En sekund i marginalen?

 Tiden står still

i princip noll
i mitt innersta rum intill evighetens vakuum
har pendylen tillfälligt stannat av
och livet upphört en stund

för blott en sekund i marginalen
där gula vissnande syrenblad ramlar ner

man börjar tänka efter före
där drömmarna börjar där verkligheten slutar existera

i kretsloppets återvändsgränd
där fantasin blir till en realitet
där kaoset blir kreativt

i mitt innersta rum
spelar änglarna upp till bitterljuv musik
i nutidsromantikens förgård
ballader om dåtidens dårskap
dess eskapader

en onekligen tvetydig balansakt
mellan rätt och fel
mellan sanning och lögn

klockan klämtar temporärt
andningen upphör sekundärt
för blott en stund uti marginalens ytterkant

i mitt innersta rum står det röda rosor året runt.

Utdrag från dagbok: Konsten att trolla fram grädden ur kärnan?

"Det vackra vädret fortsätter att trolla fram diverse inåtvända vårkänslor, det enda som saknas för den helheten är ett sjujävla primalskrik som får dom dödas tarmar att hoppa ur led. Har precis kommit hem efter ytterligare ett promenadpass med 1 krycka, nu väntar jag bara att få komma till vårdcentralens rehabträning med cykling löpband och gud vet vad annat? Annars har jag hittills klarat av 10000 steg men räknar med ytterligare 2000 innan jag har tränat klart för idag. På nått sätt känns det som om jag klarat av den värsta biten av den jobbiga olyckan som jag har, resten blir en skräddarsydd transportsträcka till den jag var förut.

Har även instalerat en minihub till tvn hos min moster och morbror en teknisk uppgradering på den som dom hade innan, tur att jag har den digitala kunskapen men i ett läge var jag tvungen att ringa min IT nörd till son för ledsagning. Kan förstå den äldre generation som är helt lost i den biten, men moster och morbror hänger skapligt med i den rådande digitaliserade verklighet som vi nu befinner oss i. Kom att tänka på mig själv om typ 20 år om vad vi har då för teknik, naturligtvis blir det en förbättring av den nuvarande tekniken eller nåt helt nytt med en AI inblandning den som lever då får se"

Utdrag från dagbok: På G med verligheten.

"Känner mig starkare nu än någonsin förr är verkligen på G, den förlorade kraften i mitt skadade knä börjar sakta men säkert återfå sin förlorade glans. En perfekt dag för halvlånga promenader i ett kalasväder, en perfekt dag att med kryckors hjälp gå sina modiga och dagliga 10000. Jag har satt upp ett mål på typ 6000 steg så det målet har jag redan krossat. Passerade 10000 steg redan före klockan 10 på förmiddagen, hur det än är så har man dragit på sig onödiga kilon under min tid i rullstolen på grund av flera orsaker. Men nu kan jag förbränna på ett helt annat sätt vilket såklart motiverar mig sjukt mycket.

Frugan är också på G med sin handledsskada som har varit jobbig på alla möjliga plan. Men nu är vi på ett helt annat plan där vi ska med hjälp av rehabträningen, ta oss igenom det här vi har varit med om. Naturligtvis har vi inlett en viktminsknings strategi med att fixa iordning Broccolisoppa till lunch, det är nu som man kan förbränna allt det där överflödiga. Om typ ett par månader kan man vara tillbaka till tiden före olyckan då man var vältränad. Men tack vare att jag är vältränad från början kan jag komma tillbaka snabbare till vardagens jobb och verklighet"

Vadå problem?

 Jag har allt som inte

accepteras
praktiseras
eller ens diskuteras
som moral
etik vadå moraletiksproblem?

jag har allt som folk inte vill kännas vid
som en vagel i ögat
en finne där bak
helt enkelt glömma eller hellre tömma
saker som dilemma
som ångest
vadå dilemmaångestproblem?

jag har det mesta som vanligt folk
inte ens vill hänga in i garderoben
som stofila stoder
lytta haranger till obekväma nymfer
för alltid positivanarki och en stor portion demokrati
lite sympati
en och annan symfoni
vadå sympatisymfoniproblem?

vadå omöjlig kombination?

jag har allt som jag vill ha kan få och mer därtill
mer blir fler till flera mängder och lite till.

En bra dag är knappast bättre.

Nu mår jag bra
så pass bra att bättre inte finns
inte fanns det något sämre inte alls
än det bästa som är gott nog för mig

en dag i sänder
så får vi se vad som händer
kan det gå sämre än det som är lagom
det återstår att se

den som lever får se, för döda män talar inte gärna
inte om hälsan eller om livet
men gärna konverserar med masken som bor bredvid

idag mår jag prima som fina fisken
så pass bra att det prima blir underbart primärt
varför inte såsom en vårprimör.

Varje dag besegrar jag målet?

Idag är allt som vanligt åtminstone för dom andra, för min egen del så fortsätter rehabliteringen för fullt från låga 100 steg till höga 6000 som är en personlig satt gräns inom smärtramen. Igår söndag blev det en vädermässig kalasdag med bland annat korvgrillning en kulinarisk intern höjdpunkt dock utan michelin status, grilla brukar vi göra ett par gånger under vinterntiden. I alla dessa otänkbara väderlekar som snöstorm via gråmulna stunder till isiga vindar med hiskligt många minusgrader, men det är en viss tjusning med det också. Annars så rullar livet på i maklig takt där varje dag sett ur mitt perspektiv blir till en framgång och en sorts personlig utmaning att vilja prestera mer i träningssyfte. 

Men jag måste hela tiden tänka på att ligga på en individuell lagom dos träning, om jag presterar mera än vad kroppen mäktar med kan jag dra på mig andra skador förutom dom jag redan har. Säger som snigeln säger att skynda långsamt är den rätta melodin, snigeln har en glasklar poäng i det påståendet helt klart. Det bästa med att ha en hund är många men i mitt fall ser den till att jag kan komma ut ett par gånger om dagen i rent träningssyfte, dom andra gångerna får frugan och tonårsdottern slåss om den delen men den i mitt fall försöker jag att inte blanda mig i.

Allt händer inom ett par dagar?

En helt underbar inledning på den här söndagen den sista dagen på sportlovet i våran region, i morgon måndag börjar åter igen allvaret för min tonårsdotter. Som går in i en jobbig fas i skolarbetet för att behålla sin höga nivå som hon ligger på nu. Ingen lätt match, men är det nån som fixar det så är det hon. För min egen del så har jag efter 10 jobbiga veckor äntligen kommit ur och i från min rullstol även i från min sjukt jobbiga ortros på benet, nu stapplar jag omkring på kryckor i ytterligare 8 veckor i den så kallade rehab delen den delen som till slut skall få mig på fötter igen. 

Trots olika väderomslag så kämpar vårens början på, men som min kloka mormor sa en gång att det måste komma ned ett par återfall innan våren kan komma. Hon och många med henne förlitade sig på den gamla bondepraktikan, i den tid där årstiderna var riktiga årstider. Nu för tiden är det varken hugget eller malet, årstiderna går omlott jag tror att inom en mansålder så kommer vi endast ha kvar två årstider en blötare en torrare?