Hela tiden konfronteras vi med verkligheten?

Egentligen tycker jag att det kriget handlar om när Ryssland tänker invadera Sverige hur eller på vilket sätt? Behöver vi i det trygga neutrala Sverige https://www.levandehistoria.se/node/6062 på 2000-talet vara rädda för att en annan nation helt plötsligt skall ta över landet? Jag försöker intala mig själv alternativt nypa mig i armen att så inte är fallet, men hur en helt galen människa tänker eller vilka plötsliga infall han har och får har jag såklart svårare att förstå än mindre förklara? Hela den här historien är bara så pass jävla skruvad att jag har svårt att hitta ord? Finns det verkligen ingen i hans närhet som inte tycker som han det tycker jag är märkligt? 

Hur det än är så gäller det att vara förberedd i och för sig blir man väl det aldrig, skillnaden nu är att man har informationen och uppdateringar så länge det nu fungerar men den kan ju slås ut på bara genom ett knapptryck? Här hemma försöker vi fortfarande leva som vanligt men i själva verket bor vi ju bara ett stenkast från det obegripliga som händer och sker? Vi försöker blunda men blir hela tiden påminda om den allvarliga situationen som pågår? Vi är inte på något vis rädda men såklart inser vi i allra högsta grad allvaret i det hela. Mina egna ländryggsproblem och covid börjar så sakta på att mynnas ut och återställas till det normala, så på måndag börjar jag en ny arbetsvecka för hoppningsvis helt och hållet symtomfri.