Säga vad man vill men jag passar grymt illa i skräddarsydda kostymer? Dock ett litet förtydligande eftersom min minimalistiska plånbok inte klarar av skräddarsydda kostymer, så får jag mot min vilja inhandla dessa uddlösa textilskal på typ exempelvis Dressman eller likvärdigt en total motsats 2.0 till typ Armani eller likvärdigt. Eftersom min personlighet inte heller vill ha skräddarsydda kostymer alla dagar i veckan utan mer föredrag lagom slitna jeans nån urvattnad T-shirt ventilerade strumpor och en lagom avvägd kyld rom och cola i näven så nöjer jag mig med det.
Vi arbetarbarn har i alla tider varit så långt ifrån skräddarsydda kostymer och annat likvärdigt som man bara kan komma, efter den stundtals mentalt brutala men glatt hjärtskärande uppväxten i ett taggbuskbeklätt betonggetto så skaffade man sig oftast mot sin vilja pompösa muskler av asfalten. Kanske är det så idag att asfaltmusklerna något börjar tappa formen att formen över huvudtaget börjar stagnera åt helvete, men en sak är tämligen säkert jag är banne mig fortfarande vid gott mod...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar