Handplockade funderingar fjorton: Om siffrornas maktkamp.

Börjar känna mig lite som den sista dinosuriern på planeten dom gamla i släkten blir både äldre och skruttigare, snart omplaceras jag på rankinglistan till släktens äldsta på gott och ont? Ålder är bara en siffra så kan det visst det vara i den bästa av världar men om siffran är frisk kroppsligt och klar i knoppen då är den siffran väldigt bra. Digitaliseringen av samhället går fortfarande i en hisklig hastighet där inga gränser finnas, gränserna sätter vi själv efter kraft kunskap och behov.

...I ett lopp i ett chickenrace

var jag tuppen som sprang bland dom yra hönsen

som gal som fan gol

i ett dike i en stad bortom landet

låg min själ utsrpridd som blodpudding

min dåliga dag kunde börjat bättre upp...

Det sägs att man lär så länge man lever vilket är en sanning med modifikation. I dagens värld som till största delen består av idel ettor och nollor kan man ibland gå vilse när man inte har kunskaperna eller förmågan att ta tills sig ny information. Min generation är som sagt uppvuxen med datorernas framfart och kan hanka oss hjälpligt fram i den digitala villervallan. Minns en tid då dom nya datorerna redan var omoderna i sin obrutna förpackning.

...I en värld av depressiva tendenser

till suggestiva tensider och aggresiva profiler

kanderade stofiler bakom fjärrans horisontella ljuslyster

sitter pojken och flickan tillsammans

hållandes varandras händer och ber en stilla bön

förbannad av det som har varit...

Frågan jag ställer mig är om vi fortfarande bara är i början av den skenande digitaliserade utvecklingen, eller finns det fortfarande vita fläckar kvar på den kartan? Vad finns mer kvar att utveckla troligtvis massor, men den nya frågan man ställer sig blir att kommer den att gynna mänskligheten och i så fall varför? Inbillar mig att den mörka sidan fortfarande ligger ett steg före den goda sidan, då kan det bli problematiskt att fortsätta upprätthålla ett gott fungerande samhälle.

Handplockade funderingar tretton: När hastigheten temporärt besegras.

Konsten att gå ned i varv är en konst man måste lära sig den föds man inte med, att ändra hastigheten från den gångna veckans turbo till helgens loj? Personligen är jag en av världens sämsta på att ställa om högvarvet till en mer ledighetsanpassad rytm men jag lär mig hela tiden. Idag har jag medvetet programmerat om min hjärna till att göra det som jag är absolut tvungen att göra som att skala potatisen till frestelsen plocka ur och in diskmaskinen duka och duka av helgbordet, servera vinet i lagom hastighet och göra den hemtrevliga atmosfären så behaglig som möjlig för alla berörda parter. Det kräver sin man och ingen robot.

...Jag har allt som inte accepteras praktiseras eller äns diskuteras

som moral etik

vadå moraletiksproblematik?

Jag har allt som folk inte vill kännas vid

som en varig vagel i ögat en ömmande finne där bak

helt enkelt glömma eller hellre tömma

saker som dilemmor som ångest

vadå dilemmorångestproblematik?...

Inför en nedtrappande helg stöter man oftast på patrull som dom där änglarna på varsin axel, där den ena den snällaste av dom vill att jag skall både göra det ena och det andra helst samtidigt. Där den andra den elakaste vill att jag endast skall pilla mig i naveln ta bort luddet käka jordnötsringar dricka bärs och finna livet så där underbar som det borde vara. Kontentan av det hela är att moralen och samvetet fightas om stunden på blodigaste allvar.

...Nu mår jag bra

liksom den överraskade och överlevande silverfisken

som skippade efter andan

så pass bra att bättre inte finns på kartan

eller fanns det något sämre inte alls

än det bästa som är gott nog...

Strindberg sa att det var synd om människorna kanske är det så om vissa av en eller annan orsak? Generellt sätt bär vi med oss olika bagage med varierad tungd, vissa åker räkmacka gladeligen genom livet medan andra har små grustag i sitt motori. Någonstans däremellan faller jag in mellan stolparna och anser att jag har haft en väldans förmånlig resa hittills på resans gång som med allting annat kan allting förändras ibland väldigt snabbt och hänsynslöst utan att man är förberedd.

Handplockade funderingar tolv: Goodbye Halloween.

 1 November himlen är gråsprängd och molnen så tunga som dom bara kan vara, om regnet kommer det har vi ingen aning om för närvarande kanske öppnas kranarna eller inte? Gårddagens halloween hemmavid var som det skulle vara med dörrknackande barn i utstyrsel som bara ville ha godis och inget bus. Personligen kollade jag på skräckfilm en blodig historia medans frugan sov tungt av utmattning efter arbetsveckans slit.

...I min trädgård pinkar jag glad i hågen in mitt revir visslandes mot björkarnas sus

muntergöken i fönstret mittemot tror att jag är spritt språngandes galen

vilket får stå för den?

mitt lilla preludium börjar tona ut som skrivarens bläck

och ett knippe fridens liljor i alltet för evigt...

Efter en synnerligen kompakt och intensiv arbetsvecka är man inte så himla tuff som man inbillar sig. Efter ett par glas vin och på spåret spårar man liksom ut i periferin som en herrelös kuse som drar dit pepparn växer. Denna alla helgons dag skall min fruga åka runt med sin morsa till diverse gravar i bygden, medans jag själv vallar runt med jycken i området för diverse göromål. I slutändan tror jag att alla parter blir nöjda med det som ska göras.

...Allt som händer där bara händer här

som en förlupen slump som är förutbestämd

i en hast av tvära kast slungas alternativen i väg

av diskusbjässen i ringen mot mål som ingen tycks veta om

ingenting av det du tror är vad du vet

eller kommer att bli...

Nu kan det bara bli värre som pessimisten uttryckte det men visst har den rätt i att mörkret faller tidigare natten blir längre och dagarna kortare humöret minimalare och muntergöken tystare. I vårt kommande och allt kallare nordiska land kryper vi snart in i vår personliga kokong och anpassar oss till den frusna verkligheten? Frugan skiner dock som en sol när dom snabbproducerade julfilmerna rullar konstant förbi i tvburkens stundvis förtrollande värld, det spelar ingen roll om det är repriser.

Handplockade funderingar elva: Att förlita sig på procentens magi.

 Att vara bäst när det gäller är ett motto för mig det stämmer till 75 procent, resten av procenterna kan jag både var sämst och till och med så grymt infernalist dålig att skam går på torra land men dom spridda resultaten är knappast huggna i sten allt kan förbättras eller försämras. Naturligtvis kan man inte vara bäst på allting vilket jag ibland själv tror, men jag blir snabbt påmind av resten av familjen som tycker jag borde tagga ned och komma ned på jorden emellanåt? Det kostar på att vara en del av dom rosa fluffiga molnen utan bekymmer och besvär. När man vaknar på måndagsmorgon ur den där bästdrömmen så är allt som vanligt igen, och jycken vill ut i pissvädret med viftande svans.

...I min egna lilla värld av uppblåsta ballonger 

ett dreamland

finns det inga lapplisor inte heller lappar eller sönderzappare

eller vad du vill för att bli nöjd...

Poängen i ett värdigt liv kan vara att inte sätta sig i skiten då är det plus med råge. Minuspoängen kan komma när man minst anar det som den gången då allt gick åt helvete, då misstagena radades upp som smultron på ett strå då var det på riktigt minus 2.0. Annars faller poängen ut i beskärda delar under veckan, där man i bästa fall när man summerar kan lika på plus men likaväl på minussidan så det bara sjunger om det.

...bortom lyckans och harmonins land

där raketostens anfäder härskar

efter återvändsgatans falska fasad regerar lättjans medlöpare

som en god gud i fantasin bortom jakt och press

och sönderi

huserar stressens lakejer som en elak halloweendjävul i periferin...

Oktober börjar leda mot sitt slut och tonårsdottern mot sitt inledande höstlov ett välbehövligt sådant enligt utsago. En tid då mörkret och skräcken går hand i hand tillsammans med att de många gravljusen tänds. November är liksom en mörk grå och oerhörd trågig fortsättning på oktober, en tid då mörkret lägger sig snabbt över dom miljardernas fallna löven.

Handplockade funderingar tio: När vintern tvekar att blomma ut.

Har lyckats med att rida på den gyllene vågen ytterligare en dag, för varje dag man lyckas göra det är en bra dag. Att mentalt fortsätta galoppera på den breda vägen är positivt optimalt för sitt välbefinnande. Konsten att bibehålla den trenden kräver sin man eller kvinna, att göra det bästa av den vågen för att nå sitt privata nirvana är som att måla en picasso var eviga dag.

...Bland dom sista vågorna som rullar in mot dom brutna klipporna hörs ett dovt eko från gågna tiders farhågor. Ett skummande svall av självömkan och förlupen inre frustation. Brusande spruckna löften krackelerande önskan som aldrig uppfylldes. Ett öde vägskäl utan snöplogens vrålande läte...

Vad framtiden har i sitt otydliga sköte vet man inte ett spår om i dagsläget? Den skenande tekniska utvecklingen som tvingar människorna ibland mot sin vilja att anpassas i. Till slut hamnar man i en situation av ettor och nollor som gör att man tappar både fotfästet och kontrollen över sitt egna liv på andras bekostnad. I en datakontrollerad värld förvinner den gamla tidens teknik och ersätts av AI och dess uppgraderade verklighet.

...Ur ett ramaskri föds ett skrå vars saknaden fanns. Ett axplock av fantasier som eskalerar till ett tomtebloss snabba slut. Bakom varje ord finns en mening man måste förstå eller ens veta om...

Det gråkalla vädermässigt bittra oktobervädret fortsätter på den inslagna vägen. Där dom tappade löven färgar gatorna olikfärgade. Träden tappar sin fägring och flyttfåglar drar by west till sitt vintriga paradis på andra sidan klotet. Kvar blir vi människor som blir tvugna att brotta oss igenom ytterligare en sorts vinter, där vi inte äns vet om det blir snö is och elände? Kanske får vi en grön vinter med regn och storm, eller en vinter med vår barndoms skare? Inte ens bland stjärnorna kan vi ett ordentlig svar på just den frågan?

Handplockade funderingar nio: Konsten att hitta extra plusset.

Vaknar upp smått förvirrad i vintertid medans kroppen fortfarande befinner sig i sommartid. Förvirringen fortsätter tills jag kommer på att va fan tidsförändring? Sammantaget har jag hunnit med sjukt mycket innan klockan 7 idag tack vare eller på grund av att kroppen fortfarande var programmerad för sommartid. Det tar väl ett par dagar för kroppens alla beståndsdelar att ställa om sig för den kalla trista vintertiden.

...Ur askan i elden väntas svaren på eldslukarens bittra öde? Ett dramaspel i en akt utspelar sig i nedan, vars rödfärgade måne höjs i dunkel. Det bara väntar på någon form av bekräftelse, vart nu den finns om den äns fanns?...

Det mesta i livet var det än är handlar om samverkan samspel kommunikation lyhördhet anpassningshet balans och så vidare. Har man inte någon av dess beståndsdelar hamnar man lätt i ett utanförskap som man kanske inte kan råda över. Personligen balanserar jag mellan olika ytterligheter som jag själv kan råda över, det hela handlar om erfarenhet rutin och förmågan att vilja förändra och öppna upp nya dörrar och stänga dom gamla förlegade.

...somliga lägger patiens mot förmodan av en inre tröst. En dimridå lägger sorti över uppoffringen. En räv bakom varje öra värnar om uppmärksamhet bortom spelets regler ett ess i rockärmen kan förändra allt. Den som vinner vinner den som förlorar förlorar...

Söndagar på min världskarta handlar endast om att hitta den där inre friden så långt det är möjligt? Att kunna ha förmånen att välja bort jobbrelaterade saker som frestar på. Att kunna njuta minst en dag i veckan är ett stort privilegium få förunnat. I min position kan jag välja och vraka mellan alternativen, och bara göra det som faller mig in just nu för stunden.

Handplockade funderingar åtta: Med livet som insats.

 Konsten att ligga på topp är lika krävande som att bibehålla just den formen. Emellanåt kan man falla ifrån den mallen och vara skitdålig som en dålig dag på kneget. Personligen är jag ingen elitidrottsman och tänker inte så bli, utan för mig gäller bara att stabilisera dagsformen att hyvla av topparna och plana ut ojämnheterna vilket inte är så enkelt som det låter. Bakom det hela ligger en hel verksamhet av beslut i olika fomer och betydelser. Det gäller att hålla den utstakade vägen fri från eventuella hinder så löser sig allt.

...I skuggan vid randen stod min själsfrände och pekade fingret. Den ville säga något om livet? Svaren den fick passerade revy som värsta tragikomiska tillställningen bortom lyckan...

Så här på ålderns höst har man så smått börjat prioritera vad som är viktigast i livet, vad är viktigt idag vad är viktigt i morgon? Man kanske inte längre är så förbannat fyrkantig i allt som man gör, man går omedvetet från formel 1 cirkusen till gocart serien för att trappa ned på tempot något. I snart 50 år har man prioritet arbetslivet fullt ut även familjen, så nu får man kanske prioritera sig själv till det man vill bli som snar pensionär.

...I det motvindska paradiset finns dom stenade statyerna som för längesedan har skrattat klart. Bland korsdragen staplas liken på hög i minneslunden...

Nu går man snart in i en annan divison i livet en något lägre divison som han hittills har varit i. En stundom hård match som utkämpas mellan kroppens beståndesdelar som insats allt måste klaffa. Nu gäller det att välja om man fortfarande är aktuellt för A-truppen eller vika en plats på avbytarbänken. Även livet är en match som måste vinnas annars kan man säga goodbye for ever.