Egentligen med handen på hjärtat, så vet jag inte ett skit om vad morgondagen har i sitt sköte? Det enda som man har till bjuds är luddiga oidentifierbara spår av spridda förmodade förhoppningar, som eventuellt skall inträffa i bästa möjliga fall förstås mot förmodan? Mer än så blir det sällan, om nu inte Fru Fortuna får ett ord med i laget då jäklar kan det bli bra i slutändan inbillar jag mig annars så går allt åt helvete?
Det ända som jag vet nu om morgondagen är att jag mot förmodan överlever på vilket sätt vet jag inte i dagsläget? Mer än så vet jag faktiskt inte? Visste jag annat skulle jag säkert inte jobba som vaktmästare på nåt äldreboende utan på nåt jävla flashigt casino nånstans i mexikanska gulfen? Annars så är känslan som att surfa på lösa grunder i Kalahari öknen, på en bräda som inte ens är värt att kommentera.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar