Tonårsdottern blev verkligen smått upprörd över att vi skulle äta potatismos och lövbiffsgryta idag på fars dag av alla dagar, hon hade säkert förväntas sig en betydligt lyxigare anrättning? Efter ett litet samtal så konstaterade hon att det är ju det här som far innerst inne vill ha idag och ingenting annat. Hade vi fått ärtsoppa och pannkakor skulle jag fortfarande vara lyckligt lottad, av att överhuvudtaget ha mat på bordet. Som jag berättade tidigare är vädret precis så där tråkigt som en ordinär regnig höstdag kan vara, mörkret börjar skumma allt mera och det hela gör sammanfattningen dystrare än någonsin förr. Eftersom man har solen inombords så spelar inte vädret utanför någon roll åtminstone inte denna här dagen.
I morgon råder åter den gråa rutinmässiga vardagen med dess vemödor och innestående krämpor, att beta av dagarna som smultronen på stråt kräver också sin man eller kvinna. Snart lägger frugan ned sitt söndagsjobb för denna här helgen, och hämtar upp sin moder inom kort för att tända ett ljus vid sin faders grav. Alla minnen alla stunderna som man själv har givit sin far presenter sitter fortfarande kvar i pannloben, nu är det mina barn som uppvaktar mig denna dag och cirkeln sluts i kärlekens tecken...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar