Av jord är du kommen?

Oavsett om man är maskros eller nåt annat, får man aldrig glömma jordsmaken. Man måste ha fötterna på jorden annars kan man lätt flyga över molnen. Det vill man inte gärna. Man skapar allt för stora proportioner som kanske inte alls stämmer överens med verkligheten. Din eller min? Faktiskt lite som i fablernas värld. Det finns säkert många som har givit upp sina rötter, till fördel för annat? Man sätter sina potatisar i ett annat land än där man brukar. Vigda vyerna säger en del? Medans andra troligtvis har andra formuleringar? Vilket såklart är helt okej.

Bland fniss faktorer och tvättäkta underkjolar?

Kan inte låta bli att fnissa åt den här politiska soppan. Ett litet krig i en begränsad sandlåda där vissa utvalda får deltaga. Dock ej dom missanpassade. Bombarderar sina strykfria skjortor blom blusar och tvättäkta underkjolar med ord granater haranger fyllda skrattsalvor. Egentligen så vet inte den där lilla opolitiska gräsroten ett skit om vad som innerst inne försiggår i maktens korridor? Vad som dras i långbänkar och så vidare? Vem som får slicka vad i så fall varför? Är man väl där inne i maktens epicentrum kanske man måste slå sig fri, för att vinna vissas sympatier? Åtminstone inbillar jag mig det som den där obetydliga gräsroten jag är.

En dag då skammen gick i sylvester?

Idag går minsann inte skammen på torra land? Tvärtom den får gå bland åsk knallar och småspiks regn. Det där med skam och skuldkänslor är som sagt ett kapitel för sig? Det känns som om vi tar det en annan gång? Typ att i morgon är en annan dag? Eller nåt sånt? Ärligt talat kommer dagens regnstänk jävligt lägligt. Värmen var både kompakt och tryckande, vilket kan sätta vilket ostabilt psyke som helst i gungning. Dock inte mitt som är lika stabilt som en tandläkarstol.

Borta bra men hemma bäst?

Två veckor kvar att jobba sedan är det semester. Eller 4 veckors ledighet. Beroende på hur man ser det? Min semester är oftast utomlands men inte i år liksom förra året. Då myntades ordet hemester. Varför inte? Det finns mycket vackert och fantastiskt att upptäcka i Sverige. Herregud vilken ofantlig skattkista. Från Treriksröset till Smygehuk, bara man ger sig tid. Oftast åker man bara rakt fram från punkt A till punkt B och missar rubbet på kanterna?

När är lagom bäst?

Varmt så in åt helvete. Värsta värmeböljan. Synd att klaga men vissa gör det ändå. Alla kan ju inte gilla det. Personligen kan jag tycka att lagom är bäst. Nya lättare restriktioner öppnar upp ytterligare. Mera folk får träffas och samlas. Känns som om någon blåst faran över angående coronan? Fest har vi haft i dagarna 3, vilket känns i lem och led. Dessvärre självförvållat. Men va fan man lever ju bara 1 gång? Man kan ju missa konfekten? Eller så?

Win or loose?

 På det stora hela så har vi nog alla våra maror våndor, angående svärmödrar i alla dess former. På gott och ont! Lite win win känsla lite 50/50 feelings. Mina erfarenheter på den kanten är gedigen. Har nog över 40 års erfarenhet som merit. Nog pratat om svärmödrar, det finns faktiskt viktigare saker att orda om? Nämligen kvällens Sverige match mot Ukraina. Naturligtvis så vill mitt blågula hjärta att vi vinner? Fattas bara annat? I praktiken känns det inte lika enkelt. Efter matchens slut vet vi bättre i frågan`?

Funktioner slash relationer?

Det här med personkemi kan vara jävligt viktigt. Ibland helt avgörande för en fortsatt relation. Funkar man inte så gör man inte. Man väljer inte sina svärmödrar, så enkelt är det. Ibland har jag haft tur ibland inte. Eftersom jag är en person som inte vill låtas styras av en typ svärmor. Då kan det bli konflikt, vilket blir rena rama Kuba krisen ett krigiskt svineri vid grisbukten. Eller som innehållet i en burk med kokta grisfötter i gelé. En personkemi kan flätas samman där tvåenigheten blir ett träd. Men inte i mitt fall, där man istället får hålla andan och fingrarna i kors och hoppas att inte svärmor hälsar på? Låter som en komedi men en väldans tragikomisk sådan.