Jag har sagt det så många förut att min tonårsdotter är så himla målinriktad med sina studier är sjukt grymt imponerad, hon vet vad hon vill hon vet vad hon skall bli. Hon vet dessutom vad som krävs av henne för att nå dit hon vill komma. Hennes största intresse är hästar och allt omkring det, men på något sätt har hon lyckat att prioritera vad som är viktigt för stunden men även vad man lägger i sin beskärda fritid https://www.currentschoolnews.com/sv/artiklar/saker-som-m%C3%A4nniskor-g%C3%B6r-p%C3%A5-fritiden/. Kanske har jag själv kommit dit jag ska med vissa avstickare hit och dit, till olika bra och dåliga jobb med olika förutsättningar i bagaget. Att ta till talesättet alla vägar bär till Rom förr eller senare är en poäng i min personliga livsresa?
Vägen dit har knappast varit kort inte heller speciellt långt, kanske inte heller den rakaste och bäst asfalterad. Det har i sammanhanget inte spelat någon roll, för nu är jag där på en plats som jag känner mig jobbmässsigt trygg på hallejujela inget öga är torrt. Frugan har precis gjort i ordning en broccoli soppa med chili karaktär vilket hon skall äta till lunch, själv har jag lagt vantarna på en medveten sparad portion pasta carbonara som jag tänker pimpa upp. Tonårsdottern kör en lång skoldag idag, då det säkert kommer att diskuteras det här olyckliga europeiska krigets vara eller icke vara? Hon är även så upplys att hon ifrågasätter varför man över huvudtaget startar ett krig, när alla andra bara vill ha fred kärlek och försoning?
.jpg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar