På dagordningen är klimatet det enda viktiga?

Undrar vem som egentligen är dom största klimatbovarna? Man tänker i första hand på Kina detta ofantligt stora och mäktiga land som kanske inte är så grymt smidiga med sin klimathantering. Personligen har jag själv varit i Kina under två tillfällen och personligen bevittnat att allt skit oavsett vad hamnar i floderna utan att först gå genom reningsverk. Nu har ju Kina jobbat upp sig betydligt till att bli ett av världens absolut mäktigaste IT och teknikländer. Men det där med klimatet har tydligen inte första tjing vad det verkar sånt kanske inte är så himla viktigt för nuet i framtiden https://www.imsweden.org/vad-vi-gor/hur-vi-arbetar/de-globala-malen/?gclid=Cj0KCQiA2NaNBhDvARIsAEw55hi-e3sd7ey-8h9r9hwDzkd9XWTEKNiIWOtqKHXc0X6TOV-7AavsFaoaAmGcEALw_wcBkan det vara försent att rätta till saker och ting? Indien eller några av dom andra enormt stora och folkrika länderna med all sin trångboddhet sin fattigdom och levende då kan man förstå att just klimatfrågan kanske inte har den största posten på dagordningen. 

Ett par av dessa folkrika länder står för en stor del av jordens totala befolkning? Kan inte dom rädda klimatet vem skall då göra det? Du eller jag med våra tomma plånböcker?  Än en gång så handlar allt om pengar vad förvånad jag blir att förändra både villkoren och synsättet av hur man går till väga kan åtminstone på kort sikt stanna upp den där förintade miljöförstöringen som pågår. En sida av mig säger att det finns en liten chans till att rädda planeten medans min andra sida ligger mer åt det pessimistiska hållet den tror bara att det är en tidsfråga mellan tummen och pekfingret? Allt det där är visst bara relativt spekulerande!

Plötsligt händer det att sneda leenden levereras?

Dagens ömtåliga och känsliga mobiler står sig slätt mot gårdagens teknik i vissa fall så är det så åtminstone i fråga om hållbarhet. Numera är en mobil inte bara en mobil man ringer på utan även också ett mobilt kontor med hela ens liv i. Tappar man typ en sprillans ny Iphone från en pissmyras obetydliga höjd så går troligtvis glaset sönder. Förr kunde man tappa exempelvis en Nokia 3310 från låt oss säga en skyskrapa utan att det ens blev en skråma på den råkade  dessutom en ångvält köra över den som maximalt otur så märktes det knappt kanske är det bara myt? Därför nyproduceras just den där modellen i nutid snacka om säkra kort. I vårt högteknologiska samhälle gäller det att vara uppkopplad minst 20 timmar om dygnet annars kan man missa nåt medialt? Resten går åt till exempelvis att äta sova älska chilla eller spela pingis? Kanske även jobba också för den delen? Kanske är det för lite med 24 timmar på ett dygn tiden räcker inte till dagens ungdomar fattar inte hur man klarade sig utan mobiler förr i tiden. 

Det gick skitbra flikar jag in det fanns ju telefonkiosker https://blogg.tekniskamuseet.se/minns-du-telefonkiosken/. Ahh sådana där som finns på museum säger min tonårsdotter med ett snett leende? Nu har man passerat den där ansenliga åldern att saker från just min barndom antagligen finns i Antikrundan eller på ett nostalgi museum så kan det vara. Kan även förstå dom äldres problematik angående teknikens framfart vissa har faktiskt svårt att hänga med i svängarna det har även jag själv. Vissa klientel med tvivelaktigt "rent mjöl i påsen" lurar och utnyttjar dom gamlas svaghet i ämnet. Nya saker händer hela tiden saker och ting uppdateras hela tiden den snurren står sällan aldrig stilla men plötsligt händer det att gamla saker kommer tillbaka i modern tappning. Personligen så är jag åldersmässigt någonstans där mitt emellan vaggan och graven med betoning mot graven för att spetsa till det hela.

Operation mingla med alkoholhaltiga drycker?

Denna lördag började med ett rikligt snöfall som till slut övergick i ett regn liknande tillstånd, som i sin tur övergår till blask som i sin tur fryser på och bildar isbana med halka som innehåll. Apropå halka så ringde min frus systerson och berättade att hans pappa halkade och bröt underbenet så pass illa, att det blir operation inom kort. Konstigt det där med halka trots att jag har cyklat och gått i över 50 år så har jag faktiskt inte brutit en enda kroppsdel, trots att jag kört utan dubbdäck på cykeln eller haft speciella skor med broddar det enda som jag skadat är blott en tummen som jag olyckligtvis fick en fotboll på när jag gick på förskolan. 

Ikväll tänker vi glögg mingla med grannarna som är en årlig ganska kul tradition hos oss, där vi grillar korv eller vad ni vill dricker glögg vin eller vad ni vill. Var och en tar med sig vad dom vill ha i fråga om mat och alkoholhaltiga drycker, vi ställer fram ett gäng grillar ett gäng eldkorgar som håller värmen. Summan av kontentan blir att vi uppgraderar grannsämjan på ett synnerligen tillfredställande sätt.

Under årens lopp har man verkat som en traditionell gränslös tomte?

Om vi nu måste prata om julens olika innebörder vi är inte tvungna men jag vill det? Skulle jag vilja påstå att åtminstone min är väldigt väldigt traditionell på gränsen till sockersöt sirap med amerikanska snabbproducerade B betonade julfilmer och hela den övriga baletten. Man påverkas till viss del av sina föräldrar som i sin tur påverkades av sina föräldrar men det behöver såklart inte vara så. Sedan har man under årens lopp försökt att sätta sin egna julprägel tillsammans med sina barn som kan bli en skön mix mellan olika generationers stilar ett virrvarr av kreativa lustar där inga gränser sätts vips så har man skapat ett stycke levande och bestående julhistoria. 

Där både då och nutiden är viktiga ingredienser för att soppan skall bli bra. Är man som jag så infernaliskt traditionsbunden då är det svårt att ändra på vissa förstelnade grundlagar. Möjligtvis kan mina barns barnbarn skapa sina egna traditioner utifrån deras egna krav hur en riktig jul skall se ut. Har alltid haft parollen att julens oskrivna lagar ska man inte bryta utan förändra så att den gynnar mig familjen och vårt syfte. Men i det här fallet är jag endast en del av det stora ofantliga julsammanhanget som en stor magisk supernova som bara finns där mitt i alltet.

En visionär spjutkastare med drömmarna och husfriden?

Innerst inne kanske jag är en spjutkastare fast jag inte har vetat om det inte ens i drömmarna, som vill se hur långt det kan bära innan det landar? Det kanske far iväg längre än vad jag först anade eller trodde? Eller kortare än vad jag befarade? När allt kommer omkring har det där spjutet troligtvis redan landat, men kanske inte alls som jag först hade tänkt mig. En besvikelse måhända eller kan jag inte bättre än så? Alla människor är egentligen när allt kommer omkring endast visionära spjutkastare på ett eller annat sätt mer eller mindre? Med spjutets kraft och förmodad magi kan man antingen åstadkomma underverk eller om det vill sig riktigt illa en total jävla katastrof hugget som stucket liksom. Min personliga kraft kanske har varit som ett obundet fritt spjuts färd genom luften den landar när den vill om den vill när som helst eller till och med hur som helst. Ingenting är givit ingenting är solklart det får bli som det blir såklart inom felmarginalen. 

Idag blir det eventuellt en fredagsklassiker en tacos en 80-tals ikoniskt kvarleva som alltid råkar vara tidlös. Egentligen en rätt som jag har tröttnat på för längesedan men fortsätter äta den utav gammal vana svårt att lära gamla hundar sitta. Kanske även med glimten i ögat för husfridens skull? Således är vanans makt större än ovanas åtminstone i mitt fall eller hur det nu var? Vissa saker kan man äta flera dagar i rad utan problem. Tacos är dessvärre inte en av den däremot makaronipudding definitivt en 70-talets kvarleva då börjar vi tala klassiker på riktigt.

På grund av blixtens hastighet saktar vi av?

Den klart mest flummigaste i min släkt var utan klar konkurrens min plast farsas smått galna moster. Vi kan kalla henne för fru Stenberg? För enkelhetens skull. Hon var den gamla generationens hårfrisörska med pondus som hade en egen ansenlig ganska välbesökt salong i city. Hade dessutom en flott villa lite utanför stan var gift med en skum men underfundig man vi kan kalla honom för herr Stenberg? För enkelhetens skull. Denna smått underfundiga person följde snällt och lydigt med sin nådiga fru i kopplet sedan om det var kärlek det har jag ingen aning om? Paret var klockrena kopior av dom svenska filmklassikerna Lilla Fridolf och Selma ärade herr toffel med fru pirat tar över världen! Tyvärr så hade den gentila kolossalt granna fru Stenberg grava alkoholbesvär hennes tröstdricka hette apricot brandy som hon kärleksfullt kallade för min kära apa. Den sorten blev hennes käraste vän och följeslagare. Fru Stenberg och jag festade en hel del tillsammans gjorde många rotvältor bakade brända muffins gjorde rent hus på olika discon gick på skattjakt på hennes sommarställe efter gömda spritflaskor som hon gömde bakom varje tuva när hon var på fyllan. 

Det hela slutade med att hon fick en ovanlig form av lungcancer troligtvis på grund av hennes jobb som hårfrisörska den cancerformen var extremt ovanlig bara några kända fall i världen på den tiden. Till historien hör att hon förblev barnlös till råga på allt elände vilket var den riktigt stora sorgen i hennes splittrade liv. Denna lilla Fridolf kopia, toffliga herr Stenberg älskade denna gentila och granna fru Stenberg till den milda grad att han gjorde allt för henne till och med gick naken runt huset och sjöng gubben Noak i den falskaste av versioner. Fru Stenberg var lite nyfiken som alltid på grannarnas reaktion den kom såklart med blixtens hastighet herr Stenberg fick en vänlig men bestämd tillsägelse av lagens långa arm herr poliskonstapel men inte mer än så än i dag kan jag höra detta högst flummiga par diskutera universums vara eller icke vara? Ihop med ett par aldrig sinande flaskor apricot brandy helan går den halva kommer efteråt!

Drömde om att tomten skräddarsyr mina klappar?

Minns själv med glädje när jag var barn just denna här tiden på året fram till julafton, hur förväntansfull man var hur man drömde om man fick just det där som man drömde om? Hur man satt där vid granen före julafton och klämde och kände på alla paketen hårda som mjuka klappar, man visste av erfarenhet att dom mjuka klapparna var från mormor det slog aldrig fel. Mormor tänkte inte så mycket på prylar på "döda ting" som mormor kallade det, för hon visste att dom andra skulle köpa det. Utan mormor satsade hellre på paketen som innehåller strumpor kalsonger stickade vantar mössor och liknade "levande ting" som mormor kallade det. 

Egentligen spelar det ingen som helst roll vad paketen innehåller det är själva tanken som räknas, på den tiden blev man glad oavsett vad man fick. Ljuger inte om jag säger att jag tyckte dom hårda paketen var betydligare roligare än dom mjuka. Min tonårsdotter skräddarsyr sina julklapps önskemål nu för tiden ser det annolundare ut nu är det teknikprylar som gäller punkt slut. Men den magiska känslan dagen före julafton har jag haft med mig hela mitt liv, och kommer så att göra fram till döddagar.