Mitt liv skall vara tryggt i ett hållbart samhälle?

Eftersom jag är en hobbytänkare av rang enligt mig själv, så undrar man såklart över om olika sakers anledningar vilket är en helt naturligt grej enligt mig? Älskar att vända in och ut på olika resonemang att skaka fram eventuella fruktbara stoft att komma fram till hanterbara lösningar, som på hand bär frukt i olika sammanhang? Det kanske låter som om jag vore värsta kärnfysikern men det är jag inte, utan bara ett marginal barn född i ett ogästvänligt taggbuskområde bland betong bland olikfärgat glasytor bland rå kall hård asfalt och desillusionerade fyllekajor.

Är uppväxt i ett tilltänkt framtidsområde utanför stadens buller och bång som hade stora planer om ett hållbart samhälle, det blev som det blev det vart som det vart? Ingenting blev som ritbordets produkter visade. Eftersom jag personligen är en sorts överlevare enligt mig själv även ett så kallat maskrosbarn inbillar jag mig att jag är odödlig, som har klarat mig igenom den där perioden? Då har jag åtminstone lyckats med någonting positivt i mitt liv så här långt? Skojade med frugan här om dagen och nämnde att hennes nuvarande symtomer, dramatiskt har minskat hennes hjärnkapacitet till en jyckes ringa nivå? Ingen fara hon känner så väl till min ibland avskalade humor kapacitet. Hon tittade länge på mig som om jag kom ifrån planeten Mars? Vilket jag i praktiken också gör, men bara om hon erkänner att hon själv kommer ifrån planeten Venus? Det hela slutade med ett primal liknande skrattkalas och en erinran, om att vi faktiskt är skapade för varandra en sorts kärleksförklaring som heter duga.