Det käraste man har sätter man upp på bordet sa alltid min föredetta svärfar med det menade han såklart hunden. Jag trodde först han menade sin käraste men jag hade grymt fel men tanken var god. Hunden är människans bästa vän enligt min föredetta svärfar därför att han älskade sin egna hund. Det kan jag till viss del hålla med honom om, åtminstone nu med facit i hand. Min fru samt mina barn är mitt allt, efter det kommer mina kompisar och vänner samt min jycke och tonårsdotterns kanin https://www.djurskyddet.se/tips/blivande-djuragare/kanin/?gclid=Cj0KCQjw3IqSBhCoARIsAMBkTb2yj3wYctyh4N1ylcnoxYWY_bhk9ERTIcRnaXke1o0Si8_GaAngUc4aAkNiEALw_wcB, så är det liksom. Våran älskade jycke som lystrar till namnet Dino har kommit upp i åldern.
Jycken Dino är en livlig krabat som vi älskar över allting annat, men visst fanns det en tid då jag tvekade en aning om hundens vara eller icke vara? Absolut fanns det det eftersom jag aldrig har varit någon större hundfanatiker. Men efter en kort och intensiv övertalnings period av både fru och tonårsdotter, blev jag fast i hundälskar träsket för evigt. Jag ångrar inte en sekund över mitt hundval i det stora hela blev det hur bra som helst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar