Handplockade funderingar nio: Konsten att hitta extra plusset.

Vaknar upp smått förvirrad i vintertid medans kroppen fortfarande befinner sig i sommartid. Förvirringen fortsätter tills jag kommer på att va fan tidsförändring? Sammantaget har jag hunnit med sjukt mycket innan klockan 7 idag tack vare eller på grund av att kroppen fortfarande var programmerad för sommartid. Det tar väl ett par dagar för kroppens alla beståndsdelar att ställa om sig för den kalla trista vintertiden.

...Ur askan i elden väntas svaren på eldslukarens bittra öde? Ett dramaspel i en akt utspelar sig i nedan, vars rödfärgade måne höjs i dunkel. Det bara väntar på någon form av bekräftelse, vart nu den finns om den äns fanns?...

Det mesta i livet var det än är handlar om samverkan samspel kommunikation lyhördhet anpassningshet balans och så vidare. Har man inte någon av dess beståndsdelar hamnar man lätt i ett utanförskap som man kanske inte kan råda över. Personligen balanserar jag mellan olika ytterligheter som jag själv kan råda över, det hela handlar om erfarenhet rutin och förmågan att vilja förändra och öppna upp nya dörrar och stänga dom gamla förlegade.

...somliga lägger patiens mot förmodan av en inre tröst. En dimridå lägger sorti över uppoffringen. En räv bakom varje öra värnar om uppmärksamhet bortom spelets regler ett ess i rockärmen kan förändra allt. Den som vinner vinner den som förlorar förlorar...

Söndagar på min världskarta handlar endast om att hitta den där inre friden så långt det är möjligt? Att kunna ha förmånen att välja bort jobbrelaterade saker som frestar på. Att kunna njuta minst en dag i veckan är ett stort privilegium få förunnat. I min position kan jag välja och vraka mellan alternativen, och bara göra det som faller mig in just nu för stunden.

Handplockade funderingar åtta: Med livet som insats.

 Konsten att ligga på topp är lika krävande som att bibehålla just den formen. Emellanåt kan man falla ifrån den mallen och vara skitdålig som en dålig dag på kneget. Personligen är jag ingen elitidrottsman och tänker inte så bli, utan för mig gäller bara att stabilisera dagsformen att hyvla av topparna och plana ut ojämnheterna vilket inte är så enkelt som det låter. Bakom det hela ligger en hel verksamhet av beslut i olika fomer och betydelser. Det gäller att hålla den utstakade vägen fri från eventuella hinder så löser sig allt.

...I skuggan vid randen stod min själsfrände och pekade fingret. Den ville säga något om livet? Svaren den fick passerade revy som värsta tragikomiska tillställningen bortom lyckan...

Så här på ålderns höst har man så smått börjat prioritera vad som är viktigast i livet, vad är viktigt idag vad är viktigt i morgon? Man kanske inte längre är så förbannat fyrkantig i allt som man gör, man går omedvetet från formel 1 cirkusen till gocart serien för att trappa ned på tempot något. I snart 50 år har man prioritet arbetslivet fullt ut även familjen, så nu får man kanske prioritera sig själv till det man vill bli som snar pensionär.

...I det motvindska paradiset finns dom stenade statyerna som för längesedan har skrattat klart. Bland korsdragen staplas liken på hög i minneslunden...

Nu går man snart in i en annan divison i livet en något lägre divison som han hittills har varit i. En stundom hård match som utkämpas mellan kroppens beståndesdelar som insats allt måste klaffa. Nu gäller det att välja om man fortfarande är aktuellt för A-truppen eller vika en plats på avbytarbänken. Även livet är en match som måste vinnas annars kan man säga goodbye for ever.

Handplockade funderingar sju: Dom sista mänskliga dinosaurierna.

 Pratade med en granne om den skenande miljöförändringen som eskalerar ett snäpp varje år. På min tid sa grannen som är i min ålder då var vinter vinter 20 minus snö i massor och skare, snön låg kvar till framåt april i värsta fall. Nu för tiden får vi vara glada om vi får någon snö överhuvudtaget för snö kommer det men frågan blir om den ligger kvar och hur mycket av den vita varan? I framtiden får vi nog räkna med två årstiden en torrare och en blötare, precis så som vår del av världen hade det för miljoners år sedan allt går i cykler.

...fotstegen krymper som förlorade istappar på den grusade gången dom långa suckarnas gång. Den vattniga blicken etsar sig fast som en gammaldags nåltavla, en nåldyna fullsmetad av gårdagens förlorade intryck...

Hur vi än gör för att förbättra klimatet så kan det vara försent som ett klot med respirator som kippar efter andan. På sikt med framtidens teknik kanske man kan åstakomma en dräglig tillvaro för dom som anammar den tekniska utvecklingen? Känns som om min generation är den sista med dom gamla kunskaperna som ett gäng vilsna dinosaurier på villovägar.

...Ålderdomen kom den sågs men förlorade som ett torrt sprött fnöske. I backspegeln fanns livet som det en gång var. Ett inombordligt skratt som fastnade i halsen. Är det här slutet på eran eller början på någonting annat?...

I min gryende generation förväntas inga under ske dom har redan skett för sekler sedan. Som en dragracingbil som bromsar ned efter 300 meter. I framtiden kommer man att vara beroende av sin omgivning för att kunna prestera underverk. Typ som att gå på muggen utan rullator, bara det är en liten seger i det stora hela.

Handplockade funderingar sex: Olika faktorers spelrum.

Det finns inget mer stressande än när man sitter i en taxi i en främmande stad och taxametern tuggar pengar för varje meter den tar. Det här är närmsta vägen säger den tuggummituggande chauffören glatt...eller hur säger jag och känner det här blir fan inte billigt? Vad som är billigt idag är relativt liksom det mesta är. En gång i tiden fick man en hel säck kolor för någon spänn. I den här kontantlösa världen vi lever i finns bara ettor och nollor. Allt annat finns numera på museum.

...som i en isvak rinner tiden ut sekunderna blir till tvivelaktig fiskmat i en ättestupa. Det hoppfulla bleknar bort och bildar dåtidens avlagringar, ty glädjen domnar bort i stundens allvar...

Konspirationsteorierna haglar när man påstår att vi inte är ensamma i det ofantliga superstora universum. Skulle lilla jorden som i jämförelse är som ett obetydligt gruskorn i Sahara vara det enda ställe i universum med sina miljarders bilijoners vintergataor och otaliga galaxer som det finns liv på? Personligen tror jag inte att det är så, men det är ju vad jag tror. Andra typ som myndigheter lägger locket på och vill inte kännas vid detta obekväma faktum.

...Bakom nästa krön finns just ingenting bortom den likaså. Förväntningarna tornar upp sig som tonerspel i ett korthus i en höststorm. En skör tråd oavsett färg näst intill obefintlig i sin linda binder ihop livet och döden här och nu...

På tal om annat så betar frugan just nu av ett gäng amerikanska snabbproducerade julfilmer varje vecka den ena mindre bra än den andra samma visa varje år vid denna tid. Oavsett vad jag tycker om dessa filmer så älskar frugan dom. Enligt mig så anser jag att har man sett en så har man sätt alla, på grund av av dom har en färdig mall för innehållet. Kille möter tjej eller tvärtom ett mått kärlek samt gulligull och relationsproblematik som till 100 procent löser sig i varje film.

Handplockade funderingar: Fem. När allt kommer omkring.

 I mitt stilla sinne inbillar jag mig att alla människor är goda det utgår man ifrån. När allt kommer till kritan är det bara en bråkdel som är goda, resten består av onda klientel eller ja-sägarna till tvivelaktiga ekonomer som skor sig på dom obildade eller dom som inte bryr sig ett spår om jorden går under liksom shit happens.

...sitter fast i brödrostens mekanism bland brödets instopp, i ett stilla dunkel av förmodan och undran av vad som komma skall? Bland andra tankars dimhöjda gorillors skepnad och dess förvarning, ett under blott av välsingnelse...

Strax utanför tränar bollklubben fotboll i mörkret i hällregn i en höstlik blandning av virvlande färgglada blad och lervälling samt osande svordomar av förlupna bollar. Tränaren med händerna djupt nedskjunkna i byxfickorna med ett sammanknipet leende manar på sina små adepter till någonting annat än vad dom är just idag. Dyngsura föräldrar tittar på klockan och på varandra dom frågar säkert sig är det värt det här? Svar ja!

...Att plötsligt hamna i ett vakuum av otillräcklighet, där olika korsningar flyter samman som ringar på vattnet. Där objekten delar sig som sjuka celler eller hos en döende patiens. Vad finns bakom nästa vägg i så fall varför?...

Tänk att hamna i ett läge där man är beroende utav andra och inte själv har förmågan att styra sin handlingar? Vilket såklart är ett helvete utan dess like. Där ens egenvärde försvinner och mals ner i mängden av andra människors tankar och förmaningar. Den tiden lär komma även för mig men kanske inte just idag men säkert någongång i framtiden? Kommer att tänka på Nalle Puh som sa att en gång dör vi men alla andra dagar lever vi.

Handplockade funderingar: Fyra. Om inlagda drömmar och rullande faktum.

Dagarna rullar på som lossnade stenar från ättestupan, det man skulle göra idag skjuts upp till imorgon eller någon annan ädel dag? Trots detta rullande faktum har jag faktiskt åstakommit mängder av göromål som kanske inte var planerade vilket gör mig till en människa utan fyrkant som ok. Bra göromål levereras till belåtenhet och bossen läs min fru är nöjd, så länge som hon är nöjd är världsordningen i orubbat bo.

...Alla kan inte bygga berg inte äns ett stenrös av rang. I bästa fall en grushög av  makadam i ett dike bortom någonstans uti etern? En topp av krav och förpliktelser bortom sans och förnuft. Kvar blir endast en obeskrivlig hög av ditt gamla forna jag, som ett gulnat kort vars bäst före datumet har gått ut...

Att vara en del av det fungerande samhället kräver sin man eller kvinna, som ett drivande kugghjul i ett välsmort maskineri. Där varje köttslig länk bildar en helhet av männsklig närvaro. Från det du vaknar i ottan drivs du av lagar om vett och etikett tills du lägger dig i skymningen. En del faller ut från den gängse ordning och blir till ett utanförskap där rättigheterna begränsas tills det blir dags att släppas tillbaka i ekorrhjulet.

...I mig bor en clown vars mascara har runnit bort, och blir till en transparent mask utan fyllnadsmaterial. Ett tomt skal som eventuellt fylls i på andras bekostnad. En dyster skepnad vars år har tynat bort och bildar fåror av livets kräftgång. Ett stycke mänskligt alster som har dåtiden uppgraderad för framtiden...

I en annan sorts verklighet kanske jag är den där killen som alla kommer ihåg en proper en utan skrupler och rutten grund. I dom bästa av världar omges jag av skönsjungande änglar som minns mitt namn och existens. Det är nu som jag vaknar upp och finner allt bara vara en ångestblöt dröm, som kanske aldrig skulle bli drömd.

Handplockade funderingar: Tre. Jämmerdalarnas olika nivåer.

 Det sägs att man skall leva i nuet här och nu att njuta av tiden som är och blir. Naturligtvis handlar allt om i vilket läge man befinner sig i under livsresans gång. Alla har inte förmågan av att kunna njuta om man är fattig eller sjuk, att oroa sig över både ekonomi krig och den allmänna oordningen i samhället. Klimatet i dagen samhälle är allt annat än okey, allt flera hamnar mellan stolarna i byråkratins obarmhärtiga kvarnar.

...Som i en krösmosad isvak rinner tiden sakta ut sekunderna blir till fiskmat i en ättestupa. Det hoppfulla bleknar bort som en gulnad selfie och bildar dåtidens avlagringar, ty glädjen domnar bort i stundens allvar...

Personligen lever jag för dagen och insuper vad den ger, som en westernsheriff med svajigt vapen som en krutdurk vars stubbin kan variera i längd. Oftast så är jag lugn som en filbuke utan kalas puffar som en honungsindränkt Nalle Puh som inte äns säger flasklock på beställning, ett maskerat mähä som inte blommar ut i något tomtebloss i onödan.

...Från det tomma rummet samlades tvivlens anhängare påhejade av det fulla samvetes klack. En bitvis yster kamp mellan kvalen de många valen och önskan om en snar lösning? Där moralens opersonliga väktare mutas till accepans. Ett diffust krig vars lösning smulas sönder som spröda vaniljdrömmar...

I dagsläget befinner vi oss i en verklighet full av korkade krig jämmerdalar och mutkolvar som skor sig på dom lättlurade. Där resultatet blir till en skrämmande läsning om makthavarnas empatilösa handlande. I en värld av buksvågrar mojitosstinna paragrafryttare i blanka okristna stövlar, där den lilla människan i periferin inte kan göra ett dyft åt situationen. Det enda man kan göra är att vända blad och hoppas att någon av idioterna svarar för sina handlingar?