Tja vad finns det egentligen i skallen på en urbaniserad dagdrömmare som jag är faktiskt en hel del tro det eller ej? Det hela började faktiskt formatera sig i en trivsam lägenhet med den tidens mått i ett bostadsområde i början på 60-talet, i ett så kallat framtidsområde https://www.svt.se/kultur/fran-goda-hem-till-sexiga-bostader för barnfamiljer med visioner där arbetarna och hemmafruarna levde sida vid sida. På den tiden fanns det fortfarande kvar hemmafruar, men fler och fler kvinnor började jobba till männens förtret. Helt klart så formades även jag där bland visionerna och luftslotten som ideligen sprack inget snack om den saken. En bra bit in på 70-talet börjades området succesivt förändras i sina grundvalar all tänkbar moral även etiken stannades plötsligt av och ersattes av någonting annat som vi inte ens ville ha.
Det blev ett känt knarktillhåll med flummiga alkolister dagdrönare problem familjer socialt missanpassade mentalsjukhusen släppte samtidigt ut sina patienter vind för våg utan tillsyn ett syndens näste för packen och så vidare även ökända mördare cirkulerade. Men ändå ett ställe som jag tryggt växte upp i började formas allt mera utav punkens raseri, blev en naturlig del av dess budskap vissa genrer dör aldrig ut liksom. En social revolt på många sätt och vis samt ett avstånd mot den allt mera tilltagande kommersialismen. Än idag spelar jag mina punkklassiker som om det vore igår och njuter kopiöst av skönsången, eftersom jag är en del av den tongivande generationen. För mig finns ingen annan talande musik även om jag gradvis har breddat och uppdaterat min musiksmak till ett mer rumsrent format. Okej det skulle vara då när min älskade hustru bjuder upp mig till en spontan dans till Lasse Stefanz det regnar och regnar men det är ett undantag som bekräftar regeln stopp och belägg där går min smärtgräns.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar