömma kan man ju alltid? Kanske är det så att vi får räkna med att framtida vintrar bara blir varma och blöta.

Handplockade funderingar trettioett: Santa Lucia 2025.

Denna luciamorgon har man inte gått upp med tuppen som brukligt är men det gjorde dock hustrun som gick ut med jycken Dino i ett förhållandevis ickevinter väder. Eftersom vi hade luciatåg på jobbet i går med pompa och ståt så får det mer än nog räcka, istället så koncentrerar vi oss dagen i ära på god mat och god dryck och kollar på någon av dom otaliga amerikanska julfilmerna som rullar på tvburken. Som jag redan har sagt ska man åka skidor så ska man göra det i Norrland och vem vill åka 50 mil för att åka skidor inte jag i alla fall så sugen blir jag aldrig.

...bryr sig kungen om

småfisar om småfjärtar

till andra obetydliga odörer och oaromatiska aromer

när en mikroskopisk fläck på frackskjortan

liknar jordens undergång...

Kom ihåg när man själv firade lucia i högstadiet det gjorde man natten innan då man gick till läraren i samlad trupp då hon fick bjuda oss på både glögg och pepparkakor. Idag skulle det aldrig förkomma något liknande men det var ju på 70-talet som allt hände då det var en annan tid, kanske inte lika uppstyrt som det är idag.

...i mitt innersta rum

spelar änglarna upp till bitterljuv musik

i nutidsromantikens förgård

ballader om dåtidens dårskap och dess eskapader...

Efter en kortare tur till stan för diverse inköp i både flytande och fast form i ett sablande ihällande regnande, affärerna kämpar frenetiskt mot den avsmalnande julkänslan där folk springer omkring i shorts och totalt noll i snönederbörd vilka glädjer några inklusive mig själv. Kan inte vara lätt för skidfabrikanterna att kränga laggar när snön inte finns på den här kartan? Risken är att snön kommer i januari eller februari och ligger kvar till april eller maj och allt blir förskjutet.

Handplockade funderingar trettio: I väntan på den stora dagen.

Vaknar upp efter nio denna 2 advent och känner att jorden fortsätter att snurra runt sin gamla axel utanför är vädret fortfarande som en ogräddad och osynkad kladdkaka där inga ingredienser har gift sig och kommer så inte att göra idag. Det enda ljuset i mörkret idag var när jag gjorde en makalös frukost där alla ingredienserna gift sig man får vara glad för något? Idag hoppas frugan på att dom resterande tomtarna skall placeras ut, eller så blir det en annan dag än just denna allt beror på dagsformens vara eller icke vara?

...i en värld av kalla kårar

finns det bara vilda dårar

som mördar en för nån krona

stjäl din bil för en enda sil

det är helt enkelt deras livsstil...

Som vanligt består livet av diverse utmaningar om olika val dilemman och beslut såsom att göra julgodis eller inte, denna söndag har vi på förhand stakat ut med olika göromål men vi får vara glada om några görs över huvudtaget. I våran värld är söndagar klinisk fria från allt arbete som inte är akut nödvändiga, sedan är vi såklart inte sämre människor än att vi kan ändra våra färdiga stolpar till ett rent och skärt dagsverke. I våran begynnande ålder prioriterar vi ett balanserat liv av lika delar nytta med nöje precis som en färdiggräddad kladdkaka.

...i en värld av kalla kårar

vimlar det av sjuka fånar

som flår dig för en simpel tjuga

möblerar om din pryda nia för under en tia...

Som brukligt är på helgerna så har man redan väckt upp tuppen och gått ut med jycken Dino på sin första långpromenad i ett synnerligen oglamouröst snöfritt landskap. Fotbollsentusiasterna i horisonten flyttar sina bollar frenetiskt fram och tillbaka i hopp om att en vacker dag få lyfta en sorts pokal? Det enda som jag personligen skall lyfta idag förutom den redan lyfta kaffekoppen är glöggen som skall serveras under dagen det ser jag som ett lyft och en bekräftelse på att jag har förtjänat något drickbart.

Handplockade funderingar tjugonio: Sakta vi gå igenom level ett.

Vinter fortsätter att vara frånvarande och istället dominerar regnet det grådassiga på något sätt känns det bara som om någon högre makt skall trycka på snöknappen, i avvaktan på detta möjliga scenario så finns det massor av snö i Norrland om nu någon är sugen på skidåkning? I min värld så är all tänkbar vinteridrott ett minne blott så nu mera låter jag proffsen på tv åka av sig med blandat resultat.

...några hurrar av sommarfyllan

åt ett slagfält på bondens mylla

dom hyllar värmens offer

som låter sig villigt offras

åt solgudarna på stekhet strand...

Vädret är och kommer alltid att vara ett hett diskussionsämne där man med loj soffhängsexpertis kommer fram till varför det har blivit som det har blivit, eller vad mänskligheten kunde göra annolundare som med allting annat handlar det om ekonomi. Har man dålig ekonomi så kan man inte heller göra världen bättre, har man bra ekonomi kan man på kort sikt hantera problemen troligtvis på lång sikt känns det som om det redan är kört? Om nu inte ett mirakel sker varför inte nu i juletid då all annan magi händer?

...torkar svetten ur pannans svedda veck

rättar till den kylskåpskalla kudden i hängmattan

lägger mig tillrätta i bersån

intill den evigt porlande ån

där jag får höra dom avundsjuka fåglarnas hån

ur askan i elden...

Dagens mänsklighet lever på hoppet på olika mirakel som troligtvis kommer eller inte? Från det man vaknar tills man går och lägger sig så är det en kamp om överlevnad, i mitt fall ser jag bara till att hålla ett jämt status quo läge där topparna och dalarna jämnas ut till en balanserad harmonisk nivå vilket är en konstart av sällan skådad sort. I skrivandes stund mår jag fina fisken som tittar ut över ett regningt snöfattigt landskap där dom tända julgranarna talar om att nu är det juletid.

Handplockade funderingar tjugoåtta: Rätt som det är hamnar vi rätt.

Mörkret har redan lagt sig för dagen faktiskt redan före klockan 15 gårdens utegran är huggen klädd och belyst utan min medhjälp, dessvärre är granen varken tät vacker eller underbar utan endast någonting som inte ens liknar en gran eventuellt skulle någon förbipasserande stilpolis få spel om hen såg den. Men här hemma hos mig är frugan så gott som klar med pyntet, kanske är det så att en hoper tomtar av varierande storlek väntar på sitt loft med sin bejublande inmarsch.

...även nyponrosen ler i all sin daggiga prakt

blåvingen skrattar till på sitt säregna sätt

den nyplockade humleölen får mig att fnissa gott

precis just idag som allting ler mot mig...

I dag kommer definitivt inga änglar att landa på min beskärda planhalva åtminstone inga som jag inte räknat med, har jag tur kommer mina planenliga änglar att landa på varsin axel bara för att säga att dom skyddar mig från all världslig ondska? Hittills har dom lyckats med sitt uppdrag men så länge som jag står på deras sida är det okej.

...bland jordens snurrande nav

ligger jag

i en synnerligen avtrubbad possé

värmen steker

nu är det inte längre någon lek

huden den bubblar blåtonad av cocosfrityr

men vad gör det en dag som denna

en dag som inget ont kan hända...

Det enda som återstår av den här första advent är att vänta på att dom ugnsgrillade kycklinglåren skall bli klara och potatisklyftorna skall bli färdiggräddade, efter en familjär fika med pepparkaksmuffins och det första tända ljuset lägger sig  åter lugnet över familjens trygga härd jycken Dino ligger nöjd i soffan kanske drömmer han om tomtens köttiga ben skall dimpa ned i matskålen? Vad vi andra drömmer om får fortfarande vara en förseglad hemlighet.

Handplockade funderingar tjugosju: På det tredje gäller det.

Vad har vi för önskningar kvar när våra innersta personliga eventuellt redan är uppfyllda kanske har vi några globala önskningar kvar, som dom vanliga typ fred på jorden bättre klimat bättre ekonomi alla skall få mat icke våld mer jämställdhet och alla skall ha lika värdighet? För att alla dessa önskningar skall gå i uppfyllelse beror förstås på makthavarna och deras verktyg och viljan till att förändra i grunden. Än så länge är allt i lösa boliner och den trygga helheten trasas sönder av en klick egotrippade männsikor som hellre vill söndra och härska än att få till en bestående fred.

...klockan klämtar temporärt

andningen upphör sekundärt

för blott en stund uti marginalens ytterkant

i mitt innersta rum står det röda rosor året runt...

Som alltid är maktfördelningen i världen åt helvete så har det alltid varit och så kommer det troligtvis alltid att vara, dom rika skor sig på dom fattiga som lämnar sina atomsopor för en billig penning som räcker till mat för några. Överbefolkningen är ett stort problem både nu som förr, skillnaden nu är att odlingsplatserna dramatiskt minskar till förmån för asfalterade parkeringsplatser jobben blir färre på grund av att företagen handplockar kompetent personal som uppfyller just deras specifika krav.

...idag mår jag prima som fina fisken

så pass bra att det prima blir underbart primärt

varför inte som en vårprimör?...

Ständigt omger vi oss med hot inifrån eller utifrån av allehanda människor eller krigiska maktfaktorer som vill ta oss som en delikat räkmacka. Smygande har våldet trappats upp och vi vanliga döda liksom avtrubbas inombords och vill inte veta om det inte drabbar en själv eller våra anhöriga. Konsekvenserna av det brutala våldet blir fruktansvärt och självklart en pärs för dom anhöriga att bearbeta. Det tragiska är att det går omkring tickande bomber här och nu på våra gator som kan brisera när som helst och hur som helst utan att ta hänsyn till andra medmänniskor runt omkring dom.

Handplockade funderingar tjugosex: Kylslagna minnen.

Denna första advent strilar regnet oförtrutet ned på dom snöfria gatorna i fönstren lyser adventstakarna, en och annan kortbyxklädd löpare skyndar förbi med eld i baken. I detta hysteriska regnande finns det inte en chans att hitta julmagin, inte ens en gnutta av det magiska finns att finna i denna skrivandes stund. Alla adventskalendersnördar kommer i morgon att vara i sitt esse när första luckan av 24 går av stapeln i morgon 1 December. Alla barn i olika åldrar börjar nedräkningen från och med i morgon. Den som väntar på något gott väntar sällan för länge, eller så väntar dom alldeles för länge?

...spatserar spritt språngandes omkring i min prunkande trädgård

i all min nakenhet

påtandes bland ris och ros bland tist och törn

vilket gör mödan lönt

visslandes på ett stycke preludium av okänd art

never evergreens...

Nu för tiden kan man aldrig vara riktigt säker på om det blir någon vinter eller inte? Men någon form av väder blir det dock men kanske inte i snöform, kanske blir det spöregn som ibland fryser till isbana så att frakturmottagningarna får oplanerade arbetstoppar eller så blir det varmt och behagligt som gör att skidbackarnas anläggningar får stängas igen. Kanske är det så att nutidens vinter garanterat finns långt uppe i Lappland fjärran från civilisationen?

...i fönstret ser jag den fagra fen Ewa skratta hysteriskt gråtande

åt min smått komiska sida

på min andra sida betar två drömmars enhörningar på vildhavren

på passionsblommans nektar...

Som jag sagt så många gånger förr så var det riktig vinter när man var barn då snövallarna var meterhöga man byggde igloo av hårda fyrkantiga snöskivor av skaren, mormors stickade vantar var stenhårda kinderna kanonröda och läpparna blåa och näsan rann som syndafloden. Då kände man inte av någon smärta eller kyla, för man visste att belöningen efteråt bestod av varm choklad och prickigkorvmackor gjorda av APK nu snackar vi hedenhös men det var då min generation tillverkades.

Handplockade funderingar tjugofem: Den första av fyra.

Vaknar upp till första advent efter gårddagens rungande storm, en ofantligt blåst som fick julgranarna till att vilja lyfta. Vädret är vårlikt med mängder av plusgrader och begynnade influensatyper som cirkulerar vida omkring, alltifrån covidmutationer till olika varianter av förkylningar i olika grader. I morgon den 1 December börjar jakten på tomtens hemligheter och undran vad som finns i säcken vars paket hårda mjuka långa korta tjocka smala slutligen skall levereras till sin adress.

...ner i den bottenlösa avgrunden av mjukaste latex

sitter pojken och dinglar med benen

förbannad av det som har varit

dom nya datorerna

de moderna motorerna

finesserna den extra elegansen

är redan i morgondag ohjälpligt föråldrade...

Igår klädde vi granen som återfick sin forna glans med glitter och glamour och kulörta kulor där alla tomtarna är på plats bland skrymslen och vrår, en och annan ängel dinglar med benen på sina givna platser och allt är som det brukar vara vid den här årstiden. Under dagen skall den lilla skinkan griljeras och glöggen skall serveras till pepparkakorna och dottern skall tända det första ljuset som brukligt är. Nu är vi inne i den första delen av fyra innan dagen D är här på riktigt.

...i solen i stolen intill vilar ölbacken

under solen under stolen puttrar ismaskinen is till min wild turkey

som man blir kanon av

vilket inte alls förvånar familjen Olsson bredvid

i vattnet ligger min själ berusad

och Ölands alla skrattmåsar färgar min skrikande kropp svartvit

på Böda strand vid kantens rand finner jag plötsligt det förlorade paradiset...

Så här på ålderns höst har jag inte längre några höga krav förutom att förverkliga julens magi för tonårsdottern som fortfarande bor hemma, julen i min värld är att pausa stressen återfinna harmonin och njuta av den goda maten som garanterat kommer att serveras. Tillagningen av godiset är en viktig process för att alla bitar skall gifta sig, en pepparkakskladdkaka är liksom aldrig fel inte heller frugans nyinköpta nötknäppare som står givakt bland glittret och ser till att allt flyter på som vanligt.

Handplockade funderingar tjugofyra: I väntan på nästa nivå.

Hösten verkar ha kommit tillbaka efter vinterns snabba gästspel med flera plusgrader och höstjackan påtagen. Nu är vi tillfälligt tillbaka till det tidiga mörkret och allt det där trista, ända glädjen i kråksången är att frugan börjar adventpynta traditionsenligt, men först fick jag plocka ur så gott som hela förrådet för att plocka fram x antal kartonger sedan fick jag plocka tillbaka allt igen nu snackar vi arbetstopp.

...en del gör det bara för njutningen skull

bryter alla dina revben

även alla dina övriga ben

som tändstickor förintar dig som

Hitler i en telefonkiosk...

Idag har vi haft ett glasklart besök av våran gamla vän fönsterputsaren som gjorde vad han skulle, en kille man kan lita på tummar inte på sin yrkesroll. Personligen så erbjöd jag mig att putsa alla fönster gratis, men sedan påminde hon mig om när jag gjorde det förra gången och då gick allt åt helvete så hon tackade nej till mitt erbjudande i och för sig kan jag förstå henne för i grund och botten är jag ingen fönsterputsare av rang. Man kan vara bra på mycket men i det här fallet är jag bättre som vaktmästare.

...bryr vi oss om tillfälligheter

om bristfälliga omständigheter

en jonglörs galanta jonglerande på skör tråd

i vardagens kompakta mörker i ett nattligt lyster

när en obstyr klick flott fett på sidenslipsen

liknar världens undergång...

Som vanligt i dessa förberedande tider så lägger jag mig inte i frugans pyntande det har jag gjort förr men fått mina fiskar varma med besked, konstaterar krasst att man gör det man är bra på i det här fallet påstår frugan att jag har en totalt avsaknad av både stil smak och känsla vilket jag motvilligt accepterar. Till och med när jag var ungkarl i begynnelsen så fick tjejerna styra upp allt ifrån gardinupphängningar till inredningsdetaljer, samtidigt som jag konstaterar att jag är en hejare på att få andra typer av saker att bli gjorda.

Handplockade funderingar tjugotre: I begynnelsen var allt frid och fröjd.

 Vintern verkar ha tagit en tillfällig paus kung Bore kanske drar en spader på tu man hand, och kanske ger varje ledigt tillfälle en eftertanke vad han egentligen håller på med? Herr Bore kanske hellre vill tillbringa sin tid i en sval solstol med en isklingande paraplydrink på en stekhet strand i tropikerna än att tillverka onödig snö som majoriteten av oss inte vill ha? Men nu är det som det är så visst fanken vill man hellre ha kvarvarande snö än plusgrader regn och snömos som det plötsligt har slagit om till.

...Ur svett, ger du din älskande din kärlek

av svett, skall du åldras i osäkerhet

av svett, skall du en gång döden dö

ur svett, skall du en gång livet återuppstå...

Som sagt så har den myckna snön som har fallit omvandlats till en sorglig sörja av plusgrader och grovkornigt grus. Pulkabacken snett bredvid mig har även den omvandlats till en delvis grönfläckig kulle med inslag av snömos och lingonris. På min andra hundpromenad kunde jag ändå se snöhungriga ungar dragandes med sin pulkor i hopp om att finna bitvisa snöfläckar att åka på, en smått dramatisk förändring på bara några få timmar. I min barndom låg snön kvar från första snöfallet till dom sista jobbiga återfallen runt april, idag får man vara glad om det kommer någon snö över huvudtaget på mina breddgrader?

...Bryr sig hovet 

om franska bagateller om onödiga rondellhundar

mögliga klementiner till sjukt inlagda sardiner

tre kronor på rullgardinen

när en blesyr stor som ett nålsöga på strumpebandsorden

liknar världens undergång...

I min ålder den övre medelåldern är vinter sedan länge överskattad från att ha varit en relativt kul årstid till en enbart jobbig sådan allt som åren går desto längre ifrån ordet kul hamnar den men det är bara att gilla läget? Städernas nuvarande infrastruktur gör att människorna med tillhörande bilar får svårt att anpassa sig när snökaoset kommer, då varken snöplogarna brandåren eller blåljuspersonalen kommer fram på dom trånga gatorna där bilarna är parkerade på ena sida och vägbulorna på ena. Vi har hamnat i ett sådant läge som när målaren målat in sig i ett hörn eller hen som sågat av den gren hen sitter på.

Handplockade funderingar tjugotvå: Snart kommer tomtarna att landa.

 Vintern som bara är i sin linda verkar ha kopplat greppet om naturen, men fortfarande ser man en och annan med kortbyxor som om sommaren aldrig har tagit slut? Personligen har jag börjat både med mössa tjocka vantar vinterjacka och rejäla skor dock ej med dubbar. Tempen nu på morgon var runt 2,5 minusgrad även då när jag gick ut med jycken Dino strax efter 6 i morse. Det tidiga valet var inte mitt utan jycken Dino som pockade på sin uppmärksamhet, naturligtvis var det ett bra val av honom då jag föredrar tidiga hundpromenader.

...I en värld av progressiva färgskalor

finns dom homogena krafterna med distinkt powerbeat

den förödande energin

dom postmoderna mönsterna av spaceat snitt...

Naturligtvis fullkomligt älskar ungarna snön som omger oss, pulkabacken snett utanför oss är knökfull av åkande skrikande barn som glider ned på egen risk. Dom föräldrarna som är med stirrar blint in i sina mobiler och glömmer både tid och rum för ett ögonblick, medans deras barn av varierande storlek susar förbi deras översociala instakonto. Kommer så väl ihåg mig själv när jag susade ned för backarna totalt orädd med rödmosade kinder och stelfrusna fingrar, medans föräldrarna satt nedsjunkna i soffan och drack san fransicso framför sin svartvita tv som i bästa fall vars bild inte snöade just då.

...Den ilskna frun bland dom nådiga fruarna

flipprar planlöst ut i ett homogent allmoge gräl

inlindad i sin mörkaste sjal

frustar som svartsjuka knubbsälar om en stackars ensam sill...

På måndag är det bara 1 månad kvar till julafton, en glittrande förtid åtminstone för frugan som kan gå all in med allt vad julpyntet heter då plockas julstakarna fram även en gruppering av tomtar dock inte alla en försmak av vad som komma skall. Lite senare åker adventsgranen fram samt nötknäpparen ur sin gömma och allt det andra som tillhör frugans rödklädda arsenal. När hon är klar med pyntet lovar jag er alla att inte ett öga är torrt. Tro mig jag har inte haft ett öga torrt under dom 25 senaste åren.

Handplockade funderingar tjugoett: Så här i väntans tider.

Så här i det skenande ekorrhjulet är vi fortfarande beroende av klockans makt där tiden bestämmer vad vi skall göra hur vi gör eller vad vi bör göra. Allt flätas samman till en rutinmässig tidslinje som vi bör följa för att överleva i vårt uppstyrda digitaliserade samhälle. Beundrar dom som helt skippar tidens makt och gör vad som faller dom in, grundtanken hos mig personligen är att följa tidens makt ett par år till för att sedan fasa ut tidens makt och göra om tiden efter mina villkor och förutsättningar. Jag är inte där ännu men snart.

...Tor han avvaktar med blixt och dunder

vi andra bejakas i den nedåtgående solens stund

tynar långsamt bort som smältande marshmallows

i ett vakum av välbefinnande

ett under om vi ens överlever dagen som är...

Vi är slavar under tidens makt där varje tickande kan vara en fråga om liv eller död, missade tider kan vi aldrig få tillbaka men vi kan gör om och göra rätt på andra tider. Liksom ålder är en siffra har även tiden siffror och vad man gör med den är upp till var och en. Så här på ålderns höst går tiden allt snabbare för varje sekund som går man åldras en smula, ibland önskar man att tiden stannar upp ett ögonblick för reflektion. Det är i nuet som allting händer.

...Dom rödmosade kinderna intill dom flämtande lindarna

ligger dom alena leenden som den goda fen har förlett

rätt och slätt under måsarnas svalkande vingar

berusande småttsusande av ett rusande hav

i ett orgasmerande nav...

Om ett par veckor är vi inne i adventtider med allt vad det innebär? Frugan planerar redan nästa helg att adventpynta med väl valda delar, alltifrån ljusstakar adventstjärnor och en och annan tomte plockas åter fram ur gömmorna. Troligtvis åker även granen fram till sin givna plats i vardagsrummet. Min fru är julen personifierad och hon njuter av varje ögonblick som följer fram till trettondagshelgen.

Handplockade funderingar tjugo: Fortfarande i spinningens tidevarv.

Spinner vidare på funderingen om människans vara eller icke vara, i begynnelsen var vi enkla primatliknande varelser utan utvecklat språk med primitiva verktyg. Under historiens gång har mänskligheten utvecklats åt olika håll där både fram och bakåtsträvarna inkluderas. Det sorgliga i den historiken är att det finns en liten klick av omänskliga krigshetsare, som utan samvete moral eller etik kan sälja sin gamla mormor för ett ordentligt skoningslöst krig.

...Bakom fjärrans horisonella ljusluster

sitter pojken och flickan tillsammans

hållandes varandras händer och ber en stilla bön

förbannad av det som har varit

vårt glansiga stundtals glassiga liv och hjärtskärande levende

och monotomlösa skeende

är redan i morgondag ohjälpligt föråldrande...

Fortfarande finns det dom som tror att vi är själva i universum att det inte finns något annan liv än just oss. På senare tid har den verkliga sanningen kommer närmare oss än någonsin förr. Personligen är jag en av dom som tror på annat liv, att det finns okända makter som kontrollerar varje fotsteg vi tar. Vi vet fortfarande inte ett spår om vad som döljer sig i världshavens djup eller längst ut i det oändligt stora universum som blir större för varje skrivande ögonblick. Plötsligt en dag i framtiden kommer vi att stöta på andra civilisationer oavsett om vi är beredda för det eller inte?

...Det finns timmar man aldrig glömmer

sekunder som plötsligt försvinner

några få drömmar uppfylls dom flesta rinner ut i sanden

dom går till fanders

det finns inga månar till salu inga planeter till realisation

inga änglar som frälser våra vilsna själar...

Denna sköna söndag blir en korv med bröddag med mos Bostongurka och lingon som blir en perfekt korvig lunch varför krångla till det hela i onödan? Kom ihåg min älskade mormor som bjöd mig varje söndag klockan 12 med kalops potatis rödbetor eller lingon där efterrätten som oftast blev nyponsoppa mandelbiskvier och grädde. Har man som jag vuxit upp med en gedigen lagad husmanskost så vill man inte ha något annat? Men ibland faller man ur det konceptet med att beställa färdigmat, vilket är ett gott komplement när man vill att tiden skall räcka till för annat.

Handplockade funderingar nitton: Ack du bitande söndag.

Även idag håller kylan i sig garagetaken ligger vita av den gågna nattens bitande frost, gatornas isfläckar breder ut sig som ringar på vattnet buskarnas kvarvarande löv kämpar tappert för sin överlevnad allt hänger på en skör tråd för deras existens. Under morgonens hundpromenad kände jag mig som den ensammaste människan i universum, inte ens några hurtbullar vågade sig ut i den stora bitvis kalla verkligheten.

...Känner den stegrande lusten stegras upp inombords

ett inre stormande hav

som ett inkapslat nav bortom sansen

känner av den gryende frusten pulsera runt i mina ådror

som ett skenande niagara...

Man kan inte alltid förstå sig på logikens självklarheter det som till synes är trovärdigt kan i brårasket förändras till någonting du inte vill veta av? Som den svenska genomklappningen i fotboll som mitt hjärtelag i hockey som siffermässigt blev brutalt förnedrade på hemmaplan men även solen har sina fläckar kan man tycka? Allt i vår tillvaro kan man inte förutspå även om man vill det allt är relativt.

...Flickan låtsas dirigera

tystlåtna spruckna porslinankor på ett evighetsberg av kopierad marmor

förbannad av det som har varit

dom nya räntorna BNP de kjolssnäva marginalerna

de bittra rivalernas kamp...

Denna isande söndag förväntas jag inte uträtta några större underverk inte heller utsätta mig för några krävande utmaningar. Det enda som förväntas av mig denna isande söndag är att upprätthåller tyngdlagen så långt det är möjligt, å andra sidan har jag inga förpliktelser som är värt namnet. Kontentan av denna isande söndag blir att jag i stort sätt förblir som vanlig utan att på något sätt sticka ut.

Handplockade funderingar arton: Den isande första dagen.

Egentligen den första riktigt kalla dagen så här långt strax över 3,5 minusgrader när jag vaknade. Dom frostade bilarna med sin vinterskrud och isbelagda vattenpölarna efter dom gågna dagarnas regnande. Fotbollspelarna på planen brevid huttrar iväg bollarna mot okända mål. Jycken Dino hade i natt en kolossalt orolig mage som gjorde att jag fick rasta stackaren både efter midnatt och runt halv fyra i morse, samt att jag gick den sedvanliga promenaden runt 8 i morse men vad gör man inte för sin älskade vovve.

...Jag har det mesta som vanligt folk inte ens vill hänga in i garderoben

som stofila stoder

lytta haranger till obekväma nymfer

som drar en fela emellanåt

för alltid positivanarki och en stor portion demokrati

lite sympati som saltet på ägget

en och annan skev symfoni

vadå sympatisymfoniproblem?...

Man hinner att tänka på annat än det normala när man går på sina många hundpromenader tillexempel varför har folk redan nu börjat sätta upp sina ljusstakar och julstjärnor i fönstren, några hade till och med redan klätt sina julgranar. Alla gör såklart som dom vill men i min värld börjar frugan runt första advent att julpynta. Fram till dess plöjer hon förnöjdsamt igenom dessa otaliga julfilmer en tradition som hon verkligen värdesätter. Redan nu börjar restaurangerna att boka upp sina julbord. Förr i tiden förtärde jag själv ett antal julbord innan julaftonen, men sedan många år tillbaka äter jag bara julmaten på julaftonen och kanske rester på juldagen sedan vill jag ha vanlig mat igen.

...En dag i sänder

så får vi se vad som händer

kan det gå sämre än det som är lagom

det återstår att se...

När man jobbar heltid som jag gör så värdesätter man verkligen den lediga tiden, i vanliga fall hade vi städat idag men efter en stunds konfererande kom vi fram till att bara ta det lugnt idag med god mat god dryck och en lättjefylld stund framför eftermiddagens SHL match på tvn. Som alltid kommer det en morgondag med nya förutsättningar nya mål men idag lägger vi ribban så lågt som vi bara förmår.

Handplockade funderingar sjutton: Den längtande tiden före dan före dan.

Om blott en tidsrymd kommer mina vuxna barn hem för ett kärt återbesök hos sin gamla pappa. Frugan har i blårappet slängt ihop ett gäng kanelbullemuffins måhända en sorts överkurs men ack en god sådan. Allt sedan jag var barn har jag funnit en exalterad måhända en smått pervers njutning i att skrapa och slicka ut byttan med smeten, en sedan urminnes last som är en av mina många signum.

...I min egna lilla värld av svunna fjärilsdrömmar

sjunger fåglarna fast frosten tär dess kroppar

där skriker barnen för tröst

en sprucken röst i horisonten klingas bort

ingenting av det vi vill besannas

allting verkar vara som det alltid är

i en annan del skakar vi hand i hand...

Har alltid varit barnsligt förtjust i att få presenter stora som små hårda som mjuka. Fast som barn kände och klämde syrran och jag alltid på dom alla paketena under granen och räknade antalen, där vi klyschigt kunde konstatera att dom mjuka paketen var från farmor eller mormor. Eftersom dom båda stickade i parti och minut kunde man enkelt lägga ihop 2 plus 2. Dom hårda klapparna var alltid dom man fastnade för.

...I mitt innersta rum

spelar änglarna upp till bitterljuv musik

i nutidsromantikens förgård

ballader om dåtidens dårskap

dess tvivelaktiga eskapader..

Även om tiden bitvis har sprungit ifrån mig så har jag fortfarande barnasinnet kvar i behåll vilket i vissa kretsar ses som en tillgång i andra inte? Att tycka barnsliga saker fortfarande är galet roligt som att vänta på tomten att kolla in gamla tiders tecknade filmer, allt sånt där kan få en bitvis gammal mans puls att stiga till skyhöga höjder. För samtidigt vet jag att drömmen om den perfekta presenten fortfarande känns levande så här på ålderns höst. Man vet vad man har men inte vad man får?

Handplockade funderingar sexton: Farsdag i nådens år 2025.

Vaknar relativt tidigt upp denna magiska farsdag resten av familjen ligger fortfarande kvar och snusar under sina täcken. Hunden Dino pockar på sin uppmärksamhet och vill ut och rasta sina lurviga fyrtaktiga tassar, sagt och gjort avverkade vi en lagom lång runda i ett typiskt gråtrist höstväder. Det kändes som om Dino och jag var dom enda levande varelserna. Men en och annan elscooter puttrade ändå förbi mot okända mål, men resten av befolkningen väntar fortfarande på sin morgon.

...Den som lever får se, för döda män talar inte gärna om hälsa eller om livet

men gärna konverserar med masken som bor brevdvid...

Det finns elaka tungor som påstår att det är farsdag varje dag, visst kan det vara så i vissa förhållanden? Men idag är det min dag åtminstonde traditionsmässigt med besök av mina barn med kaffe dopp och presenter. En söndag vars innehåll varierar som en påse bridgeblandning, där varje bit fyller sin funktion med smak glädje och gemenskap.

...Fan spelar roll

fan spelar boll

noll koll om en rund och gul boll..

Som med allting annat i livet så tar saker slut där ingenting varar för evigt, ett ögonblick av stundens allvar där sötmans smaskighet försvinner lika plötsligt som ett tomtebloss korta och intensiva levende. Idag är allting på topp i morgon är en annandag vars blanka sidor fylls med olika innehåll.