Min grej nu för tiden är en tolkningsfråga?

Vaknar upp till hysteriskt blåbärsdrickande skidåkare på tvn gnuggar mig i ögonen, och konstaterar krasst att det är vasaloppet https://www.land.se/landkoll/vasaloppet-fakta/ som går av stapeln. Första söndagen i Mars som brukligt är går detta lopp som tydligen i år firar hundra år? Det där med vasaloppet har aldrig riktigt varit min grej och kommer så heller aldrig bli. Kanske är det så att jag inte har nåt kvar att bevisa kanske duger jag som jag är? Känner folk i min omgivning som har åkt loppet mer än 15 gånger, jag brukar fråga dom varför utsätter man sig för detta plågande? Tja man är väl dum i huvudet brukar jag få till svar? Ok då är väl jag super intelligent som avstår? 

Man kan tolka det hela på många olika sätt? Personligen brukar jag bara titta på vasaloppet den sista kvarten, det är ju då allt avgörs i regel? Säger återigen att det där med skidåkning knappast är min grej, är och kommer alltid att vara en sommaridrottare både kroppsligt och mentalt naturligtvis på en ytterst minimalt begränsad nivå? Nu för tiden kanske inte det är att vinna som är det viktigaste utan att ha roligt? Annat var det förr då andra platser inte vad något man strävade efter. Idag kan det vara okej att komma på andra plats, men det håller man för sig själv.