Spridda tankar 18: Om det goda får segra.

Alla goda ting är tre sägs det alla goda ting överhuvudtaget är bra. Igår hade jag minst tre goda ting dels en delikat kräftbuffé med västerbottenost, dels vann jag på oddset dels vann Örebro hockey efter fullskalig dramatik. Allt det där gick i min favör för engång skull så man kan gott säga att gårddagen blev en 10 poängare. Igår var supermånen här för sista gången i år, en storslagen lysande rund måne som sannerligen engagerade oss vissa blev säkert mångalna men vi höll tillbaka våra varulvsgener så gott vi kunde till andra tillfällen? 

Runt omkrings oss kryper det samvetslösa våldet allt närmare, rätt som det är kan man i värsta fall hamna rätt inne i det som en oskyldig del av någons brutala uppgörelse? Hur än avtrubbade vi än må vara av allt globalt våld så tror man någonstans lång inne i själen att allt ordnar sig, eller rättare sagt det måste ordna sig för mänsklighetens skull. Numera är det inte bara alla dessa totalt meningslösa krig som oroar oss utan även naturen som börjar svikta, rätt som det är kan vi ställas inför någonting som inte mänskligheten kan hantera eller äns reparera?...

Spridda tankar 17: Stunder av under.

När min ulltussiga fyrtaktare Dino och jag var ute på våran första runda i morse runt 05.30, så möttes vi av ett skumt frostlandskap där bilarna såg ut som frostade metall grunkor i en disig omgivning. Man känner redan nu lukten av snöplogens energiska ångor i ett eventuellt kommande vinterlandskap? Vi hade dessutom någon enstaka köldgrad inte mycket att hänga i julgranen men ändå kändes den i märg och ben, och månen var nästan full med glittrande stjärnor som på något fint sätt verkade vara påklistrade på himlen den delen var magisk. 

Som vanligt går jag knappt en halvtimma innan det blir dags att hoppa upp på stålhingsten gamla bettan runt 06.00 som tar mig till kneget. Man märkte sannerligen av den underkylda vägbanan så det gällde att ha tungan rätt i mun, en av mina kollegor cyklade omkull på morgonkvisten men klarade sig med nöd och näppe från skador. Personligen så åkte jag ut för en halkskada på en förrädisk isfläck, vilket resulterade i en fem månaders lång och överjävlig sjukskrivning. Under alla mina herrans år som jag har cyklat så har jag fortfarande en schysst bra statistik, har jag hälsan och orken fortfarande i behåll kan jag nog cykla minst 15 år till peppar peppar ta i trä?...

Spridda tankar 16: Bland små och stora människor.

Allt som oftast träffar man på människor med storhetsvansinne stora som små människor som måste kompensera sig på något sätt? Små människor har oftast stora bilar, kände en kompis en gång som var knappt en tvärhand hög och han åkte omkring i värsta volvon och kände sig störst av alla. Sedan har vi den oförbätterlige Mr.T over there som tror sig ha en gudsstatus tills någon eventuellt ogillande trycker hål på luftslottet pang. Kände en kompis i min ungdom som var värsta tyrannen han stod där pompöst vattenkammad som en stenstod i innercirkeln med en visselpipa och ett tidtagarur och tvingade oss springa omkring som vettvillingar på gårdsplan, själv vägrade han röra sig ur fläcken han var tydligen inte fin nog att aktivera svettporerna? 

Man har träffat ett par sådana praktexemplar under årens lopp sådana som tror sig ha varit lite för mer än oss andra abetarungar, dom som tror sig vara födda till kungligheter tills någon berättar för dom att så inte var fallet. Personligen är jag ganska lång men för den delen äter jag inte småglassar utan storstrutar liksom don efter person? Även denna dag följer den grådassiga vädertrenden den enda trösten i den tragedin är att regnet uteblev, man får vara glad för det lilla som pastorn sa?...

Spridda tankar 15: Kärleken övervinner allt.

Tonårsdottern blev verkligen smått upprörd över att vi skulle äta potatismos och lövbiffsgryta idag på fars dag av alla dagar, hon hade säkert förväntas sig en betydligt lyxigare anrättning? Efter ett litet samtal så konstaterade hon att det är ju det här som far innerst inne vill ha idag och ingenting annat. Hade vi fått ärtsoppa och pannkakor skulle jag fortfarande vara lyckligt lottad, av att överhuvudtaget ha mat på bordet. Som jag berättade tidigare är vädret precis så där tråkigt som en ordinär regnig höstdag kan vara, mörkret börjar skumma allt mera och det hela gör sammanfattningen dystrare än någonsin förr. Eftersom man har solen inombords så spelar inte vädret utanför någon roll åtminstone inte denna här dagen. 

I morgon råder åter den gråa rutinmässiga vardagen med dess vemödor och innestående krämpor, att beta av dagarna som smultronen på stråt kräver också sin man eller kvinna. Snart lägger frugan ned sitt söndagsjobb för denna här helgen, och hämtar upp sin moder inom kort för att tända ett ljus vid sin faders grav. Alla minnen alla stunderna som man själv har givit sin far presenter sitter fortfarande kvar i pannloben, nu är det mina barn som uppvaktar mig denna dag och cirkeln sluts i kärlekens tecken...

Spridda tankar 14: Det goda samtalet.

Ändrade planer i fråga om matvalet har precis kommit in och den nya informationen lyder att det blir potatismos och en gryta med lövbiff med tillbehör, från det tilltänka stekta fläsket och löksåsen till denna rätt är steget inte långt utan förhållandevis kort? Den nya informationen från frugan klingar mer än underbart i mina öron, så jag har fått det hedersamma uppdraget att skala potatisen och säkerställa den detaljen. Det gäller att dra sitt strå till stacken.

Eftersom man förhoppningsvis inte är helt fyrkantig i sin tankeställning utan snarare väldig flexibel så accepterar man glädjefullt denna ändrig, men poängen i det hela är den att det stekta fläsket och löksåsen kommer tillagas någon dag under nästa vecka det tackar vi för den som spar den har. Husmanskosten har alltid varit som en röd smakfull tråd genom hela mitt liv, ifrån mormors underbara matlagningskonst stundtals även min moder till min nuvarande frus gourmefyllda kunskaper. Sedan kan man såklart i nödläge ringa efter Foodora om det kniper och dra en pizza på tu man hand...

Spridda tankar 13: Emellan äpplen och päron.

Det bästa med fars dag förutom att man är far till 4 vackra och ordentliga barn är att just denna här dagen uppmärksammas fars roll i sammanhanget, precis som man uppmärksammar mors dag i alltet. Eftersom jag älskar alla slags firande må det än vara så älskar jag även denna här dagen. Alla har dock inte möjlighet att komma till mig idag utan det räcker med ett mobilsamtal från mina vuxna barn, min tonårsdotter och min fru slår ihop sina påsar och uppvaktar mig när frugan har slutat jobbet. 

Sedan är planen att boka upp en ledig helg att träffas på. På tal om annat så har jag precis kommit hem från en lagom lång promenad med jycken Dino, i ett trist klassiskt svenskt höstväder med dom sista fallande löven från dom nakna träden. Alla förbereder sig på sitt sätt inför den långa sega vintern som väntas, med en vinter som man inte vet hur den blir? Antingen blir den svinkall med mycket snö eller snöfritt regnigt plaskigt och allmänt tråkig, det får bli som det blir någon form av väder blir det oavsett om vi vill det inte?...

Spridda tankar 12: Den som väntar på något gott.

Gatorna ligger tomma och öde precis som om inga människor fanns, det enda som hörs är några enstaka dripp droppar regn som träffar mitt fönsterbleck. Det verkar som om den stora festen var igår? Men enligt alla utsagor så är väl festen idag söndag på fars dag? Nu kanske man inte förväntar sig att röda mattan skall rullas ut eller några undersköna damer ska strö rosenblad på min gång, utan man får istället vara tacksam över att någon ringer mig idag? 

Frugan är iväg och jobbar större delan av dagen tonårsdottern ligger nog kvar i sängen en bra bit in i eftermiddagen jycken Dino har ingen aning vad det hela handlar om, han ligger hoprullad som en dunboll som ett stort frågetecken och drömmer högt. Men någonstans kan jag ana att någonting som har att göra med festligheter kommer att ske framåt kvällen, när lugnet har lagt sig när stressen är som bortblåst det är då som saker och ting kan hända?...