Banat vägen mot kräftskivan?

Vad gör man annars en sådan här dag? Hittills har jag hunnit med lite privata djurparksjobb, har en kanin och en jycke. Två djur blir en mindre djurpark? Åtminstone i min värld? Har fyllt i vatten i poolen satt på värmen som ikväll lär bli typ runt 35 grader. Rena Mallis tempen? Tagit fram grillat inför kvällen. Både karré och fläskkotletter. Fint skall det vara.

Just den här sista skälvande semesterdagen kan även vara en dag då ens ångest kryper fram. Mödan med att övertala själen att just den här dagen är den sista för det här året, åtminstone den sammanhängande. Allt har en början allt har ett slut i den här dimensionen? Hur det är i andra dimensioner har jag ingen aning om? I morgon om gudarna är med oss? Skall vi och våra kära grannar ordna en hejdundrande kräftskiva.

Fredagen den 13:onde?

Tja vad har vi att vänta oss utav fredagen den 13: onde? Vissa som jag känner har just den här dagen som en turdag, en dag då allt det där som är bra händer? På en och samma gång? Personligen så har jag inga funderingar alls om den här dagen? Eftersom jag inte är speciellt skrockfull så tror jag att den här dagen blir ytterligare en bra dag staplade på dom andra bra dagarna.

I och för sig är den här dagen fredag den 13:onde min absolut sista skälvande semesterdag för den här gången. Men jag har dock minst 14 dagar kvar att plocka ut om det kniper? Det lär det göra med jämna mellanrum. Inte fan låter jag dessa ack så viktiga dagar brinna inne. Annars så förbereder min familj att möta den här förmiddagen med ett stort leende som sig bör.

Hur bra som helst?

Äntligen är familjen hemma i sitt bo igen, efter 4 enligt deras ögon sköna dagar i vårt smultronställe vid havet. Med sol vind och vatten skaldjur och vitt vin. Borta bra men hemma bäst sägs det? Ibland kan man förvisso känna tvärtom, men sånt beror såklart på olika orsaker? Även svärmor har landat tryggt i sitt resident även hon är sjukt nöjd med trippen. Tacka fan för det, utan hustrun skulle hon aldrig komma dit?

Till och med jag drog på smilbanden en smula sånt skall mycket till när min älskade dotter berättade för mig, hur mycket hon saknade mig. Självklart ömsesidigt. Såna ord kan få mig till att gråta floder. Är man känslig så är man åtminstone i vissa lägen? Nu blir det i fall ni undrar varma mackor och vitt vin smaker som definitivt gifter sig.

Nån gång måste paradiset lämnas?

Mitt tillstånd i dag är som om jag går i väntans tider som en gravid? Inte skengravid eller så men? Upplevelsen bara växer och växer och till slut kommer man fram till dagen D då man skall förlösa. Skall krysta fram sin inklämda längtan. Idag är det just den dagen då allt det där händer då min familj kommer hem, efter fyra långa dagar i vårt gemensamma paradis.

En egentid som har varit både sockersött och blodpuddingsliknande? Många olika känslor i omlopp många återkommande blodvallningar som både skall passeras och filtreras men även eventuellt separeras? Eftersom jag är far till fyra barn så vet jag om någon hur partnern känner det. Nu är det ju inte denna här episoden som en verkligt graviditet utan mera som en känslomässigt förlossning. Snart är vi där och min familj är i hamn.

Egentligen så finns det någonting talande?

Tja vad finns det egentligen i kolan på en urbaniserad dagdrömmare? Tja vad finns det i ett kylskåp förutom kyrkråttor? Kanske en och annan ljusårsliknande idé om hur mina inlägg skall se ut? Som alltid i mitt skrivande har jag ingen som helst plan över huvudtaget, låt oss säga att jag skriver på gehör? Som en amatör som plötsligt spelar Mozart som om den inte hade gjort nåt annat? Snappar upp nån i mitt tycke intressant ting i etern stoppar med jungfru stoftet i en mixer och ut kommer det direkt filosofier, i väl valda beskärda delar.

Så långt allt väl. Dessvärre blir jag knappast rik på mitt skrivande men jag får ändå en positiv kick av att några i space rymden läser mig. Det hela handlar knappast om bekräftelse eller nåt annat trams utan mera en egenmäktad alfabetiskt njutning på ett högre plan, en last så god som nån. Idag kan jag måhända leverera kanonmat eller endast ytliga bagateller i små proportioner.

Snart har sommaren farit sin kos?

12 augusti okej snart har halva sista sommarmånaden farit sin kos? På min spräckliga himmel ser jag ett gäng skränande flyttfåglar dra mot varmare breddgrader. Dom är smarta dom har inga krav inga pretentioner mer än att det skall vara varmt och rikligt med käk, dom hatar vintern dom hatar folksamlingar. Vi har mycket att lära av dessa fjäderfän.

Klart hade jag haft vingar skulle jag också dra by west utan tvekan. Frugan ringde precis nu från vårt smultronställe vid havet hon hade köpt frallor dom skulle äta frukost. Vid lunch tid tänker dom lämna paradiset för den här gången, och bege sig hem till närkeslätten igen. Borta bra men hemma bäst så är det alltid? Undantag finns ju också såklart. Underbart är kort men ack så underbart.

Ett skrivande i stundens inlevelse?

Det där med direkt filosofi tycker jag intressant oavsett om det är vetenskapligt, eller vad det nu kan vara? Personligen så har jag nog alltid varit en tänkare en sökare av rang, ibland social som attans i regel blir jag även en ensamvarg när det väl passar mig. Har nog alltid haft olika uppslag på hur saker och ting skall vara? Hur texten skall se och så vidare. Eftersom jag skriver i stundens inlevelse utan manus så blir det som det blir? Oftast blir det bra?

Nu talar jag om otaliga idéer i mitt skrivande hur man får ihop det bästa på så liten yta som möjligt? Mitt vridande mitt vändande med dom ordliknande krumbukterna. En sorts resa uti det okända? Mitt mål med bloggen är att skapa en sorts harmoni för stunden för läsaren. Den skall kunna känna igen sig i mina tankar i inläggen? Gör dom det så har jag nog lyckats med mitt alster uppdrag. Det känns bra så här långt.