En bra dag är knappast bättre.

Nu mår jag bra
så pass bra att bättre inte finns
inte fanns det något sämre inte alls
än det bästa som är gott nog för mig

en dag i sänder
så får vi se vad som händer
kan det gå sämre än det som är lagom
det återstår att se

den som lever får se, för döda män talar inte gärna
inte om hälsan eller om livet
men gärna konverserar med masken som bor bredvid

idag mår jag prima som fina fisken
så pass bra att det prima blir underbart primärt
varför inte såsom en vårprimör.

Varje dag besegrar jag målet?

Idag är allt som vanligt åtminstone för dom andra, för min egen del så fortsätter rehabliteringen för fullt från låga 100 steg till höga 6000 som är en personlig satt gräns inom smärtramen. Igår söndag blev det en vädermässig kalasdag med bland annat korvgrillning en kulinarisk intern höjdpunkt dock utan michelin status, grilla brukar vi göra ett par gånger under vinterntiden. I alla dessa otänkbara väderlekar som snöstorm via gråmulna stunder till isiga vindar med hiskligt många minusgrader, men det är en viss tjusning med det också. Annars så rullar livet på i maklig takt där varje dag sett ur mitt perspektiv blir till en framgång och en sorts personlig utmaning att vilja prestera mer i träningssyfte. 

Men jag måste hela tiden tänka på att ligga på en individuell lagom dos träning, om jag presterar mera än vad kroppen mäktar med kan jag dra på mig andra skador förutom dom jag redan har. Säger som snigeln säger att skynda långsamt är den rätta melodin, snigeln har en glasklar poäng i det påståendet helt klart. Det bästa med att ha en hund är många men i mitt fall ser den till att jag kan komma ut ett par gånger om dagen i rent träningssyfte, dom andra gångerna får frugan och tonårsdottern slåss om den delen men den i mitt fall försöker jag att inte blanda mig i.

Allt händer inom ett par dagar?

En helt underbar inledning på den här söndagen den sista dagen på sportlovet i våran region, i morgon måndag börjar åter igen allvaret för min tonårsdotter. Som går in i en jobbig fas i skolarbetet för att behålla sin höga nivå som hon ligger på nu. Ingen lätt match, men är det nån som fixar det så är det hon. För min egen del så har jag efter 10 jobbiga veckor äntligen kommit ur och i från min rullstol även i från min sjukt jobbiga ortros på benet, nu stapplar jag omkring på kryckor i ytterligare 8 veckor i den så kallade rehab delen den delen som till slut skall få mig på fötter igen. 

Trots olika väderomslag så kämpar vårens början på, men som min kloka mormor sa en gång att det måste komma ned ett par återfall innan våren kan komma. Hon och många med henne förlitade sig på den gamla bondepraktikan, i den tid där årstiderna var riktiga årstider. Nu för tiden är det varken hugget eller malet, årstiderna går omlott jag tror att inom en mansålder så kommer vi endast ha kvar två årstider en blötare en torrare?

Dansant med lucifer.

 Hin håles lucifer dansar bejakande i månskenet

dess yviga kropp ull från tå till topp lyser
vibrerar vilt i dansens dekedansa bitska hetta
dess utomjordiska sken i ett djävulskt skimmer

midsommarsolståndets höjdpunkt intar ställning
följer med i en virvlande dans
hals över huvud snurrigt rumlar runt och ler brett
finner min älskade ungmö
tätt intill hin håles lucifers klöv
hans kluvna tunga hans iver hans frustande stön
dess yviga kropp ull från tå till topp

dansar allt modulerar exalterar vilt i dansens vilda hetta
dess utomjordiska sken i ett djävulskt skimmer
min ungmö njuter och förförs
förfärad förhäxad oförmögen att vilja välja partner
endast förmögen att följa bockstegens klavertramp

följer min med hin håles lucifers domedagseskapad
in i dess slutgiltiga skeende
endast förmögen att höra bockstegens tramptrams
utan att kunna känna viljan att välja partner

midsommarsolståndets höjdpunkt fixeras allt mera
valsen övergår snart till rave till rock
utan att hin håles lucifers skepnad
observerar skillnaden i dansen i stegen i takten
dess yviga kropp ull från tå till topp lyser

dansar allt gestikulerar dominerar domderar exalterar
vilt vant och hemtamt
figurerar i dansens dekadansa bitska hetta
dess utomjordiska sken i ett djävulskt skimmer.

En dag där kyrktuppen fick tuppjuck.

Allting ler mot mig idag

kyrktuppen ler tillbaks
fastän rosten sätter käppar i dess hjulpar
trafikljusen blinkar flörtande
som orgasmliknande elstötar

i rött gult och grönt

alla flickor ler under lugg
dom trippar fram med sina korta snäva kjolar
som om dom inte kunde någonting annat
utmanande
medvetet
drivandes på i all sin inbyggda iver

känner den stegrande lusten inombords
ett inre stormande hav i kobbeland
känner av den gryende frusten
pulsera runt i mina ådror
som ett skenande Niagara

solen finns där förstås fåglarna kvittrar
allt det andra obetydliga kvittar för stunden
därför att kärleken smittar av sig
som förkylningsbakterier

även nyponrosen ler
i all sin taggiga prakt
blåvingen skrattar på sitt säregna sätt
den nyplockade humleölen får mig att fnissa till
precis just idag som allting ler mot mig

den grånande bästföre gubben på affischen
även herr Andersssons surkart till fruga
med klimakterieproblem tappar masken för en stund

alla flickor ler under lugg
dom trippar fram med sina platådojor
som får telefonstolparna att se ut som stubbar
på ett vingklippt fält
utmanande
medvetet
drivandes på i all sin invärta frustration


sökandes efter den riktigt sanna kärleken
som bara har setts på vykort
sina tapetlösa drömprinsar lurar runt nästa hörn
måhända
omedvetna om sitt öde
livet leker framför allt idag

känner mig sprudlandes glad

just idag då allting ler mot mig
där inga mörka förkolnade moln skuggar min inre syn
så långt ögat når
inget salt i några öppna sår
inga överflödiga vinkelhakar som ställer till det

endast en flickas varma leende
får mitt hjärta att voltera
allting ler mot mig idag
just idag
till och med kyrktuppen visslade till.

Insikters blotta strävan.

I en värld av kulörta plaster

konstlad syntet med digital dignitet

sitter pojken och dinglar med benen

ner i en bottenlös avgrund av mjukaste latex
förbannad av det som har varit
dom nya datorerna
de moderna motorerna
finesserna den extra elegansen
är redan i morgondag ohjälpligt föråldrade

i en värld progresseiva färgskalor
dom homogena krafterna med distinkt power beat
den födande energin
de postmoderna mönstrerna av spaceat snitt

sitter flickan och låtsas dirigera

tystlåtna spruckna porslinsankor
på ett evighetsberg av kopierad marmor
förbannad av det som har varit
dom nya räntorna BNP de snäva marginalerna
de bittra rivalerna

drömmen och jakten på den svårfångade lyckan
på framgångens silverkrycka
är redan i morgondag ohjälpligt föråldrade

i en värld av depressiva tendenser
till suggestiva tensider och aggressiva profiler
kanderade stofiler plus vibrerade harmonier
nygamla tingester bakom fjärrans horisontella ljusluster

sitter pojken och flickan tillsammans

hållandes varandras händer
och ber en stilla bön
förbannad av det som har varit
vårt glansiga stundtals glassiga liv ett hjärtskärande levende
och monotomlösa skeenden
är redan i morgondag ohjälpligt föråldrade.

Strandliv på Böda strand.

 På Böda strand

ligger min illa brända röda och döda kropp
nonchalant utslängd
som om gud själv har slängt ut mig personligen
förlamad för full förstörd upprörd av
solens förbannade strålar om strålar kunde döda lik

vilket inte alls förvånar familjen Svensson bredvid

i solen i stolen intill vilar ölbacken
under stolen under solen puttrar ismaskinen
is till min wild turkey som man blir kanon av

vilket inte alls förvånar familjen Olsson bredvid

i vattnet ligger min själ berusad
och Ölands alla skrattmåsar färgar min kropp svartvit
på Böda strand vid kantens rand finner jag plötsligt paradiset.