Jag förstår så väl när människor talar om att deras liv är som en urdrucken sockerdricka eller en avslagen Champis. Kan så väl sätta mig in i deras tankegångar, därför att jag själv har känt mig som ett gammalt sunket kokkaffe som hela tiden har kokats om på gammal sump utan att fylla på nytt fräscht kaffe. Absolut så förstår jag deras resonemang, därför att jag själv en gång i tiden har känt mig som ett avskalat kassaskåp med endast nitlotter däri.
Numera på ålderns höst har jag avancerat till att känna mig som ett moget vin en årsgångs whiskey on the rocks, dom gamla förlegade känslorna har jag förpassat till ett ställe där solen aldrig lyser. Idag går jag inombords på rosa fluffiga moln fast det är grått pissigt höstväder deluxe utanför, ingenting kan få mig ur balans förutom då om en förlupen komet från ovan skulle snudda mig skugga?...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar