Bild & Ord: På tu man hand.

Bild 32: Verket "på tu man hand",  av bildskaparen G.zero-T. (Rabalder 2016)

Handlar helt kort, om tjejer och cyklar. Till och med samtidigt .Eller var och en för sig, om man så vill .Dess positiva inverkan, på mitt liv och leverne. Men även, det negativa också såklart. Båda känslorna, finns där representerade. Det ena utesluter ,inte det andra? Inte på något sätt? Där tjejerna men även cyklarna, är den gemensamma nämnare i mitt liv. Varken från eller till? Nu eller senare.

Har man denna djupa. Erfarenheten, även kunskapen av tjejer som jag har. Så kan man, betydligt mera än den oerfarna? Eller där, någonstans mitt emellan. Men en lärdom är. Att man aldrig någonsin, kommer att förstå en kvinna fullt ut? Jag lovar, har försök hur länge som helst? Utan att lyckats. Är nu inne på andra äktenskapet, har fyra barn. Ändå så har jag bara gott, att säga om dom. Mestadels ,i alla fall. Vad vi än tycker om varandra, kanske är ömsesidigt?

Fast ibland, har "hela havet stormat", kastruller har kommit flygandes .Dom har inte träffat mig, eller så. Snarare, så har det varit varningsskott. Lösa eller hårda laddade, vet jag faktiskt inte? Ibland, har det briserat utan förvarning. Kort och gott, så har både cyklar och tjejer. Varit som krånglade ramdelar ,i mitt periodvis stormiga liv. Eller som ett delvist smörjande nav, på livets gång. Vars väg, har varit långa uppförsbackar. Korta nedförsbackar .Kuperat, som helvete. Glashalt, så in i bängen.Men även plant asfalterat, med vissa harmoniska partier.

Bild & Ord: En frukost.

Bild 31:Verket "En frukost", av bildskaparen G.zero-T. (RAB.-16)

Med ålderns dagars rätt. Så inser man att, frukosten blir allt viktigare. En bra start på dagen, aktiverar dina "må bra" celler. Att fungera tillfredställande. Liksom motorer ,av alla dess slag. Som behöver ,sitt livgivande bränsle. Alla små grejer, vad det än är måste tillgodoses. Ett liv ditt enda, måste skötas om. En bra start för mig, är på vardagarna. Kaffe juice, en polarmacka med lök ost och salami. På helgerna, lyxar jag till det hela?

Då tar jag mig två polarmackor, med samma innehåll. Juice, ett ägg och fruktyoghurt. Som sagt vad, så är just en stabil frukosten. Den viktigaste ,på hela dagen. Den som, sätter just ribban för dagen. Högt eller låg, beroende på frukostens innehåll. För tillfälligt, är jag inne i en period där jag balanserar kosten. Få dom rätta bitarna ,att falla på plats. Låta bra kost, göra själva jobbet hela dagen .Naturligtvis, så handlar det om många faktorer. För att få allt att klappa. Hittar man personligt rätt där, så är det guld värt.

Delar av familjen, är väg till kick offen inför skolstarten i morgon. Med coacher, före detta lärare eller mentorer .Under två veckor, går dom på ett "on boarding" schema. För att på så sätt, lättare komma in i matchen. En samverkan, mellan eleverna och ämnespersonalen. Ett annat tänk, en annan pedagogik. Allting blir både nytt och, annorlundare än i den kommunala skolan. På den linjen, är vi på för närvarande.

Bild & Ord: Red Love.

Bild 29: Verket "Red Love", av bildskaparen G.zero-T.

Symboliserar min kärleks förklaring. Till jordens röda guld. Minns min, barndoms rotande. Bland dessa, röda gubbar. Hur vi plockade. Hur vi krökte rygg, inför dessa godsaker. Goa minnen. Till bredden fyllda hinkar. Röda munnar, vita tröjor som blev röda. Allt runt omkring oss, blev rött. Efter en hel dags, plockande uti gubbfårorna. Mormor, hon gav sig inte förrns alla hinkar blev fyllda.

Det var kravet hon, ställde på oss plockarna .Så hon kunde, koka saft, koka sylt, göra marmelad, kräm, pajer, kompotter, bakverk med gubbar i. Även andra verk ,med gubbar i. Mormor gjorde allt, man tänkas kan med gubbar och lite till. Därför minns jag, det med glädje. Att man kunde äta, jordens röda guld året om. Vilket såklart, var en lyx utöver det vanliga. Samma sak, var det både med blåbären, lingonen, flädern, körsbären, kråk och klarbären.

Nu för tiden, har folk varken tid eller ork. Lusten kanske finns där, men absolut inte energin. Den behövs, till livet runt omkring dig. Att hinna med att sylta och safta. Med detta pressade, tidsschema är otänkbart. Jag älskar fortfarande, att plocka mina olika bär. Även några sorters svamp. Undrar om man skulle, slänga ihop en kantarellmacka förresten? Den tiden, får jag ta mig!

Dagsbagatellen: Värmeböljans, vinnare och förlorare!

Tokvärmen fortsätter. Folk håller sig inne, framför sin ständigt gående fläktar. Svettas, stånkar och våndas. Dom andra folken, trängs hopknölade på badstränderna .Jag vet, vad jag tycker om det! Det är bara att välja, vilken sjukdom man vill ha? Ingetdera är ju bra .Vi har i eftermiddag varit. En sväng och poolbadat, hos goda vänner .Riktigt skönt. Att ha en egen pool ,i dessa tider är lyx deluxe. Verkligen.

Den här smått extrema värmeböljan. Börjar nog gå, folk på nerverna. Dom blir irriterade, på allt och alla. "Måsten" saker ,läggs på framtiden. Eller när vädret, blir normalt igen? Om det blir det? Energin, som blir över. Går åt, till kraften att göra så lite som möjligt. Mer räcker, den inte till. Det enda som är intressant. Är att se till att den, coola skuggan blir bestående.

I morgon, är det dagen D för skolfolket .Då börjar allvaret, och verkligheten att råda .Efter ett långt, och slappt sommarlov. Min dotter, är ännu inte i den åldern som gör henne arbetsför. Får nog, vänta minst i ett par år till. Innan hon, kan jobba och dra in. Friska pengar till, mamman och pappan.

Vad passar bättre, än solrosor.2016.

En dag i solen (En sorts personlig dikt)

En dag,när solen står som högst i zenit

när värmen,är som allra jävligaste

när svetten,skållar din innersta märg

när sanden på stranden,blir som till en helvetesglöd

i helvetes skärseld

i domedagens sista skärrade sekund

de rosa molnen,fyllda och fluffiga

inte alls finns där,på himlen som jag tänkt mig

tar jag mig en djupfrusen grogg

stor nog åt en viking,vars tunga torkat ihop

torkar svetten ur pannans,svedda veck

rättar till,den kylskåpskalla kudden i hängmattan

lägger mig i bersån,invid den evigt porlande ån

hör de avundsjuka fåglarnas hån

känner doften,av dom savande björkarnas spån

betalar av,kättjans gudars lån

snarkar in,för någon sekund

låter den ledlösa lättjan,bli en del av paradiset.

Dagsbagatellen: Tänk att en trädgårdsdusch, kan vara årets bästa köp!

Värmeböljan håller i sig.Jävla extremt varmt idag.Pendlar mellan 27-30 plus.Min favorit jycke Dino,undrar i sitt stilla hundsinne.Vad det är som händer? Jag smälter bort.Hjälp mig.Värsta tänkbara scenariot,för en hund i hans kaliber.Trots kylmattan,som han vägrar ligga på.För min egen del,njuter jag som fjällad fisk i vattnet av värmen.Har inga problem alls.Däremot frugan,som hela tiden klagar.Kan vara åldersrelaterat,vad vet jag? Istället,för att åka till en knökfull badstrand.Där man,i bästa kan få en plats mitt i smeten.Stort som ett frimärke.Har vi istället,en underbar trädgårdsdusch.Ett av årets,absolut bästa köp.Ibland,lyckas man få till det.

Däremot,dottern.Hon drog till en polare i närheten.Med värsta poolen.Där hänger hon utan problem,och simmar runt i spat.Dessutom,har polaren ett gäng hästar som dom rider på.Där är,lyckan minsann fullkomligt gjord.Jag lovar er.Det här med vädret,får vi nog finna oss i.Antagligen svinhett,eller snorkallt.Något klassiskt svenskt mellanväder,existerar inte längre.Troligtvis,så är det vi mänskligheten.Du,jag och dom andra.Som har orsakat detta,extrema tillstånd av antingen eller väder.Faktiskt,ett ganska sorgligt kapitel i sig själv.

Samtidigt,som vi snällt får finna oss i vissa saker.Så förändras världens premisser,hela tiden.Från någorlunda stabilt.Till en ostabil verklighet.Nu är det nya förutsättningar,som vi måste leva under och med.Som tur är,måste mänskligheten anpassa sig efter dom nya villkoren.Kanske lättare sagt,än gjort?För att glömma,allt det där naturliga tragiska.Sitter jag med vin i bersån,och tuggar i mig en sjukt god och saftig honungsmelon.Även undrar,lite förstrött om jag i arla morgonstund.Skall äta frukost för soluppgången? Det tål,att tänka på?

Bild & Ord: Sorts samspel

Bild 28: Verket "Sorts samspel", av bildskaparen G.zero-T.

Ett träd. En ensamhet i samklang "sorts samspel. Ett vatten, ett liv. Ett sammanhang i nuet. En rot med en livskraft. Apropå ensamheter, så kan man vara ensam i ett enormt folkhav. Är det självvalt, så finns det alltid en anledning till ett eremitskap.Är det ofrivilligt, så är det väldigt tragiskt att det kunde bli så. Herregud, så många ensamheter det bor i vårt avlånga land. Gamla utan, släktingar eller vänner. Handikappade, som vill ha kärlek. Men inte får det. Vanliga människor, som av en och annan orsak. Bara smälter in, i den stora gråa massan. För oss, är det inga problem?

Ett träd har sina årsringar, för att bedöma ålder åverkan och annat. En människa, har sina rynkor krämpor och skenet i sina ögon. Som berättar en hel del, om vad den har varit med om. Det tragiska i allt detta är, att vår natur. Långsamt håller på att försvinna. Det vackra, ersätts av en betongyta. Som borde vara någon helt annanstans. Omgivningarna förändras. Strukturer omfördelas.

Kvar blir, i bästa fall en taggbuske som hundar pinkar på .Det är sånt, som vi får leva med. Från grottmänniska, till ett högteknologiskt miffo. Som undrar, hur naturens såg ut förr i tiden. Eller så kan man, googla på ämnet. Under min hittills varande livstid ,har jag under resans gång sett både uppgång och fall. Numera betydligt flera fall, än uppgångar. Hoppas den negativa trenden vänder? Eller åtminstone stannar upp, eller helt avtar?