När min ulltussiga fyrtaktare Dino och jag var ute på våran första runda i morse runt 05.30, så möttes vi av ett skumt frostlandskap där bilarna såg ut som frostade metall grunkor i en disig omgivning. Man känner redan nu lukten av snöplogens energiska ångor i ett eventuellt kommande vinterlandskap? Vi hade dessutom någon enstaka köldgrad inte mycket att hänga i julgranen men ändå kändes den i märg och ben, och månen var nästan full med glittrande stjärnor som på något fint sätt verkade vara påklistrade på himlen den delen var magisk.
Som vanligt går jag knappt en halvtimma innan det blir dags att hoppa upp på stålhingsten gamla bettan runt 06.00 som tar mig till kneget. Man märkte sannerligen av den underkylda vägbanan så det gällde att ha tungan rätt i mun, en av mina kollegor cyklade omkull på morgonkvisten men klarade sig med nöd och näppe från skador. Personligen så åkte jag ut för en halkskada på en förrädisk isfläck, vilket resulterade i en fem månaders lång och överjävlig sjukskrivning. Under alla mina herrans år som jag har cyklat så har jag fortfarande en schysst bra statistik, har jag hälsan och orken fortfarande i behåll kan jag nog cykla minst 15 år till peppar peppar ta i trä?...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar