Alla vägar strålar till slut samman på en plats?

Jag har sagt det så många förut att min tonårsdotter är så himla målinriktad med sina studier är sjukt grymt imponerad, hon vet vad hon vill hon vet vad hon skall bli. Hon vet dessutom vad som krävs av henne för att nå dit hon vill komma. Hennes största intresse är hästar och allt omkring det, men på något sätt har hon lyckat att prioritera vad som är viktigt för stunden men även vad man lägger i sin beskärda fritid https://www.currentschoolnews.com/sv/artiklar/saker-som-m%C3%A4nniskor-g%C3%B6r-p%C3%A5-fritiden/. Kanske har jag själv kommit dit jag ska med vissa avstickare hit och dit, till olika bra och dåliga jobb med olika förutsättningar i bagaget. Att ta till talesättet alla vägar bär till Rom förr eller senare är en poäng i min personliga livsresa? 

Vägen dit har knappast varit kort inte heller speciellt långt, kanske inte heller den rakaste och bäst asfalterad. Det har i sammanhanget inte spelat någon roll, för nu är jag där på en plats som jag känner mig jobbmässsigt trygg på hallejujela inget öga är torrt. Frugan har precis gjort i ordning en broccoli soppa med chili karaktär vilket hon skall äta till lunch, själv har jag lagt vantarna på en medveten sparad portion pasta carbonara som jag tänker pimpa upp. Tonårsdottern kör en lång skoldag idag, då det säkert kommer att diskuteras det här olyckliga europeiska krigets vara eller icke vara? Hon är även så upplys att hon ifrågasätter varför man över huvudtaget startar ett krig, när alla andra bara vill ha fred kärlek och försoning? 

För närvarande är det ett sorts stand by?

En blott kaotisk inledning på denna måndag? Först fick jag ringa till jobbet för att förlänga min sjukfrånvaro oavsett om jag ville det eller inte för vi har direktiv på vårt jobb. Sedan när frugan hade skjutsat tonårsdottern till skolan, kom hon inrusande och skrek att vi måste köpa olja till bilen för det har dom sagt på tv. Okej det är ju ändå dags att fylla på oljan i bilen men 1 liter är svindyr, sedan vet man inte när det varan blir en bristvara? Svärmor är smått hysteriskt på sitt håll och tjatar ideligen om skyddsrum varje ledig stund om nödvändig nödproviant https://www.rodakorset.se/vad-vi-gor/kris-och-katastrof/krisberedskap/krisladan/ och så vidare. 

För att inte bli helt galen på något sätt så har jag själv medvetet begränsat mitt egna mediala nyhets inflöde om kriget, utan tänker bara uppdatera mig högst ett par gånger om dagen för att kolla av läget. Dessutom tänker dom idag testa våran inhemska hesa Fredriks vitala funktioner angående eventuella flyglarm? Man kan verkligen ta på den där oroskänslan som hela Europa befinner sig i för närvarande, där varje fientligt steg är det viktigaste för dagen samtidigt som man måste fortsätta med sitt egna vardagliga liv.

Den tiden som är kvar tänker jag förlänga?

Denna här måndagen startade med att jag fick ringa till jobbet för att förlänga min sjukfrånvaro, tyvärr så har jag fortfarande alla symtom som tänkas kan. Dessutom spökar min ländrygg, men kors i taket den har faktiskt blivit bättre sedan frugan igår körde en värmemassage en vanlig massage samt smörjde in mig med en kall inflammationshämmande salva https://perheapteekit.fi/Laekemedelssalvor/Vaerksalvor som går djupt in samt värktabletter. Hon tänker fortsätta med den behandling 3 gånger om dagen fram till onsdag, för på torsdag tänker jag försöka komma tillbaka till jobbet både symtomfri och utan ländryggsbesvär. 

Min tonårsdotter snabbtestade sig själv nu på morgonen med ett negativt besked vilket såklart var väldigt positivt. Både frugan tonårsdottern och jag har haft covid dubbla gånger jag har haft dubbla influensor, så nu tyckte vi i samklang att nu får den sorgliga biten räcka. För nu tänker vi försöka vara friska fram till semestern, under den tiden tänker vi bygga upp och förstärka vårt redan nedsatta immunförsvar. Ser den här tiden som är kvar som en sorts återhämtnings period, som jag varvar med korta promenader med jycken Dino ett par gånger om dagen på så sätt kan jag få igång mina muskler naturligt igen.

Som alltid fångar jag nuets ögonblick?

Orkade faktiskt sitta uppe en knappt stund på altan, passade då på att låta solens blekvarma strålar fånga min sargade kropp. Ryggen är den del av kroppen som för närvarande skriker utav ohejdad smärta. Envisheten https://utforskasinnet.se/vad-ar-skillnaden-mellan-envishet-och-bestamdhet/ är dock mitt andra namn den som bär mig vidare. Så underbart skönt i solen, men problemet är att jag inte kan vara uppe långa stunder speciellt inte röra mig normalt. Men ändå gick jag ut med jycken Dino i över en timma på eftermiddagen. Det gäller som alltid att fånga nuet i ögonblicket, känna dess jungfruliga kraft strila genom händelsen. Bara det är värt att leva för jag lovar. Tonårsdottern hoppade ridningen även idag, då hon inte heller känner sig 100 procent frisk.

Nu gäller det att hålla sig inom hemmets fyra väggar och göra det bästa utav situationen även att bli frisk ifrån min andra covid, kanske köra några lättare ryggövningar från och med i morgon. Tänker ta tillfället i akt att vara hemma även hela nästa vecka. Till middag blev det fläskkotletter en stabil söndagsklassiker. Återstoden av kvällen tja det tänker jag bara chilla fram till läggningen.

Ärligt talat går den här helgen i smärtans tecken?

Tonårsdottern börjar vakna upp totalt ovetande om dagens klassiska skidlopp, ärligt talat så är hon knappast intresserad av det som fortgår i fädernas spår? Hon går raka spåret in på toaletten med mobilen med paddan, där hon stannar i minst en halvtimma i bästa fall? Under tiden sitter jycken Dino och gnäller utanför toalettdörren han vill såklart in men det får han inte? Tonårsdottern har slutat att äta frukost sedan länge på helgerna utan lägger allt sitt krut på brunchen i stället, som kan bli allt ifrån simpla nudlar med ägg till gårdagens rester som i det här fallet är hjälmargös med räkor potatis och krämig citronsås eller pasta Carbonara https://www.baccotours.com/2020/05/01/pasta-carbonara-ursprung-perfekta-vinkombination/?lang=sv. 

Både frugan och jag kan med lätthet konstatera att vi både har blivit sämre med våran covid, dessutom plågas jag fortfarande med mitt ländryggs problem som inte är utav den här världen. För tillfälligt knaprar jag både smärtstillande och inflammationshämmande piller. Till råga på allt kan jag inte söka läkarvård för mitt ryggproblem förrns jag är helt frisk från min covid. Vasalopps åkarna har hunnit drygt halvvägs på sitt 9 mil långa lopp, som vanligt i dom här sammanhangen är det en hel drös norskar i täten vilket man som svensk kan ha olika åsikter om?

Min grej nu för tiden är en tolkningsfråga?

Vaknar upp till hysteriskt blåbärsdrickande skidåkare på tvn gnuggar mig i ögonen, och konstaterar krasst att det är vasaloppet https://www.land.se/landkoll/vasaloppet-fakta/ som går av stapeln. Första söndagen i Mars som brukligt är går detta lopp som tydligen i år firar hundra år? Det där med vasaloppet har aldrig riktigt varit min grej och kommer så heller aldrig bli. Kanske är det så att jag inte har nåt kvar att bevisa kanske duger jag som jag är? Känner folk i min omgivning som har åkt loppet mer än 15 gånger, jag brukar fråga dom varför utsätter man sig för detta plågande? Tja man är väl dum i huvudet brukar jag få till svar? Ok då är väl jag super intelligent som avstår? 

Man kan tolka det hela på många olika sätt? Personligen brukar jag bara titta på vasaloppet den sista kvarten, det är ju då allt avgörs i regel? Säger återigen att det där med skidåkning knappast är min grej, är och kommer alltid att vara en sommaridrottare både kroppsligt och mentalt naturligtvis på en ytterst minimalt begränsad nivå? Nu för tiden kanske inte det är att vinna som är det viktigaste utan att ha roligt? Annat var det förr då andra platser inte vad något man strävade efter. Idag kan det vara okej att komma på andra plats, men det håller man för sig själv.

På alla sätt och vis fixade vi till en okej lunch?

Ännu en dag i paradiset vems paradis https://sv.wikipedia.org/wiki/Paradis undrar säkert ni mitt såklart vem annars? En dag som började med en inledande vårblek sol men slutade i en mumsig magnum glass som lunch efterrätt. Som grädde på moset åt vi just till lunch vars ena två kokta korvar med bröd med pulvermos på toppen torkad lök bostongurka och såklart räksallad som pricken över i.

En helt okej förmiddag på alla sätt och vis, nu väntar vi bara på shl hockeyns början nåt glas vin och lite snacks nice liksom. Sedan kommer vi nog att se andra chansen finalen i mellot, men vi konstaterar även med gemensamma stämmor att melodifestivalen blir gradvis allt sämre för varje år som går. Än så länge har jag inte träffat någon som dementerar mitt påstående, men undrens tid är knappast förbi jag lovar? Eller hur det nu var?