Min dag går obemärkt vidare i all sin stilla gång har vankat av och an ett bra tag ute på altan, supit in ny livgivande luft om än rå och ogästvänlig släppt ut det gamla unkna. Tonårsdottern som precis har kommit hem ifrån skolan kopplar moloket på jycken sitt koppel https://www.svt.se/nyheter/lokalt/vasternorrland/nu-maste-hunden-hallas-i-koppel för en rask promenad runt husknuten, hon inbillar sig i sin vildaste fantasi att hundar inte behöver rastas? Det hela var över på bara en bråkdel av nån sekund, undrar om han överhuvudtaget han pinka eller så gjorde han det i förbifarten? Berättade försiktigt om för henne att hundar behöver rastas ute med en lätt ironisk underton för att exempelvis lätta på trycket eller eventuellt lägga en kabel om så behövs? Klar att hon vet om problemet men ignorerar mitt påstående.
I den nödiga delen är människor och djur lika skapta men där slutar all jämförelse, förutom då tillgivenheten trofastheten och den flödande kärleken. Konstaterar också att även jag har blivit en prick i protokollet, vilket jag kanske inte alls först trodde? Men tror det gör man i kyrkan annars så vet man om verkligheten? Om en stund skall tonårsdottern till stallet för ännu en av sina otaliga ridlektion, det är minsann betydligt roligare än att gå ut med sin jycke Dino på hans kontinuerliga behovs promenader. Innerst inne så vet jag om problemet säger hon underfundigt, och kramar kärleksfull förlåtande om sin älskade jycke.
.jpg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar